Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Statsfinanser - Religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
Kina (Religion)
698
inkomsterna utgöras av tullar, salt-, opie-,
sprit- och tobaksskatt. Någon ordnad direkt
beskattning har icke kunnat åstadkommas, då
provinserna vanl. varit i händerna på
äregiriga generaler, vilka godtyckligt beskattat
de områden de för tillfället innehaft. För
finansåret 1927—28 beräknades
centralregeringens inkomster av
saltskatten ............. 20,777,000 doll.
tullar ........................ 13,150,000 »
vin- och tobaksskatten ... 9,101,000 »
opieskatten .................... 4.490,000 »
Däri äro ej inräknade provinsernas bidrag ur
likinavgifterna (skatt på transport från
provins till provins), 10,390,000 doll. Hela
saltskatten 1927 uppgick till 57,907,000 doll.,
tullarna till 68,782,000, men det allra mesta
stannade i de provinser, där skatterna och
tullarna upptogos. Uppbörden av såväl
saltskatt som tullar kontrolleras och handhaves
av utlänningar för att tjäna som säkerhet för
K:s utländska skuld, som beräknas uppgå till
1,150,201,000 dollars. ö.
Religion. Den fornkinesiska religionen
(under Choudynastien) var väsentligen baserad
på den världsbild, enligt vilken universum
behärskas av två kosmogoniska makter, yang,
den ljusa, positiva, manliga principen, och
yin, den mörka, negativa, kvinnliga.
Växelverkan mellan yang och yin framkallar
naturens kretslopp, Tien tao, »Himmelens väg»,
och det är människans uppgift att inställa
sig i samklang därmed samt att dyrka de
yang- och yin-makter, som behärska naturen.
Lantbefolkningen gjorde det förra genom att
fira initiationsfester om våren samt
fruktbarhets- och skördefester om hösten. I de adliga
stadskretsarna ansågs som det viktigaste att
iakttaga den heliga hierarkiska ordningen, i
det att kungen, feodalfurstarna och deras
vasaller hade sakrala uppgifter av skilda slag,
vilkas felfria utförande var nödvändigt för att
ej rubba naturens heliga ordning. Kungen
in-augurerade de olika årstiderna, h’n ensam
offrade till Shang-ti, »Härskaren där uppe»
(även kallad Huang Tien, »Den höga
Himmelen»), vars vasall och representant på jorden
han var, samt till Hou Tu, »Härskaren
Jorden». Till Himlen offrade han under bön på
ett runt altare i det fria, till Jorden på ett
fyrkantigt altare. Vidare offrade han till
hela rikets alla heliga berg och floder.
Feodalfurstarna dyrkade de heliga berg och
floder, som funnos inom deras områden, samt
offrade till markens gudom, Shö, och äringens
gudom, T si, på altaren, som fått sin helgd
genom förläning av en jordklump från
kungens altare. Slutligen dyrkade alla, från
kungen till gemene man, sina avlidna
förfäders andar. Man frågade dem om råd och
anvisningar genom spådom. Såväl
statsöverhuvudets dyrkan av himmel och jord och
markens och äringens gudar som hela
befolkningens dyrkan av lädernas andar ha
kvar-levat genom tiderna ända ned till våra dagar.
Den senare är kanske det viktigaste inslaget
i K:s nationalreligion: det är en religiös plikt
att skaffa sig så många manliga avkomlingar
som möjligt, så att familjen ej kan dö ut och
de utomordentligt viktiga gravoffren
ordentligt kunna upprätthållas. I samband härmed
ägnas alltid stor omsorg åt dödsriter,
begravning och sorgeriter.
Den äldsta åskådningen, enl. vilken kungens
mandat från Himlen (och furstens sekundärt
från kungen) ansågs odiskutabelt och
självklart, utan moraliska normer beträffande
uppdragets innehavare, och enl. vilken blott
det tekniskt felfria utförandet av de talrika
heliga riterna var tillfyllest för att hålla
»Himmelens väg» i gång, fick med tiden vika
för ett mera förandligat åskådningssätt, i den
mån som ur de gamla kretsarna av experter
på skrift, riter, spådom och räkenskaper växte
fram ett verkligt lärdomsskrå. Den ledande
anden blev Konfucius (se d. o.; d. 479
f. Kr.). Han lyckades upphöja de tankar, som
han fann in nuce i den äldsta litteraturen, till
ett verkligt religiöst system och sprida dem
genom en blomstrande lärdomsskola,
centraliserad till hans hemstat, Lu. Enl. honom
vilade den hierarkiska ordningen på moraliska
lagar, och ritualväsendet fick sitt värde
endast i den mån det återspeglade en verklig
religiös känsla. Utan spekulationer om
tillvaron hinsidan graven inriktar han sig på
människan som en del i det mänskliga
samhället, tillkommet och utvecklat genom
Himmelens vilja och med dess representant
konungen som högste styresman. Lojalitet och
samhällelighet äro därför de viktigaste
dygderna, alstrade genom religiös lydnad för
Himmelens vilja och renodlade genom den
individuella personlighetskulturen. Denna gick
ut på att genom studium av forntidens vise
få fram det äkta och sanna hos mannen, så
att han blir en kün-tsi, »ädel man»,
karakteriserad av sin (uppriktighet, sannhet), chi
(vishet), jen (humanitet, godhet), i
(rättrådighet, lojalitet) och li (höviskhet, dekorum). Av
personlighetskulturen följer ett rätt
iakttagande av de »fem relationerna» (wu lun),
mellan furste och undersåte (som skall
karakteriseras av den förres godhet och den
se-nares lojalitet), mellan fader och son (kärlek,
resp, pietet), mellan äldre och yngre
(välvilja, resp, vördnad), man och hustru
(rättvisa, resp, lydnad) samt vän och vän
(trofasthet). Denna »det goda medborgarskapets
religion» har av senare tiders härskare städse
omhuldats såsom ett värdefullt tronens stöd
och blev, samtidigt som den främst varit den
bildade överklassens, d. v. s.
ämbetsmanna-klassens, religion, även föremål för en verklig
statskult, i det att redan 174 f. Kr. kejserliga
offer började frambäras till Konfucius’ ande,
en kult, som fortsatt ända in på 1900-talet,
skött av ämbetsmännen i Konfuciustempel i
alla större städer i riket och av kejsaren själv
i huvudstaden.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
