Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kjellström, Sven - Kjernander (Kiernander), Johan Zacharias - Kjerrulf, släkt - Kjerrulf, Gustaf - Kjerteminde - Kjerulf, Charles - Kjerulf, Halfdan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79T
Kjernander—Kjerulf, H.
798
1929 dir. för Konservatoriet och s. å. prof,
vid Mus. akad. K. har företagit populära
kvartetturnéer i Sverige och med stort nit
verkat för kammarmusikens förkovran. T. N.
Kjerna’nder (K iern an de r), Johan
Zacharias, svensk missionär (1711—99).
K. studerade först i Uppsala men nödgades
på grund av en förseelse lämna Sverige och
begav sig då till Halle. Här genomgick han
en djup religiös kris, vann A. H. Franckes
fulla förtroende samt anställdes av honom
som lärare. 1739 kallades K. av en engelsk
mission till Indien, där han först verkade i
Cuddalore och därpå från 1758 i Kalkutta.
Ett rikt gifte satte honom i stånd att bygga
både kyrka och skola. K. var mångsidig och
mycket språkbegåvad. Genom misslyckade
spekulationer förlorade han sin förmögenhet
och levde sina sista år i obemärkthet och
fattigdom. Litt.: H. Sandegren, »Sveriges förste
missionär i Indien» (1924). G. Lbrg.
Kjerrulf, svensk släkt, vars äldste kände
stamfader, Anders A n de r se n K j æ
r-u 1 f (d. före 1458), var fogde i Kjærs härad
i Jylland. Genom Hallands övergång till
Sverige blevo kyrkoherdarna Mårten
Nilsson K. (1607—90) och hans bror Olof K.
svenska undersåtar. Den förre är bekant för
den trohet och hjälpsamhet han under Karl
XI:s danska krig ådagalade mot de svenska
trupperna vid danskarnas infall i Halland
1676. En sonson till honom adlades 1772 med
namnet Kjerrulf von Wolf fen; ätten
utdog på manssidan 1887. Från Olof K.
härstammar Gustaf K. (se nedan). I Norge fanns
släkten redan på 1600-talet. Från en dit
senare inflyttad dansk gren härstammade O. R.
Kierulf (se d. o.) och hans kusiner Halfdan
och Theodor Kjerulf (se dessa ord). Jfr dansk
monogr. (»Kjærulfske studier») av C.
Klit-gaard (1914—18).
Kjerrulf, Gustaf, veterinär (f. 1861 1B/i);
se släktartikeln. Blev 1892 stadsveterinär i
Stockholm och
föreståndare för
hälsovårdsnämndens ymp-anstalt. 1900 blev K.
medicinalråd, vilket
ämbete då första
gången besattes med en
veterinär; han
avgick 1928. Han har i
främsta rummet
verkat för inrättandet
av offentliga slakthus
i Sverige. Med.
he-dersdr i Uppsala 1907.
K. har skrivit bl. a. »Handbok i
köttbesigt-ning» (1896), flera broschyrer samt uppsatser
i Sv. Veterinärtidskrift. S-g.*
Kjertemi’nde [ke-], se Kerteminde.
Kjerulf [ka’-], Charles, dansk
musik-Skriftställare och tonsättare (1858—1919),
musikkritiker i Politiken i Köpenhamn. Skrev
två operor samt musik till skådespel,
operet
ter, solosånger m. m. samt utgav en
Gade-biografi (1917) och en självbiogr. i 2 bd (del 1
i sv. övers., »Glad ungdom», 1920). K. verkade
nitiskt för Bellmanssången i Danmark. T. N.
Halfdan Kjerulf. Målning av K. Bergslien.
Kjerulf [fcä’-], Halfdan, norsk tonsättare
(1815 15/»—68 n/8). Studerade först juridik
men övergick efter faderns död 1840 till
musiken, studerade 1850—51 vid konservatoriet
i Leipzig och verkade sedan som pianolärare
i Oslo. Han stiftade 1857 tills, m. J. G.
Con-radi »abonnementsconcerterne», där stora
kör-och orkesterverk uppfördes. Jämte flera
numera allmänt beaktade pianostycken skrev
han solosånger, huvudsaki. på 1850- och
1860-talet. Till de mest kända höra »Min elskte,
jeg er bunden», »Længsel», »Synnöves sang»,
»Ingrids vise», »Over de höje fjelde»,
»For-aarsdigt», »O vidste du bare». Jämte
solosångerna skrev han även flera manskörer, av
vilka många tillhöra de oftast sjungna
kvartetterna i Norden: »Brudefærden i Hardanger»,
»Norges fjelde», »Serenade ved
strandbredden», »Solvirkning» m. fl.
K. var en fin, poetisk natur med ädel
uppfattning av en dikts stämningsinnehåll. Han
stod Tysklands romantiker och särskilt
Schu-mann nära. K. förstod att mästerligt
omsmälta den norska folkvisetonen, så att den
fick personlig och konstnärlig prägel. Som
äkta idealist avskydde han effektsökeri och
reklam. Den norska folkdansens starkt
rytmiskt betonade bondstil stod honom fjärran,
men han upptog dock även den livfulla dans-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
