Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klampare - Klampenborg (Medelpad) - Klampenborg (Själland) - Klamydospor - Klan - Klander, Klandertalan - Klang - Klangfigurer - Klangfärg el. Timbre - Klangår - Klapka, György - Klappandar - Klappdans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
803
Klampenborg—Klappdans
804
med uppgift att i kvaliteter sortera
virkes-utfallet från sågverken. W. E-n.*
Klampenborg, sågverk i Njurunda socken,
Medelpad, vid Ljungans mynning, tax.-värde
417,000 kr. (1927), tillhör Trävaru-a.-b.
Svartvik (se Svartvik).
Klampenborg, känd bad- och brunnsort på
Själlands öresundskust, vackert belägen invid
Dyrehaven. Spårvägs- och järnvägsförbindelse
med Köpenhamn (10 km). Vid K. finnes en
modern hästkapplöpningsbana, uppförd för en
kostnad av 1,200,000 kr., där sedan 1910
Danmarks största löpningar äga rum.
Klamydospör, bot., se Spor.
Klan (av gael. clann, barn, ättlingar), på
Irland och i Skottland benämningen på de
forna släktsamhällena.» En sådan k. utgjorde
antingen en enda av en hövding styrd stam
eller flera stammar, som ansågos ha
gemensam stamfader. Alla k:s medlemmar räknade
sig sålunda som släktingar, ehuru en k. i sig
kunde upptaga främlingar. Hövdingen togs
alltid ur en och samma familj, och han hade
stor makt över k:s medlemmar men biträddes
i sin styrelse av ett råd. Klanmedlemmarna
använde ett gemensamt tillnamn, bildat
genom att såsom på Irland sätta ua (sonson,
ättling) eller såsom både på Irland och i
Skottland mac (son) före klanstamfaderns
namn, t. ex. Ua Conchobhair (angliserat
O’Co-nor), Mac Ruaidhri (Macrory). För kvinnor
utbytas ua och mac mot nic eller ni (dotter).
Varje k. hade också sitt särskilda härskri
och i Skottland sin egendomliga dräkt: en
strax nedom knäet slutande kolt (kilt) och
pläd med särskilda rutmönster för de olika
klanerna. Klanväsendet upphörde på Irland i och
med den engelska erövringen, men i
Skottland höll det sig kvar även efter föreningen
med England (1603). Efter det stora upproret
1745 krossades det emellertid genom att
klanchefernas domsrätt upphävdes och genom den
allmänna avväpningen, som genomfördes 1747.
Litt.: W. F. Skene, »The highlanders of
Scot-land» (2 bd, 1837); H. S. Maine, »Lectures
on the early history of institutions» (1875);
A. Conrady, »Geschichte der Clanverfassung
in den schottischen Hochlanden» (1898). —
Inom etnografien har ordet k. tagits upp
för att beteckna stammar med föregiven
gemensam härstamning. Ofta anses släktskapen
mellan k:s medlemmar vara så stor, att
giftermål mellan dem är förbjudet (se E x
o-g a m i). Jfr Indianer, sp. 506. C. W. v. S.
Klander, Klandertalan (fsv. klandan),
jur., vid domstol framställt yrkande, att viss
handling el. förrättning (ss. arvskifte,
bolags-stämmobeslut, redovisning, syn, testamente,
utdelningsförslag i konkurs) skall förklaras
oriktig och därför rättas till
överensstämmelse med verkliga förhållandet el. helt
från-kännas giltighet. För k. är i de flesta fall
begränsad tid (30 dagar, 2 mån., 90 dagar,
ett år) fastställd; någon gång (vid arvskifte)
må k. anställas efter hur lång tid som helst.
Ord, som saknas under
I svenskt rättsliv har k. å
äganderättsför-värv fått särskilt stor betydelse; i
rättssprå-ket kallas det ofta k. å den sak (jord,
lösöreföremål), som åtkommits genom det
omtvistade förvärvet och som nu klandraren påstår
sig äga (»vindicerar»; se V indikation
s-rätt). Detta k. uteslutes genom hävd (se
d. o.) och kan gentemot vissa förvärv i g o d
tro (se d. o.) blott göras gällande såsom
anspråk att återfå saken mot lösen.
Hurusom bifallet k. (sakens »frånvinnande») kan
alstra ersättningsanspråk se E vik t i o n
s-skyldighet och Hemul. C. G. Bj.
Klang, mus., se Ton.
Klangfigurer, fys., seChladnis
klangfigurer.
Klangfärg el. Timbre kallas den för
olika musikinstrument kännetecknande
tonkaraktären. Denna beror på antalet, arten
och styrkan av de övertoner, vilka
instrumentet alstrar tillsammans med grundtonen
(jfr T o n). Dessa betingas av instrumentets
art och material. Människoröstens k.
sammanhänger med stämbandens beskaffenhet
samt resonansen i huvudets kaviteter och
bröstkorgen. T. P.
Klangår, se Jubelår.
Kla’pka, G y ö r g y, ungersk
revolutionsge-neral (1820—92). Ingick 1838 i österrikiska,
armén, slöt sig vid ungerska upproret 1848
till de revolutionära och förde en tid befälet
över nordarmén. På
slagfältet avancerade
K. till general, var
maj 1849
krigsminister och ledde sedan
försvaret av Komorn
till krigets slut.
Därefter vistades K. mest
i London och Genève,
sökte under 1859 års
krig förmå sina
landsmän till uppror och
uppsatte 1866 en
ungersk legion, vars
in
fall i Ungern hejdades genom
vapenstilleståndet. Efter 1867 års amnesti blev K. ungersk
deputerad men vistades mest i
Konstantin-opel och Genua. K:s »Memoiren» (1850)
översattes 1851 till sv.
Klappandar, ett i äldre spiritistisk
litteratur vanligt uttryck för det andeväsen, som
antogos åstadkomma de knacknings- och
bult-ningsljud, vilka förekomma vid spökerier.
spi-ritistiska seanser o. dyl. E. B-m.
Klappdans, svensk folkdans, är en pardans
till glättig melodi i polkatakt. Efter
framåt-dansning i ring och polkarunddans stanna
paren i ring med männen innanför, vända mot
sina damer; alla, niga el. buga med händerna
i sidorna, klappa i händerna, slå handflatorna
inbördes mot varandra, göra rundvridning,
stampa, hötta med pekfingret åt varandra
o. s. v. Hela dansen omtages så med
dambyten i följd. E. F-t..
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
