Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinematograf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
731
Kinematograf
732
Bild 1.
träffas av en serie
bilder och om denna
bildserie utgöres av en
kronologisk följd av
varandra
näraliggande moment eller faser
av ett rörelseförlopp,
så uppfattar ögat
bilderna såsom en enda
bild, som
kontinuer
ligt återger det rörelseförlopp bildserien
innesluter. Detta beror på en synvilla, den s. k.
stroboskopiska effekten. Om t. ex.
figurerna a och b i bild 1 omväxlande träffa
ögats näthinna under sådana omständigheter,
att vinkelns spets sammanfaller med streckets
Bild 2. Schematisk bild av en kinokamera. Det
oexponerade filmbandet är upprullat på en i en ljustät
kassett, A, innesluten spole, förrådsspolen, och
fram-matas av matarrullen D till kamerans bildfönster C, där
filmen ryckvis framföres och successivt exponeras för
att därefter transporteras vidare medelst
matarrullen E till uppsamlingsspolen i kassetten B. Hela
transportmekanismen är ljustätt innesluten i
kamerahuset. Då kassetterna äro ljustäta, kan såväl
laddning av kameran som uttagning av den exponerade
filmen ske vid dagsljus. I kamerans frontvägg
befinner sig objektivet O, mellan detta och bildfönstret
C är slutaren N monterad. Denna utgöres av en
roterande ljustät skiva (se bild 3) med en öppen
sektor, vars vinkel och därmed även exponeringstidens
längd i regel kan varieras. Filmbandet EF
(ramma-tas som sagt ryckvis i objektivets bildp’an, och
exponeringen sker i bildfönstret O under de moment
filmen är i vila genom att slutarens öppna sektor
under samma moment låter det genom objektivet
infallande strålknippet påverka filmen; under de
moment strålknippet är avstängt frammatas ett nytt
stycke av filmen för exponering.
Transportmekanism utgöres av de kontinuerligt
roterande, tandade matarru larna D och E, vilkas
tänder gripa in i filmens perforation och kontinuerligt
frammata filmbandet från förrådskassetten A till
uppsamlingskassetten B. För den ryckvisa
frammat-ningen i bildfönstret är den s. k. griparanordningen
G vanligast. Griparna, som ha en upp- och
nedåtgående rörelse, gripa vid sitt nedåtgående in i
filmens perforation och rycka ned filmen ett stycke,
som motsvarar en bildrutas höjd.
Transportanordningen måste vara utförd med yttersta precision;
brister härutinnan kunna förorsaka, att föremålets
stillastående partier vid projektionen ej exakt
sammanfalla, i vilket fall bilderna bli skakande eller
hoppande.
Ord, som saknas under
Bild 3. Slutare i en
kinokamera.
nedre punkt, så ser
det ut, som om
vinkelbenen skulle fällas
ihop och åter öppna
sig. För att den
stroboskopiska effekten
skall bli tydlig, får
icke tidsintervallet
mellan de enskilda
bilderna vara större än
omkr. —1/8 sekund.
Vid den praktiska
kinematografien blir
tidsintervallet mellan
varje bild avsevärt kortare, emedan man
vanl. tillämpar en bildfrekvens av 16
—18 per sek., detta bl. a. därför, att bilderna
av de enskilda rörelsefaserna vid
upptagning av hastiga rörelser icke skola bli alltför
oskarpa. Vid de vanliga kinematografiska
pro-jektionsapparaterna avlöses icke den ena
bilden omedelbart av en annan, utan mellan
varje enskild bild är för bildväxlingen
inskjutet ett mörkt intervall. Att de mörka
pauser, som härvid i verkligheten uppstå, i
regel icke förnimmas beror på ögats p e r s
i-s tens eller tröghet. För att vid den
vanliga bildväxlingsfrekvensen, 16—18 per
sek., få erforderlig
Ijusväxlingsfre-kvens (= antal ljusväxlingar per sek.)
konstrueras projektionsappai aten så, att den
bländare, som avstänger strålknippet under
de moment bildväxlingen sker, har två extra
sektorer, som mellan bildväxlingarna
fördunkla projektionsskärmen två gånger. Vid
en bildväxlingsfrekvens av 16 per sek. blir
sålunda ljusväxlingsfrekvensen 48, vilket är
till fyllest. Framställningen av de rörliga
bilderna kan sägas försiggå i huvudsakligen
två avdelningar: den första kan betecknas
som rörelseförloppets analys och sker
genom att en serie ögonblicksfotografier av
föremålet upptages på ett filmband (se Film);
den andra avdelningen består i
rörelseförloppets syntes, d. v. s. de enskilda
delbildernas förening genom serieprojektion på en
vit skärm.
För upptagning av seriebilderna begagnas
en särskild kinematografkamera
(kinokamera), för projektionen en sätskild
projektionsapparat, kinoprojektor.
Ki-nokameran, av vilken finnes en mångfald
olika konstruktioner, utgöres till sin princip
av en fotografisk kamera, som är försedd med
en mekanisk anordning för filmbandets
transport genom apparaten och dess ryckvisa
fram-matning i objektivets bildplan. För att
möjliggöra en exakt frammatning av filmbandet
är detta i kanten eller mellan bildrutorna
försett med en perforation (se bild 4—7).
Bild 2 visar en schematisk bild av
kinokame-ran. På grund av den nödvändiga korta
expo-neringstiden måste objektivet vara ljusstarkt.
Mekanismen sättes i regel i rörelse med en
handvev, som, om den omvrides två varv per
sek., ger den normala upptagningsfrekvensen,
16 bilder per sek. Kinokameror finnas även,
som drivas av en elektrisk motor eller av ett
fjäderverk; den senare drivanordningen
bru-K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
