Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinesiska språket och litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
743
Kinesiska språket och litteraturen
744
der Tang- och Sungepokerna: skapandet av
den lyrik och essäkonst, som i Kina nått en
imponerande höjd. Medan Si-ma S i a n
g-j u (d. 126 f. Kr.) och hans samtida L i Y e
n-n i e n författade sakrala hymner, införde
M e i S h e n g (d. 140 f. Kr.) en kort, lyrisk
strof i rimmade femfotade (femstaviga) rader,
som han utnyttjade för enkla kärleks- och
stämningsdikter av stor fägring. Han fick
en betydande efterföljare i Yang Fang
under Tsindynastien (omkr. 300 e. Kr.).
Tsin-epoken bevittnade också uppkomsten av dessa
essäer, som diskutera filosofiska,
dagspoli-tiska, lärda frågor eller ge en parabel eller
ett lyriskt stämningsmåleri på en stilistiskt
utomordentligt väl avvägd prosa, en konstart,
som sedan blivit synnerligen populär. Främsta
representanter voro Wang Hi-chi (d. 379)
och T a o K i e n (d. 427). Under
Tangdyna-stien nåddes kulmen inom lyriken genom en
hel plejad av diktare, av vilka de‘ främsta
voro Li P o (Li Tai-po, d. 762), Tu Fu
(d. 770) och Po Kil-i (d. 846). Lis otaliga
dikter äro ofta små fyrradiga stämningsbilder
av enastående koncentration och suggestivitet,
ibland längre målande dikter, ofta våldsamt
expressiva dityramber. Tu Fu är allvarligare,
rent av svårmodig, och han, lika väl som
Li Po, är med sitt konstrika språk långt
svårförståeligare än den enkelt och
omedelbart diktande Po Kü-i. Med dem jämbördiga
diktargestalter voro två essäister, den stränge
konfucianen H a n Y ü (d. 824) och den
kvie-tistiske drömmaren L i u T s u n g - y ü a n (d.
819). För ett slags rytmisk stämningsmålande
prosa, kallad fu, är Tu Mu (d. 852) den främste
exponenten. Medan lyriken såg sina bästa
dagar redan under Tangtiden och sedan kvarlevt
in i våra dagar blott såsom en osjälvständig
efterklang, fick essän under Sungperioden
företrädare, fullt jämförliga med Tangtidens
stormän: den konservative statsmannen S
i-ma Kuang (d. 1086), Ou-yang Siu (d.
1072), SuShi (Su Tung-po, d. 1101) och den
radikale reformmannen WangAn-shi (d.
1086). Den förstnämnde gjorde dessutom en
monumental insats som historiker genom sitt
(i motsats till de dynastiska historierna
kronologiskt ordnade) väldiga verk »Tsi chi tung
kien» (Den stora spegeln till hjälp för
regerandet; sedermera mest studerad i en
bearbetning av Chu Hi, under namn av »Tung kien
kang mu»). — Sungepokens främsta insats
föll dock inom den kinesiska filosofien. Nu
grundlädes den s. k. Sing-lifilosofien
(naturfilosofien) av Chou Tun-i (d. 1073),
utbildades av hans lärjungar Cheng Hao
och Cheng I samt modifierades och bragtes
att slå helt igenom av C h u H i (d. 1200).
Det var en kombination av en materialistisk
naturfilosofi samt en psykologi och etik på
konfuciansk grund, och Chu Hi och hans
lärjungar genomförde sina synpunkter framför
allt i editioner med kommentarer till de
heliga böckerna. Ända in i 20:e seklet ha Chu
His åsikter och tolkningar, som undanträngt
Han- och Tangtidens (de senare främst
företrädda av Kung Y i n g -1 a, d. 645), varit
de enda tillåtna vid de statliga
tävlings-examina för tillträde till
ämbetsmannabanan. Härigenom har Chu haft ett
inflytande över Kinas andliga liv, som varit
starkare än någon annans, utom Konfucius’, och
i stor mån har han verkat hämmande och
andligen dödande. Andliga motströmningar,
ss. från den idealistiske filosofen Wang
S h o u - j e n (Wang Yang-ming, d. 1528) eller
från en rad framstående filologer (se nedan),
ha aldrig nått ut till de breda lagren av
överklassen. — Chu His stora framgång
berodde nog till någon del på hans enkla, ofta
halvt talspråksaxtade språk. Först i våra
dagar har emellertid det rena talspråket (pai hua
= vitt språk) erkänts som värdigt underlag
för verklig litteratur, och under tidigare
epoker har det blott varit två konstarter,
som begagnat sig därav: dramat och
romanennovellen. Det förra uppstod under sen
Sung-tid (1200-talet), främst representerat av
pjäsen »Si siang ki» (Historien om den västra
paviljongen) av W a n g S h I - f u, och nådde
sin höjdpunkt under mongolepoken (1200—■
1300-talet) genom ett hundratal delvis rent
förträffliga alster, med god
karaktärsteckning, vackra lyriska intermezzon och livlig
dialog; ämnena äro merendels historiska, t. ex.
»Chao shf ku ör» (Den faderlöse av huset
Chao; underlaget för Voltaires »L’Orphélin de
la Chine»), ibland dock borgerliga
familjeskildringar, ss. »Huei lan ki» (Historien om
kritcirkeln). Även under Mingtid fortsatte
dramatiken framgångsrikt, främst
representerad avKao Tung-kia med »Pi pa ki»
(Historien om en luta). Roman- och
novelllitteraturen, som länge förberetts (ända sedan
Choutid) genom smärre samlingar anekdoter,
sköt likaledes fart först sedan man beslutit
sig för att nyttja ett språk, som stod
talspråket närmare än det kärva klassiska
språket (såväl i drama som i roman är det sällan
fråga om rent talspråk utan om en
mellanform). Det var återigen det livliga historiska
intresset, som gjorde sig gällande, och den
väldiga historiska romanen »San kuo chi
yen i» (Utläggning av de tre rikenas
historia; om perioden 221—265) av Lo
Kuan-chung (mongolepoken) är än i dag
kinesens käraste läsning. I den rena
fiktions-litteraturen, romaner såsom »Hao kiu chuan»
(Berättelsen om den goda makan), »Yii kiao
li» (De två kusinerna), »Hung lou meng»
(Röda tornets dröm), novellsamlingen »Kin
ku ki kuan» (Nutida och forntida
underbara upplevelser), alla från Mingtid, m. fl.,
får man visserligen en mycket schematisk
och otillräcklig psykologi men i gengäld en
överdådig inblick i levnadsförhållanden,
sedvänjor och åskådningar.
De senaste århundradena ha föga att lägga
till dessa tidigare försök i belles lettres. —
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
