Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinesisk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
749
Kinesisk konst
750
mer och mer färgerna. Sitt renaste uttryck
fick detta tusehmåleri i de s. k.
zenmunkar-nas konst. Zen (zen är eg. den japanska
formen, motsv. kin. chan) var en art av buddism,
som sökte frälsning genom meditation, vilken
för kineserna närmast fick formen av ett
försjunkande i naturens outgrundliga storhet
och skönhet. De främsta bland zenmålarna
voro Mu Ki och Liang Kai. — Skulpturen
kunde under denna tid ej hålla jämna steg
med måleriet. Den buddistiska
kultskulptu-ren stelnade till stor del i gamla former;
stundom finner man dock friare och rörligare
former, som tyda på inflytande från måleriet,
ett inflytande, som doek icke var starkt nog
att leda till verklig förnyelse. —■ Till
bedömande av tidens självständiga bidrag till
byggnadskonstens utveckling .saknas
material. Desto mera fulländade resultat har
Sung-tidens konstslöjd efterlämnat, främst inom
keramiken, som säkerligen aldrig förr eller
senare nått högre. Det var ett uttryck för
tidens förfinade kultur, att man krävde
skönhet även av de enklaste bruksföremål, och
det medel man i keramiken ägde till att
framlocka denna skönhet var först och främst
glasyren. Färgerna, åstadkomna med
metalloxider, äro vanl. enhetliga och dämpade
men flamma stundom upp i praktfulla effekter.
Detta senare gäller särskilt Zcån-varan, oftast
med gråblå glasyr, i vilken vid bränningen
mörka, vanl. violetta, fläckar uppstått.
Kien-varan har en tjock, vanl. mörkbrun glasyr,
försedd med »harpäls»-, »sköldpadds»- el.
andra mönster. Lring-tsUan-varan med sin
milda olivgröna glasyr är i Europa känd som
»celadonporslin». T si-chou-v ar an består vanl.
av större och grövre samt rikare dekorerade
föremål. Ofta är dess glasyr grågul och
bemålad med figurer eller blommor i breda,
flotta penseldrag. Stundom är varans gods
grovt, stenaktigt och belagt med en svart
eller mörkbrun glasyr, som skrapats bort på
lämpliga ställen, så att ett mönster uppstätt.
Även dekorering med röda eller gröna
emaljfärger förekommer någon gång på
tsi-choti-godset. Tmq-varan står det äkta porslinet
ytterst nära, en hård, finkornig massa med
vit eller elfenbensfärgad glasyr. —
Bronskonsten gick tillbaka under Sung; i stället
tycks lackkonsten ha nått fulländade
resultat, som dock blott komma till synes i
ytterligt få bevarade arbeten.
Med Yüandynastien (1280—1368) kom Kina
att införlivas med den store
mongolhärskaren Kubilais välde. Det mongoliska
inslaget gjorde sig nu gällande. Måleriet
återvände delvis till ideal, som varit förhärskande
före Sung, de starka färgerna fingo förnyad
betydelse, det skildrande inslaget kom åter
till heders. Dessutom kom en kraftig och
robust, stundom grotesk karakteristik. Mest
berömd bland målarna var Chao Meng-fu, en
ättling av Sungkejsarna med en ärad
ställning vid Kubilais hov. Han målade helst
hästar, och hans förebild var den gamle
Tang-målaren Han Kan. Bland målare av
kultbil-der, både buddistiska och taoistiska, var Yen
Hui den främste. Han skildrade sina figurer
med en realism, som kunde gränsa till det
karikatyrmässiga. — Under den nationella
Mingdynastien (1368—1644), som följde efter
mongolernas fördrivande, kom målarkonsten
mer och mer att förlora sin nyskapande kraft.
I stället sökte man efterlikna förgångna
stilideal och uppnådde på det sättet en torrt
vetenskaplig renässans av det gamla
Tang-och Sungmåleriet. Porträttkonsten nådde
under Ming goda resultat, präglade av sanning
och karaktär. — Från Mingtiden finnas även
byggnadsverk bevarade i rätt stor
utsträckning. Yung Los offerhall vid de s. k.
Ming-gravarna utanför Peking är en ståtlig
tempelbyggnad från 1400-talet, medan det
berömda Himmelens tempel är ung. hundra år
yngre. Kejsarpalatset i den förbjudna
staden i Peking består av ett stort antal strängt
symmetriskt ordnade hallar, paviljonger och
terrasser i lummiga planteringar och
trädgårdar. Understundom samarbetar
byggnadskonsten med skulpturen. Dekorativa
fantasilejon smycka tempelgårdarna. Den väldiga
uppfartsvägen till Minggravarna med sin allé
av jättelika djurskulpturer är i grund och
botten en arkitektonisk skapelse. — Under
Mingtiden kom det äkta porslinet att
mer och mer dominera inom konstslöjden.
Huvudorten för tillverkningen var den
kejserliga fabriken King-tö-chen i Kiang-si och
vid sidan därav den för det helvita
blanc-de-chine-porslinet berömda fabriken Tö-hua
i Fu-kien. Viktigast under hela Mingtiden
var det vita med blå kobolt dekorerade
porslinet. Särskilt använde man till dekorering
ett outtömligt förråd av blomstermotiv, lotus,
pion, krysantemum, körsbärs- och
plommonblommor, men dessutom dekorerades gärna
även med fantasidjur och legendmotiv.
Särskilt under Süan-tö (1426—35) och Wan-li
(1573—1619) tillverkades porslin av
utomordentlig kvalitet. Under den senare kom även
emaljmåleriet på porslin i bruk. — Mot slutet
av Mingtiden råkade porslinstillverkningen
något i förfall, men den återupprättades på
ett storartat sätt under den av manchuerna
grundade Tsingdynastien (1644—1912).
Särskilt gäller detta för kejsar Kang-his långa
regeringstid, 1662—1722. King-tö-chen växte
då till en millionstad, där ej mindre än 300
porslinsugnar voro i verksamhet. Viktigast
var alltjämt det blåvita porslinet, som i stora
mängder exporterades till Europa. Man
dekorerade porslinet i olika färger och uppdelade
det i s. k. familjer efter den dominerande
färgen, t. ex. svarta, gula, gröna familjen etc.
Även under kejsar Kien-lung (reg. 1736—96)
stod porslinstillverkningen högt. Då
dominerade särskilt »rosafamiljen». De tekniska
metoderna hade nära nog fullkomnats, men
det konstnärliga arbetet försämrades mer och
mer. Till en del berodde detta på den
oerhört ökade Europaexporten. Mycket porslin
tillverkades direkt på beställning från
Europa, ofta efter lämnade ritningar. På detta
sätt uppstod det s. k. k o m p a n i p o r s 1
i-n e t, som emellertid ofta kan vara mycket
vackert och smakfullt. ■— Även på alla andra
områden märker man hur den gamla
kinesiska konsten går sin upplösning till mötes.
Många vackra ting komma ännu till, men
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
