Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Befolkningsförhållanden och administrativ indelning - Näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
691
Kina (Näringar)
692
Uppskattad folkmängd
Provinser Areal enl. postdep. 1923 enl.
tullverket 1927
An-hui 143,900 19,832,700 37.000,000
Chi li 321,200 34,186,700 29,400,000
Chö-kiang 100,400 22,043,300 26,578,000
Fu-kien 120,300 13,157,800 20,000,000
Ho-nan 172,300 30,831,900
Hu-nan 205,400 28,443,300 22,000,000
Hu-pei 179,600 27367,200 33,880,000
Kan-su 428 400 5,928,000
Kiang-si 173,300 24366,800 24,467,000
Kiang-su 105^200 33,786,100 26,920,000
Kuang-si 222,500 12,258,300 8,800,000
Kuang-tung 228 800 37,167,700 30,000,000
Kuei-chou 184,200 11,115,000
Shan-si 198,600 11,080,800
Shan-tung 147,800 30,803,200 38,000,000
Shen-si 203,700 9,465,600 „ —
Si-chuan 546,800 49 782,800 76,613,000
Yün-nan 371^500 9,839,200 9,839,000
Ho-nan, Kan-su, Kuei-chou,
Shan-si och Shen-si ... — 55,000,000
Manchuriet:
Heilung-kiang .. 526,000 — — —
Kirin 272,000 940,000 22,083,400 19,290,000
Feng-tien 142.000 — — —
Egentliga Kina o. Manchuriet 4,993,900 433,439,800 457,787,000
Sin-kiang 1,425,000 2,519,600 1,500,000
Tibet 1,150,000 2,500,000
7,568,900 — —
Vissa delar av Egentliga K. äro tätt
befolkade. Yang-tsideltats och Kantondeltats
folktäthet torde ej understiga 380 inv. per kvkm,
Hu-kuangslättens är kanske hälften därav.
Bergstrakterna ha naturligtvis glesare
befolkning, sålunda Shan-si mellan 45 och 70
inv. per kvkm. Huvudparten av befolkningen
utgöres av kineser, vilka i sig under tidernas
lopp upptagit främmande befolkningselement,
ss. i n. mongoliska och manchuriska element
och i s. stammar, varav rester än i dag
kvarleva undanträngda till bergstrakter o. s. v.
Bland i Sydkina levande icke-kinesiska
stammar, vilkas rasförhållanden ej äro fullt
utforskade, märkas: miaotsi i Kuei-chou, lolo,
mosso, lisu i sydvästra K., räknade till de
tibet-burmanska folken, samt chungkia,
min-kia, shan, som räknas till taifolken.
Kineserna höra till mongolerna (i vidsträckt
bemärkelse) och besitta de för dessa utmärkande
allmänna kroppsliga egenskaperna, men f. ö.
finnas mellan dem stora kroppsliga olikheter.
Hudfärgen, gulaktig, är rätt skiftande, och
ansiktsformen varierar. Kraniet är i
övervägande del av mesocefal eller brakycefal
typ. Medellängden i norra K. synes vara
omkr. 170 cm men avtar söderut, där den
synes gå ned till 160 cm eller något
därutöver i de sydligaste provinserna. L-g.
I intellektuellt hänseende äro kineserna en
rikt utrustad nation; viktiga uppfinningar
ha gjorts av dem delvis långt förr än av
Europas folk. Deras litteratur, konst, seder
och statsformer ha fått en originell prägel,
vilken de också sökt värja mot europeiskt
inflytande. Till deras goda egenskaper höra
flit och ihärdighet, sparsamhet och
måttlighet, förnöjsamhet samt vördnad för ålderdom
och auktoritet. De äro gladlynta och fredliga
samt pålitliga i affärer, vidare
äro de realistiska och av en
skeptisk läggning. De ha ofta lysande
affärsbegåvning och intaga en
ledande ställning i österns handel.
Till kinesernas fel pläga räknas
en ej sällan förekommande
girighet, mångenstädes även krypande
feghet mot överordnade och
högmod mot lägre stående.
Kinesernas dräkt, där de ej
antagit europeisk klädedräkt,
har i stort sett samma snitt i
rikets skilda delar;
kvinnodräkten liknar den manliga. Den
av manchuerna 1644 införda
hårpiskan avskaffades efter
revolutionen 1911—12. Även bruket
av långa naglar samt
hoppressning av kvinnornas fötter till
»gyllene liljor» har i stort sett
avskaffats. — Boningshusen äro
för den stora massan av Kinas
befolkning mycket primitiva. I
lösstrakterna bo många i hålor
i marken, i hamnar och på
flo
der bestå hela stadsdelar av bostäder på
flottar eller båtar. En bondgård omfattar
vanl. en hel klunga låga hus av jord, trä
eller tegel; de äro samlade kring en öppen
gård, dit alla dörrar och fönster vetta.
Möblerna äro få, mestadels några stolar, skåp
och bord. Familjen är medelpunkten i
kinesernas liv; där är husfadern herre med
oinskränkt makt men även ansvarig för
familjemedlemmarnas uppträdande. Kvinnans
ställning är en annan än i Västerlandet.
Kvinnornas väsen är i K. lydnad och underkastelse
under mannen. De flesta kineser äro
vegetarianer; riset är huvudfödan i södra K.,
medan i n. huvudfödan för en stor del av
befolkningen utgöres av kokt mjöl. O. Sjn.
Näringar. 75—80 % av landets befolkning
äro för sitt uppehälle direkt beroende av
jordbruket. Detta, som i K. bedrives
intensivt, erinrar ofta om trädgårdsskötsel.
Redskap och-verktyg äro ålderdomliga, men
åkrarna hållas väl rensade från ogräs, och
stor möda nedlägges på jordens gödsling. Man
tillvaratar härvidlag omsorgsfullt allt slags
avfall och gödselmedel; likaså har man i K.
tidigt funnit den roll, som cirkulation och
odling av baljväxter spela för jordens
avkastningsförmåga. Utrymmet på de i allm. små
egendomarna (ofta 1—2 har) tillvaratages på
bästa sätt. I Sydkina är ris huvudsädet. Det
odlas även i Nordkina, på vissa platser, där god
tillgång till bevattning finnes, ss. i Wei-hos
nedre dal. K. kan ej fullt fylla sitt eget behov
av ris, varför varje år en viss mängd måste
importeras. Röda bäckenet och lågslätterna kring
Yang-tsi-kiang beräknas lämna omkr. 2/3 av
landets risskörd, som uppskattats till 30—40
mill. ton per år. Det näst viktigaste
sädesslaget är vete, som odlas i Yang-tsidalen och
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
