Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kittelsen, Theodor - Kittim - Kittlaren - Kitzbühel - Kitzbühleralperna - Kiu-kiang - Kiung-chou - Kiushiu - Kivi (zoologi) - Kivi, Aleksis (Aleksis Stenvall)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
785
Kittim—Kivi
786
for börn», utgav flera samlingar norska
skildringar i ord och bild, »Fra livet i de smaa
for-hold» (2 samlingar, 1889—90), »Fra Lofoten»
(2 samlingar, 1890—91), »Troldskab» (1892),
»Folk og trold» (1911). K:s teckningar
uppbäras av en primitiv grotesk fantasi. Gastar
och troll framställde han med frodig humor
och övertygande trovärdighet. Han tecknade
även i Simplicissimus. Är fylligt
representerad i nationalgalleriet i Oslo. G-g N.
Kittim, feniciernas och hebréernas
benämning på cyprioterna, efter staden Kition på
Cypern. P. L.
Kittlaren, se Könsorgan.
Kitzbühel [ki’ts-], stad i n. ö. Tyrolen,
Österrike, vid järnvägen Wörgl—Bischofshofen,
760 m ö. h.; 2,484 inv. (1923). Mycket besökt
sommar- och vintersportplats samt kurort.
Kitzbühleralperna [ki’ts-], del av
Salzburg-skifferalperna mellan Zilleital och Zellersee,
i Österrike; upp till 2,559 m höga.
Kiu-kiang [kio-], stad i prov. Kiang-si,
Kina, vid Yang-tsi-kiang. Traktathamn
sedan 1862. Huvudhamn för export av te samt
av porslin från King-tö-chen. 53,400 inv.
Kiung-chou [kioij-tfåo], huvudstad på
kinesiska ön Hai-nan (se d. o.).
Kiushiu [kiujiu], se K y u s h u.
Kivi [ki’ ], zool., se A p t e r y x.
Kivi [ki’-], Alek sis (författarnamn för
Alek sis Sten vall), finsk författare (1834
10/10—72 31/i2). K:s far var en fattig
byskräddare, och det var blott med de största
umbäranden K. lyckades bli
student 1857. Snart
nog slog han
emellertid alla tankar på
vidare examensstudier
ur hågen och ägnade
sig helt åt diktningen.
Hans första litterära
försök skrevos på
svenska,, men inom
kort övergick han till
sitt modersmål,
finskan, och alla av
honom själv utgivna
ar
beten äro författade på detta språk. Sin första
litterära framgång hade han, då hans stora
tragedi »Kullervo» (1860) erhöll ett pris av
Finska litteratursällskapet. Den kunde dock ej
rädda honom ur hans ekonomiska elände,
vilket ökades av det oregelbundna liv han förde i
Helsingfors. 1864 flyttade han till Sjundeå, där
han fann en beskyddarinna i en äldre, ganska
fattig dam, Charlotte Lönnqvist, som under de
följ, åren gjorde allt vad hon förmådde för att
hjälpa K., ehuru hon, svensktalande som hon
var, alls icke kunde förstå hans verk. Sju år
vistades K. i denna rent svenska omgivning
och utvecklade där en feberaktig
produktivitet, vars resultat — tre större dramer, sex
enaktare, en stor roman och en diktsamling —
visserligen äro av mycket skiftande värde. De
mest betydande bland dem äro folkkomedien
Ord, som saknas under
»Trollet på Karl Johans gate.» Teckning av Th.
Kittelsen.
»Nummisuutarit» (1864; sv. övers.,
»Socken-skomakarne», 1917; statspris 1865),
diktsamlingen »Kanervala» (Ljung; 1866), det bibliska
idylliskt lyriska skådespelet »Lea» (1869; sv.
övers. 1916) och romanen »Seitsemän veljestä»
(1870; sv. övers., »Sju bröder», 1919). Dessa
verk förskaffade emellertid icke K. det
erkännande han behövt och bort få; »Lea» var det
enda av skådespelen, som under hans livstid
blev uppfört — någon stående finskspråkig
teater fanns icke då —, och hans roman
stämplades av den tongivande finska kritiken
som alltför rå. Därtill kom, att hans
beskyd-darinnas ekonomi genom hennes uppoffringar
för honom alldeles undergrävts. Allt detta
påskyndade sannolikt utbrottet av en
sinnessjukdom våren 1870. Den sista tiden av sitt
liv vistades K., obotligt vansinnig, hos en av
sina bröder, som för hans räkning erhöll ett
fattigunderstöd av hemkommunen.
K. är den första stora, ursprungliga
diktar-gestalten i den finskspråkiga litteraturen.
Visserligen har han lärt sig åtskilligt av
världslitteraturens mästare — i skådespelen
främst av Shakespeare och Holberg, i romanen
av Cervantes —, men i hans främsta verk,
i »Sju bröder», i »Sockenskomakarne» och i
hans bästa lyrik, framträder en stark,
egenartad personlighet med rötter djupt i finsk
natur och finskt folklynne. Med bred,
saftig humor och ofta djärv, väldig fantasi
skildrar han människor, vilkas grunddrag han
hämtat från befolkningen i sin hemtrakt.
Bakom den realistiska skildringen av
fattigdom och motgångar skymtar man, särskilt i
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
