Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klaver - Klaverutdrag - Klaviatur - Klavicymbal, Klavicytherium - Klaviharpa - Klavikord - Klavreström - Klazomenai - Kleanthes - Klearchos - Kléber, Jean Baptiste - Klebs, Georg - Kleen, af, släkt - Kleen, Emil Andreas Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
819
Klaverutdrag—Kleen, E. A. G.
820
ändringar åvägabragts. T a f f e 1 n (se d. o.)
var hemmets vanligaste instrument på
1860-och 1870-talet, men fr. o. m. 1880 byggdes
inga nya instrument av denna typ. Man
övergick definitivt till pianinot.
Litt.: A. J. Hipkins, »Old keybord
instruments» (1887); G. Kinsky, »Katalog des
mu-sikhistorischen Museums von Wilhelm Heyer
in Köln», I (1910); C. Sachs, »Das
Kla-vier» (1923); T. Norlind, »En bok om
musikinstrument» (1928). Se vidare Hackbräde
och Piano. T. N.
Klaverutdrag, fullständigt arrangemang för
piano av ett kör- el. orkesterverk med el.
utan text och sångstämmor.
Klaviatur (av lat. clävis, i bet. tangent),
sammanfattningen av alla tangenter på ett
tangentinstrument (orgel, piano m. m.).
Klavicymbäl, Klavicythèrium, se Klaver.
Klaviharpa, en av J. C. Dietz i Paris omkr.
1820 uppfunnen harpa med klaviatur som på
ett piano.
Klavikörd, se Klaver.
Klavreström, gjuteri (särsk. tillv. av spisar),
mek. verkstad, sågverk m. m. i Nottebäck med
Granhults socken, Kronobergs län, vid K:s
station på Växjö—Äseda—Hultsfreds
järnväg. Äges av a.-b. Klafreströms bruk, stiftat
1911, aktiekap. 480,000 kr., 125 arb.,
tillv.-värde per år 1 mill. kr. Tillhörande
jordegendom omfattar 3,046 har, därav 210 har åker;
tax.-värde 723,300 kr., för annan fastighet
414,000 kr. — K:s masugn och
stångjärns-verk privilegierades 1736 för löjtnant L. J.
Silfversparre och ryttmästare F. R. Johnstone.
Klazo’menai (lat. Clazo’menae), jonisk stad
i Mindre Asien, på s. kusten av
Smyrna-viken.
Klea’nthes (lat. Clea’nthes), grekisk filosof
(330—231 f. Kr.), efterträdde sin lärare
Ze-non, den stoiska skolans grundläggare, som
dess ledare. Hans filosofiska skrifter ha gått
förlorade. Mycket berömd är en bevarad
schvungfull hymn till Zeus, vari denne prisas
som den stoiska panteismens högsta princip,
alltings ursprung och ledare (sv.,
kommenterad övers, av A. Norlind, 1916). M.PnN-n.
Klea’rchos (lat. Clea’rchus), spartansk
krigare (omkr. 450—401 f. Kr.). Innehade
underordnade befäl i det peloponnesiska kriget och
uppträdde efter dess slut (404) så
godtyckligt som befälhavare i Bysantion, att han
måste gå i landsflykt. Han samlade för den
persiske prinsen Kyros d. y:s räkning en
grekisk här, med vilken denne drog in i
Mesopotamien. Sedan Kyros stupat vid Kunaxa 401,
blev K. försåtligt mördad av perserna.
Härnadståget, »de tiotusens tåg», skildras i
Xenofons »Anabasis», med en karakteristik
(II, 6) av den hänsynslöse och hårde men
duglige K. M. Pn N-n.
Kléber [kleba’r], Jean Baptiste, fransk
general (1753—1800). Var murarson från
Strassburg, blev arkitekt samt 1776
österrikisk militär men återvände 1783 till Elsass.
Efter revolutionen blev K. fransk volontär
1792 och redan 1793 brigad- samt 1794
divisionsgeneral. Han utmärkte sig i Vendée
och vid Rhen. K.
deltog i Bonapartes
egyptiska fälttåg, blev
guvernör i Alexandria
1798 och deltog 1799 i
tåget till Syrien. Efter
Bonaparte övertog K.
aug. 1799 det svåra
befälet i Egypten. Han
slog turkarna vid
He-liopolis 1800 men
mördades s. å. K. åtnjöt
stort anseende. Litt.:
Ty. biogr. av H. Klae-
ber (1900); A. Chuquet, »Quatre généraux de
la révolution» (4 bd, 1911-—20).
Klebs [kläps], Georg, tysk botanist (1857
—1918), prof, i Basel 1887, i Halle 1898 och i
Heidelberg 1907. K. gjorde värdefulla
undersökningar över de yttre betingelsernas
inflytande på
fortplantningen hos de lägre
växterna, över
cellfysiologi, algernas
systematik samt lägre och
högre växters
utveck-lingsmekanik. Några
av hans större
arbeten äro »Beiträge zur
Morphologie und
Bio-logie der Keimung»
(1885), »Beiträge zur
Physiologie der
Pflan-zenzelle» (1888), »Will-
kürliche Entwickelungsänderungen bei
Pflan-zen» (1903), »Über künstliche
Metamorpho-sen» (1906), »Zur Entwickelungsphysiologie
der Farnprothallien» (1916 och 1917). K. A.
Kleen [klèn], af, svensk släkt, urspr.
härstammande från Skåne, känd från
1680-talet. Sedermera generallöjtnanten Johan
Kleen adlades 1858 med namnet af Kleen
(se nedan); om hans söner F. H. R. Kleen
och E. A. G. Kleen se nedan. En systersons
son till Johan af Kleen var skalden J. E.
Kléen (se d. o.).
Kleen [klén],EmilAndreasGabriel,
läkare (1847—1923), son till J. af K. Blev
student i Uppsala 1868, fil. dr där 1875, med.
lic. vid Karol. inst. 1881, med. dr i Wien
1883, med. hedersdr i Uppsala 1907. K. var
praktiserande läkare i Stockholm sedan 1884
(mag- och tarmsjukdomar,
ämnesomsättnings-sjukdomar och massage) samt idkade under
somrarna med stor framgång medicinsk
praktik i Karlsbad. Han innehade även ett
institut i Stockholm, där kvinnliga elever
utbildades till massöser. K. var en kunskapsrik
läkare och en synnerligen originell
personlighet, frispråkig och slagfärdig samt i
besittning av en stor portion humor. Han
författade såväl medicinska arbeten (»Handbok i
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
