Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klorföreningar - Klorid - Klorit - Kloritskiffer - Klorkalcium - Klorkalium - Klorkalk, Blekkalk - Klorknallgas - Klormetall - Klornatrium - Klorocka - Kloroform - Klorofycéer - Klorofyll, Bladgrönt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
871
Klorid—Klorofyll
872
hydrat har skarp, rivande smak, är ett
sömnmedel men brukas numera blott i ringa
utsträckning som sådant (se Sömnmedel).
— En grupp organiska k. ersätter numera på
grund av oförbrännlighet i viss utsträckning
bensin o. a. som lösningsmedel för fetter vid
teknisk fettextraktion och kemisk tvätt. Dit
höra koltetraklorid, CC14, och t r
i-kloretylen, C2HCI3, båda färglösa, tunga,
flyktiga vätskor. — K lo rbensol, C8HBC1,
erhålles vid klorering av bensol med järn som
katalysator; färglös vätska med användning
i den organiska syntesen. — Teknisk
betydelse ha b e n sy 1 k 1 o r i d, C8HB . CH2C1,
bensalklorid, C6H5 . CHC12, och b e n s
o-triklorid, C8HB. CC13, som anländas vid
framställning av bensaldehyd (se d. 0.),
färgämnen, luktämnen, bensoesyra och dess derivat
m. m. — Om fosgen, kloraceton,
diklor-dietylsulf id, klorpikrin se Giftgaser;
om kloroform se d. o. G. S-ck.
Klorid, se Klorföreningar.
Klorlt (av grek. Moro’s, grön), en viktig
grupp av glimmerliknande, mestadels gröna
mineral. K. har ringa hårdhet (1—2^2; se
Hårdhetsskala), kristalliserar
monoklint (se Kristallsystem) och klyves
lätt i böjliga men till skillnad från glimmer
ej elastiska fjäll. Kemiskt skiljer sig k. från
glimmer genom större vattenhalt (vanl. > 10 %)
och avsaknad av alkalier. K. utgör en
karakteristisk omvandlingsprodukt av biotit och
phlogopit, många amfiboler och pyroxener,
granat m. m. Många k. (egentliga k.)
kunna uppfattas som isomorfa blandningar
av 3 Mg O . 2 Si O2.2 H2O (= Sp,
serpentin-silikat) och 2 Mg O . AI2O3 . Si02.2 H2O (= At,
amesitsilikat), i vilka Mg och Al kunna
ersättas av två-, resp, trevärdigt Fe (någon
gång även av Mn; Al också av Cr).
Bland-ningsleden Sp3 At2—Sp At kallas pennin,
SpAt—Sp2At3 kl i n o chlor, Sp2At3—Sp3At7
p r o c h 1 o r i t, Sp3 At7—Sp At4
korundo-p h i 1 i t och Sp At4—At a m e s i t. N. Zn.
Klorltskiffer, en lökgrön till mörkgrön,
ekiffrig, metamorf bergart (se
Bergarts-metamorfos), som huvudsaki. består av
klorit. N. Zn.
Klörka’lcium, se Kalciumföreningar.
Klörkälium, se Kaliumföreningar.
Klorkalk, B 1 e k k a 1 k, gråvitt pulver med
lukt av klor. Det avger lätt syre och klor
och nyttjas som blekmedel för pappersmassa
och som desinfektionsmedel. K., som är en
blandning av kalciumklorid och -hypoklorit,
erhålles vid behandling av släckt kalk med klor.
Klorknallgas, se Klorföreningar.
Klormetall, se
Klorföreningar.
Klörnätrium, se
Koksalt.
Klorocka, zool., se R 0
c-kor.
Klorofo’rm, triklormetan, CHCI3,
framstäl-les genom inverkan av klorkalk på
etyl-alkohol eller, i tekniken vanligare, aceton.
Den är en tung, färglös, flyktig vätska (spec.
C32H3oON4Mg/alkali
I LUobJla
v. 1,488, kpt 61° C) med egenartad, söt lukt,
olöslig i vatten, obegränsat löslig i alkohol
och eter. Vid längre tids förvaring bildas
i kloroform sönderdelningsprodukter,
skadliga särskilt vid narkos; genom tillsats av
1 % absolut alkohol blir den mera hållbar.
Kloroform brukas framför allt vid narkos (se
Bedövningsmedel), tekniskt vid
ex-traktion av eteriska oljor, som lösningsmedel
för kautschuk och guttaperka; på
laboratoriet är kloroform ett mycket använt
lösningsmedel för organiska föreningar. G. S-ck.
Klorofycéer, Chlorophyceae, bot., se
Grönalger.
Klorofy’11 (av grek. chloro’s, grön, och
fy’llon, blad), Bladgrönt, blandningen av
de gröna färgämnen hos växterna, med vilkas
hjälp kolsyreassimilationen (se
Assimilation) sker. Denna blandning består av två
komponenter, nämligen det blågröna
klorofyll a och det gulgröna klorofyll b,
vilka i regel förekomma i gröna blad i
förhållandet omkr. 3:1. Båda följas i
kloro-plasterna av två gula färgämnen, karotin och
xantofyll (se dessa ord och
Karotinoi-d e r). Såsom ex. på gröna blads halt av
färgämnen må följ, siffror enl. Willstätter
anföras: 1 kg färska blad av Sambucus nigra
innehålla 1,61 g klorofyll a, 0,60 g klorofyll b,
0,15 g karotin oc‘h 0,26 g xantofyll. Det bästa
lösningsmedlet för båda k. är 80—85 %
aceton; även i metyl- och etylalkohol äro de
lösliga; de skiljas därigenom, att man
utskakar blandningens lösning i metylalkohol
med petroleter, varefter komponenten a
överväger i petroleterskiktet, komponenten b i
metylalkoholskiktet. Klorofyll a är ett
blå-svart pulver, lösligt i alkohol, med blågrön färg
och djupt röd fluorescens; klorofyll b är ett
mörkgrönt pulver, mindre lösligt i både
alkohol och petroleter; dess alkoholiska lösning
fluorescerar brunrött. Lösningarna visa
karakteristiska absorptionsspektra. I starkt
solljus förstöres k. hastigt.
Ett synnerligen lämpligt utgångsmaterial
för framställning av rent klorofyll a och b
äro brännässelblad.
K:s kemiska byggnad har till största delen
klarlagts av Willstätter (se d. 0.). K. a
och b innehålla förutom kol, väte, syre och
kväve även magnesium, däremot icke järn,
ehuru detta ämne är nödvändigt för k:s
uppkomst i växterna. Båda k. äro di-estrar,
vilka genom förtvålning lämna vardera 2
alkoholer, näml. 1 molekyl metylalkohol och
1 molekyl av den omättade alkoholen fytol,
C2oH3BOH, enligt följande schema:
C02H
C32H3oON4Mg
(CO2H
klorofyllin a
CH3OH
-j-metylalkohol
C2oHsgOH
fytol
På analogt sätt spjälkas k. b, C32H2802N4Mg,
till klorofyllin b samt metylalkohol och fytol.
Såsom ovanstående formel visar, bildas vid
inverkan av alkali på k. klorofyllin,
innehållande magnesium. Genom inverkan av
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
