Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kirchhoffs lagar - Kirchner, Alexander - Kirgiser - Kirgisistan - Kirgisstäppen - Kirill - Kirill Vladimirovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
769
Kirchner—Kirill
770
Om ingen elektromotorisk kraft verkar i
poly-gonen, blir summan av produkterna noll. J. T.
Kirchner [ki’r^-], Alexander,
österrikisk operasångare (f. 1880), tenor. 1909—10
anställd vid hovoperan i Wien, 1910—12 vid
Kungl. teatern i Stockholm, sedan vid
Char-lottenburgoperan i Berlin. Bland hans
roller märkas Don José i »Carmen», Canio i
»Pajazzo», Faust, Romeo m. fl. T. N.
Kirglser [ki-] (möjl. av kyr-gis, »de på
stäppen kringströvande»), ett
turkisk-tata-riskt nomadfolk, till antalet det största av
alla turkfolk (4—5 mill.) liksom även det,
som innehar det största området. De
nomadisera på stäpperna n. ocb ö. om Kaspiska
havet samt kring Aralsjön. från Volgas nedre
lopp österut ända till Altajs, Tien-shans och
Pamirs bergdalar. Man delar dem i de
östliga karakirgiserna (»de svaita k.»,
efter färgen på deras tält), vilka bo i de
nämnda bergen, samt de västliga k a z a
k-kirgiserna. De förra äro de egentliga k.
(600,000), medan kazakerna urspr. äro ett
annat turkfolk. De senare omfatta fyra
huvudgrupper: »stora horden» (omkr. 2 mill.)
n. v. om Tien-shan, »mellersta horden» mellan
Aralsjön samt floderna Tobol och Irtysj samt
»lilla horden» (omkr. 1 mill.) mellan Aralsjön
och nedre Volga; från den senare har den
ö. om nedre Volga boende »inre» el.
»bu-kejevska horden» (200,000) avsöndrat sig.
Dessa horder delas i stammar, släktgrupper
och familjer. Ett samhälle består av ett
antal tält, en aul, vilken grundar sig på
släkten eller familjen som enhet. Om bostaden,
det med filt klädda tältet, se J u r t a. K.
leva som äkta nomader av sina hjordar
(hästar, kameler, får, getter, i ö. även jakar),
och de rika ha väldiga sådana. Vandringarna
med dessa betingas av tillgången på bete och
vatten. Jordbruk i nämnvärd utsträckning
idkas endast i ö., under inflytande från
Tur-kestan; i övrigt odlas jorden blott av sådana,
som äro för fattiga att äga kreatur. Rika k.
anse jordbruk ej ståndsmässigt. Mjölk, ost
och kött utgöra också den huvudsakliga
födan; hästmjölk i form av kumys (se d. o.) ger
samtidigt både näring och stimulans.
Kläderna, täml. lika för båda könen (långrocken
chalat, byxor etc.), gjordes förr av skinn el.
hårfilt men äro numera mest vävda, av
bomull el. siden. Huvudvapen äro lans och
flintlåsgevär. Till sitt yttre äro k. av
medelstorlek, starkt byggda, kortskalliga, med vit—
brungul hudfärg, framträdande kindknotor
och sneda ögonspringor. Totalintrycket är,
särskilt av kvinnorna, avgjort mongoliskt. I
sitt uppträdande äro k. godmodiga,
gladlynta och gästfria. Exogami råder, och
gif-termålsriterna visa spår av ett tidigare
existerande roväktenskap (se d. o.). I spetsen
för släkterna stå deras äldste eller, för större
förband, hövdingar. I övrigt är
samhällsordningen rätt aristokratisk; en adel med anor
t(»de vitknotiga») står över folkets stora
Kirgiser.
massa (»de svartknotiga»). Till sin religion
äro k. muhammedaner, men rester av en
gammal förislamitisk schamanism samt av ännu
äldre naturdyrkan leva kvar. Under ryskt
inflytande ha många k. blivit bofasta; den
senaste revolutionen har medfört sociala
förändringar även hos dem. Litt.: W. Radloff,
»Aus Sibirien» (2 bd, 1884); R. Karutz,
»Un-ter Kirgisen und Turkmenen» (1911). K. G. L.
Kirgisista’n [ki-], autonom republik i
Sov-jetryssland, kring övre’ loppet av Syr-darja
(Naryn) och sjön Issyk-kul, Västturkestan;
195,237 kvkm, 993,004 inv. (1926). Motsvarar
s. delen av förra provinsen Semirjetjensk,
blev 1924 autonomt område (Kaiakirgisistan)
inom dåv. Kirgisistan (nu Kazakstan, se d. o.)
och avskildes som republik år 1927. Landet
fylles av utgreningar av Tien-shan.
Befolkningen är till sin huvuddel karakirgiser
(66,6 %), dessutom ryssar (11,7 %), ösbeger
(11,1 %), ukrainare (6,5 %) m. fl.
Huvudnäringar äro åkerbruk (vete, korn) och
boskapsskötsel. Huvudstad: Frunze (förr Pischpek,
35,453 inv.). Officiellt språk är kirgisiskan.
Kirgisstäppen [ki-], stäppområde i ryska
Västasien, ung. begränsat av Kaspiska havet,
Uralfloden, Tobol, Irtysj, Balkasch, Syr-darja
och Aralsjön; omkr. 2,000,000 kvkm. Är en
låg stäpp- och ökenplatå, till större delen
avloppslös, med utpräglat kontinentalklimat,
ringa nederbörd och häftiga stormar. K. bebos
av kirgiser (se d. o.). I n. ö. kallas stäppen
Barabastäppen, i s.
Hungerstäppen el. Bed pak dala.
Kiri’ll [ki-], ry. namn, motsv. grek.
Kyril-los, lat. CyriUus.
Kiri’11 [ki-] Vladimirovitj, rysk
storfurste (f. 1876 ®/io)> son till Alexander 11 :s tredje
son, Vladimir Aleksandrovitj (1847—1909).
Avancerade inom flottan till kommendör och
tillhörde under världskriget de mot
kejsar-paret fronderande storfurstarna. Efter
bol-sjevikrevolutionen bosatte sig K. i Bretagne,
proklamerade sig aug. 1922 som chef för
huset Romanov och vårdare av Rysslands
tron samt 31 aug. 1924 som kejsare över allt
Ryssland. K. är sedan 1905 g. m. prinsessan
Viktoria av Sachsen-Koburg-Gotha (f. 1876)
och har med henne två döttrar och sonen
Vladimir, f. 1917, proklamerad som
arvstorfurste 1924. A. A-t.
XI. 25
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
