Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klapper - Klappersten - Klapphingst - Klappholts - Klappmytsen el. Blåssälen (Blåssjälen) - Klaproth, Julius Heinrich von - Klaproth, Martin Heinrich - Klara, Den heliga (Klara från Assisi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
805
Klapper—Klara
806
Klapper, se Klappersten.
Klappersten, benämning på i typiska fall
vid stränder förekommande, av vågorna
rullade, slätnötta och avrundade, ofta
tillplattade stenar (strandklapper, s
tenni al), större än dem, som sammanfattas
under benämningen grus. — Som geologisk
term har klapper använts för anhopningar
av 2—20 cm stora stenar. N. Zn.
Klapphingst kallas en hingst, hos vilken
ena testikeln (ensidig k.) eller båda
(dubbelsidig k.) kvarstannat i bukhålan. E. T. N.
Klappholts (ty. Klappholz), boktr., en
slät-hyvlad. rektangelformad kloss av tätt, ej
alltför hårt trä för nedklappning av i höjden
stående typer, linjer el. klichéer i
tryckformar. Medelst varsamma slag med en
trä-klubba på den på översidan läderbeslagna
klappholtsen säges en tryckform klappas,
innan avdrag göras. Jfr även Gesällskap.
Klappmyts, Cystophora cristata.
Klappmytsen el. B 1 å s s ä 1 e n (B 1 å s s j
ä-1 e n), Cystophora cristata, tillhör fam.
egentliga sälar av säldjurens ordn. K. är till
färgen askgrå med mörkbruna fläckar. Hanen
blir 2,5 m lång, honan 2 m. Hos hanen kan
huden över pannan och nosen blåsas upp till
en mössliknande bildning. K. finnes i
Ishavet och norra Atlanten men är ingenstädes
allmän. Tillfälligtvis kan den anträffas vid
kusterna av England, Frankrike och Norge.
I Sverige är den blott funnen subfossil. Den
lever av fisk och bläckfisk. T. P.
Klaproth [kla’pråt], Julius Heinrich
von, tysk orientalist (1783—1835), son till
M. H. K. Blev 1804 lärare vid Petersburgs
univ. och medföljde 1805 en rysk
Kinabeskick-ning, som dock måste vända redan vid
Mongoliets gräns. En resa 1807—08 till Georgien
och övriga Kaukasusländer skildrade K. i
»Reise in den Kaukasus und nach Georgien»
(1812—14; fr. utvidgad uppl. 1823; sv. övers.
1830). K. begav sig 1810 till Berlin och
flyttade 1815 till Paris, där han bl. a. deltog i
stiftandet av Société asiatique (1822) och var
flitig medarbetare i Journal Asiatique. Bland
K:s arbeten må nämnas »Asia polyglotta»
(1823, med en »Sprachenatlas»; 2:a uppl. 1831)
och »Chrestomathie chinoise» (1833). K. låg i
nästan ständig fejd med samtida orientalister.
Ord, som saknas under
Klaproth [kla’pråt], Martin Heinrich,
tysk kemist (1743—1817). Var först
apotekare i Hannover och Berlin, från 1792 lärare
i kemi vid preuss. artilleriskolan, från 1810
prof, i kemi vid det
nyupprättade univ. i
Berlin. K.
betecknades av Berzelius som
Europas främste
analytiske kemist; han
har riktat den
analytiska kemien med en
mängd metoder och
framför allt uttalat
för den tiden nya,
alltjämt giltiga
principer för den
veten-skapligt-kritiska analysen. K. har upptäckt
ej mindre än fyra nya element, uran, zirkon,
titan och cer, och utfört undersökningar över
de då nyupptäckta grundämnena krom, tellur
och beryllium. K. bidrog verksamt till att
flogistonteorien omsider även i Tyskland
avlöstes av Lavoisiers förbränningsteori. Han
samlade sina arbeten i »Beiträge zur
che-mischen Kenntnis der Mineralkörper» (5 bd,
1795—1810) och »Chemische Abhandlungen
gemischten Inhalts» (1815). G. S-ck.
Klara, Den heliga (K. från A s s i s i,
it. Santa Chiara), italiensk ordensgrundare
(1194—1253). Var av förmögen släkt men
vanns 1212 genom Franciscus’ av Assisi
predikan för dennes fattigdomsideal. Hon
inträdde först jämte systern Agnes i ett
bene-diktinkloster. Senare upprättade Franciscus
åt dem och andra fromma kvinnor ett litet
kloster nära den helige Damianus’ kyrka
(därav namnet damianistinnor).
Ledningen av det nya systrasamfundet innehades
i början av Franciscus men överlämnades 1215
åt K., som sedan behöll den till sin död.
Redan 1255 blev hon kanoniserad; hennes dag
är 12 aug. Anslutningen till hennes
ordens-samfund, klarissinnornas orden el.
den helige Franciscus’ andra
orden, blev redan under K:s livstid betydande.
Kloster anlades i Italien, Tyskland och
Frankrike. I Sverige representerades orden av
Klara kloster (se d. o.) i Stockholm.
1218 el. 1219 utarbetade kardinal Ugolino
(senare Gregorius IX) en regel, varigenom
klarissinnorna anslötos till benediktinorden,
dock med vissa modifikationer av dennas
regler. Genom en ny regel 1247 knötos de
närmare till minoriterna och ställdes under
dessas generalministrar och provinsialer. En
tredje regel (1253) anslöt dem till
franciskan-ordens föreskrifter och fordrade fullständig
egendomslöshet. — K:s orden fick under
medeltiden vidsträckt utbredning. Ännu finnas
omkr. 170 kloster kvar, därav ett 60-tal i
Italien. Ordensdräkten är svart. — 1263
påbjöd Urban IV en mildare regel. Nunnorna
i de många kloster, som antogo den, fingo
namnet urbanistinnor. En
observans-K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
