Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kobolt - Koboltarsenikkis - Koboltblomma - Koboltblått - Koboltfärger - Koboltglans, Kobaltin el. Kobaltit - Koboltgrönt - Kobolt(nickel)kis - Koboltoxid, Koboltoxidul - Koboltprov - Koboltultramarin - Koborgs hus - Kobra, Cobra - Kobresia el. Cobresia, Sävstarr - Kobrygga - Koburg, Coburg - Koccygodyni - Kočevje - Koch, von, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
929
Koboltarsenikkis—Koch, v.
930
fritt tillstånd violetta till blå. De användas
huvudsaki. till framställning av koboltfärger
(se d. o.). Den komplexa föreningen n a t r
i-u mkobo 1 tni tr it, Na3Cö (NO3)a, nyttjas
i analysen för påvisande av kaliumioner, med
vilka den bildar en gul, i vatten svårlöslig
fällning, K3Co (NO3)3. Vid sammansmältning
med glas el. borax ge alla koboltföreningar
en intensivt blå färg. Härpå grunda sig
metoder för påvisande av k. Av samma orsak
brukas koboltföreningar till blåfärgning av
porslin och glas. I. B.
Koboltarsenikkis, kobolthaltig arsenikkis.
Koboltblomma, se E r y t r i n.
Koboltblått, se Koboltfärger.
Koboltfärger. Viktigast är smalt el.
koboltglas, vackert blått kaliumkoboltsilikat,
som fås genom sammansmältning av
glasflisor med koboltoxid. Den begagnas till blå
emalj och blå målarfärg samt utmärker sig
för stor beständighet. Koboltblått,
koboltultramarin el. Thénards blått
är en blå olje- och vattenfärg, som fås genom
att man glödgar en blandning av
alumini-umhydroxid och koboltfosfat. —
Kobolt-grönt, R inmans grönt, en beständig
målarfärg, fås genom blandning och
glödg-ning av koboltfosfat el. -arseniat och
zinkoxid. I.B.
Koboltglans, K o b a 1 11 n el. K o b a 1111,
ett reguljärt (se Kristallsyste m),
liksom svavelkis ofta som pentagondodekaeder
kristalliserande mineral av kobolt, svavel och
arsenik, CoSAs. K. är rödaktigt silvervit
med stark metallglans, har god klyvbarhet
efter kubytorna, gråsvart streck, hårdheten
6,5 (se Hårdhetsskala) och spec. v.
6—6,3. K. är ett av de rikaste
koboltmalms-mineralen (ända till 35,4 % kobolt). N. Zn.
Koboltgrönt, se Koboltfärger.
Kobolt(nickel)kis, se Li nneit.
Koboltoxid, Koboltoxidul, se Kobolt.
Koboltprov, ett av E. Stahl uppfunnet sätt
att påvisa transpiration hos blad. Lägges
filt-rerpapper, som genomdränkts med
kobolt-klorur och torkats väl, på ett blad mellan två
glasskivor, öfvergår papperets blå färg till röd,
där transpiration försiggår. Tages hänsyn till
temp. och kutikulatranspirationens relativa
storlek, kan man så sluta sig till
klyvöppningarnas öppningsgrad. E. S-g.
Koboltultramarin, se Koboltfärger.
Koborg.s hus, medeltida fäste i Ovikens
socken i Jämtland; lämningar av det redan 1611
ödelagda fästet finnas i Koborgens fäbodar
10 km v. om Storsjön.
Kobra [kå’-], C o b r a, zool., se G 1 a
s-ögonormsläktet.
Kobrésia el. Cob rè sia, S ä v s t a r r, ett
halvgrässläkte; står starrsläktet nära. På
Sveriges högfjäll finnas sällsynt två lågvuxna
arter, C. caricina och C. (el. Elyna) scirpina.
Kobrygga (av eng. crew-bridge), på
örlogs-fartyg del av däck el. överbyggnad, varpå
båtar, reservrundhult m. m. äro placerade;
på handelsfartyg en flyttbar gångbro av trä,
förbindande back eller poop med
midskepps-överbyggnad.
Koburg [kä’bork], C o b u r g, stad i
Franken, n. Bayern, vid Mains biflod Itz; 24,723
Ord, som saknas under 1
Slottet Ehrenburg i Koburg.
inv. (1925). K. ligger vackert på
Thüringer-walds s. sluttning och har många byggnader
från 1500-talet, ss. rådhuset och slottet
Ehrenburg, båda ombyggda, ö. om slottet
sträcker sig Hofgarten uppför angränsande höjd,
krönt av V e s t e K., 167 m över staden.
Porslinsfabriker, bryggerier och väverier. K.
var 1353—1530 residens för de sachsiska
hertigarna, sedermera till 1918, omväxlande med
Gotha, huvudstad i hertigdömet
Sachsen-Ko-burg-Gotha och införlivades 1920 med Bayern.
Koccygodynl [kåksy-] (av grek. ko’kkyx,
svansben, och ody’ne, smärta), häftiga
nervsmärtor i trakten av svansbenet vid
ryggradens nedersta del, som uppstå genom skador
(inflammation?) i de fibrösa delarna kring
svanskotorna, mera sällan av verklig
benröta. Värken kan vara ytterst envis, och
behandlingen är ofta fruktlös. Stundom
måste operation, med borttagande av benet,
tillgripas. I. H.
Kocevje [kå’tje-], se Gottschee.
Koch [kåkk], von, svensk ätt. Släkten,
som urspr. hette Kock och Koch, är känd
från 1600-talets slut och var länge bosatt i
Bohuslän och Dalsland samt adlades med
namnet v o n K. 1815. Om justitiekanslern N. S. v.
K. se nedan. Han son överstelöjtnant Richert
Vogt v. K. (1838—1913) skrev sociala
arbeten och nutidsromaner. Om dennes söner N.
F. H. v. K. och R. G. H. v. K. se nedan. Deras
bror N i 1 s R a g n a r v. K. (f. 1881 29/4) blev
1917 hovrättsråd, var byråchef i Civildep.
(So-cialdep.) 1917—22, var t. f. revisionssekr. 1914
—17 och blev ord. 1919. Han har deltagit i
arbetet för ny fattigvårds-, barnavårds- och
lösdrivarlagstiftning.
torde sökas under C. XI. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
