Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klein, Christian Sophus - Klein, Ernst Immanuel - Klein, Franz - Klein, Gottlieb - Klein, Oskar Benjamin - Klein, Vilhelm - Kleinenberg, Nikolaus - Kleinmeister - Kleinmichel, Richard - Kleist, von, ätt - Kleist, Ewald von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
823
Klein, E. I––-Kleist, E. v.
824
de nationalliberalas främsta representanter.
1872—75 var han justitieminister i
ministärerna Holstein och Fonnesbech. Urspr. stark
motståndare till vänstern, tog K. under
ministären Estrup mer och mer avstånd från
regeringspolitiken och stöddes slutligen av
vänstern i sin krets. Han var en skarpsinnig
jurist och medlem av flera viktiga
kommissioner. Jur. hedersdr i Uppsala 1877. P. E-t.
Klein [klajn], Ernst Immanuel,
etnolog och kulturhistoriker (f. 18 8 7 24/i2), son till
G. K. Var medarbetare i Dagens Nyheter 1911
—16 och i Svenska Dagbladet 1916—18, blev
1921 amanuens och 1929 museilektor vid
Nordiska museet. Fil. lic. i Uppsala 1925. Bland
K:s skrifter märkas »Revolutionsdagar i
Ryssland» (1917), »Vita och röda. En bok om
sista finska kriget» (1918), ungdomsboken
»Stenåldersliv» (1920), det för sv.
folklivs-forskning märkliga arbetet »Runö, folklivet i
ett gammalsvenskt samhälle» (1924),
uppsatser i tidskrifter, festskrifter och tidningar om
folkdanser, lapska ämnen m. m. N. E. H.
Klein [klåin], Franz, österrikisk rättslärd
(1854 24/4—1926 elt). Blev 1887 e. o. prof, vid
den orientaliska akad. i Wien och 1895
hono-rärprof. vid Wiens univ., 1891
ministerial-sekr. i justitiedep. och var 1895—1906
avdelningschef i ministeriet. Han inlade stora
förtjänster om genomförandet av den österrikiska
processreformen, var justitieminister 1905—07
och nov.—dec. 1916 samt ställföreträdande
utrikesminister och andre österrikisk
delegerad vid fredsunderhandlingarna i S:t-Germain
mars—okt. 1919. K. var en av sin tids
främsta jurister, och särskilt har hans
pro-cessuella reformarbete haft ett
utomordentligt inflytande på rättegångsväsendets senare
utveckling. Hans huvudverk, den österrikiska
civilprocessen, har vunnit anseende såsom sin
tids främsta skapelse på detta område. Bland
hans många skrifter märkas »Pro futuro.
Be-trachtungen über Probleme der
Civilprocessreform in Oesterreich» (1891), »Vorlesungen
über die Praxis des Civilprocesses» (1900) och
»Zeit- und Geistesströmungen im Processe»
(1901). Å.H.
Klein [klajn], G o 111 i e b, rabbin (1852—
1914). Föddes i Ungern, studerade i
Heidelberg och Berlin, blev fil. dr 1875 samt rabbin
i Elbing 1878 och i Stockholm 1883. Han fick
1896 professors n. h. o. v. K. var lärjunge
till Abraham Geiger och påverkad av dennes
reformatoriska uppfattning av judendomen.
Han studerade bl. a. urkristendomens historia
i den gammaltestamentliga judendomens ljus
och intog därvid en förstående ställning till
den kristna religionsutvecklingen. Bland K:s
skrifter må nämnas »Bidrag till Israels
religionshistoria» (1898) och »Den första kristna
katekesen» (1908; ty. uppl. 1910). S. A. F.*
Klein [klajn], Oskar Benjamin, fysiker (f.
1894 1S/B), son till G. K. Fil. dr vid Stockholms
högskola 1921, docent i teoretisk fysik vid
Lunds univ. 1922, har arbetat vid University
of Michigan, Ann Arbor, U. S. A., och
Institut for teoretisk fysik, Köpenhamn. K:»
arbeten ha behandlat vissa områden av den
fysikaliska kemien samt strålningsteoretiska
problem i samband med modern atomfysik,
särskilt Bohrs atomteori. Populär skrift:
»Vad vi veta om ljuset» (1925). J. T.
Klein [kléln], Vilhelm, dansk arkitekt
(1835—1913). Uppförde bl. a.
industriutställ-ningsbyggnaden i Köpenhamn 1872 samt det
gamla Kunstindustrimuseum (nu De
forenede-bryggerier) 1892—94. K. ledde 1868—76 en
hantverkarskola och 1876—1908 tills, m. sin
hustru Tegne- og industriskolen for kvinder.
Han deltog ivrigt på konservativ sida i tiden»
estetiska och litterära strider. K. utgav
»Italiens historie efter romerrigets oplösning»
(3-bd, 1904—08). P. E-t.
Kleinenberg [klåPnonbärk], Nikolaus,
tysk-baltisk zoolog (1842—97), prof, i
Palermo. Hans föga omfångsrika men
betydelsefulla livsverk gäller de lägre djurens
utveckling: »Hydra» (1872), »Die Entstehung de»
–––Lopadorhynchus» (1886), med en skarp
polemik mot Haeckels gastraeaspekulation
och den Hertwigska coelomteorien, varemot
sättes påståendet, att ett organs form beror
av dess funktion och icke av dess härkomst.
K. var en föregångare till den moderna
ut-vecklingsmekaniska riktningen inom
biologien.-E-k N-d.
Kleinmeister [klaPnmälstor], ty. (av kleinr
liten, och Meister, mästare), »småmästare»,
benämning på en grupp sydtyska konstnärer
under 1500-talet, som påverkats av Albrecht
Dürers konst. Både som målare och grafiker
arbetade de noggrant och detaljerat, vare sig
de framställde religiösa, mytologiska eller
historiska motiv, porträtt, folklivsscener eller
ornamentala kompositioner; de sista fingo stor
betydelse för den tyska renässansperioden»
konsthantverk. Det är efter sina
förhållandevis små kopparstick, vanl. ej mer än några
få kvadratcentimeter stora, som de blivit
kallade K. De främsta äro Aldegrever, Altdorfer,
bröderna Beham, Pencz m. fl. (E. L-kj
Kleinmichel [klåPn-], Richard, tysk
tonsättare (1846—1901). Framträdde först som
pianist, sedan som dirigent och musiklärare
samt var från 1882 kapellmästare vid
stadsteatern i Leipzig. Skrev två operor, två
symfonier, kammarmusikverk m. m. T. N.
Kleist [klaist], von, pommersk adelsätt,
känd redan på 1100-talet, numera uppdelad
på många linjer, däribland tre grevliga och
en friherrlig. Lantrådet, sedermera
hovrättspresidenten i Köslin Ewald Georg von
K. uppfann 1745 den s. k. Kleistska
flaskan (se L e i d e n f 1 a s k a). Om Ewald
von K., Friedrich von K. och den sistnämndes
kusin Heinrich von K. se nedan.
Kleist [klaist], E w a 1 d von, tysk skald
(1715—59). Var 1736—40 dansk officer,
deltog sedan i Fredrik II:s fälttåg, vart major
1757 och sårades dödligt i slaget vid Kuners-
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
