Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kochanowski, Jan - Kochanowski, Jan Korwin - Kochen, Johan Henrik von - Kochenill - Kocher, Emil Theodor - Koch-Grünberg, Theodor - Kochi - Kochinkina - Kochinkinahöns, Cochin - Koch-Weser, Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
935
Kochanowski, J. K.—Koch-Weser
936
eljest mest bosatt på sitt lantgods. K.
diktade både på latin (»Lyricorum libellus», 1580,
»Elegiarum libri quatuor», 1584, m. m.) och
polska; han var Polens främste skald före
Mickiewicz. Han
författade bl. a. en
ypperlig parafras över
Psaltaren (1579),
gripande elegier vid en
dotters död, »Treny»
(Klagodikter; 1580),
en samling
skämtsamma tillfällighetsdikter,
»Fraszki» (Bagateller;
1584), och en politisk
samtidssatir, »Satyr»
(Satyren; 1564). Hans
drama »Odprawa
pos-löw greckich» (De
gre
kiska sändebudens avfärdande; 1578) bildade
epok i den polska dramatiken. Po. monogr.
bl. a. av R. Plenkewicz i bd 4 av K:s saml.
skr. (4 bd, 1884—97) och F. Hoesick (1908), ty.
om K:s latinska poesi a,v R. Löwenfeld (1877);
uppsats av A. Jensen i Edda (1915). A. A-t.
Kochanowski [kå^anå’fski], Jan Korwin,
polsk historiker (f. 1869), av samma släkt som
J. K., prof, i polsk medeltidshistoria i
War-schau. Har särskilt sysslat med äldre polsk
historia (monogr. över Kasimir den store,
1900, m. m.) och polsk heraldik.
Kochen [kå’kkon], J o h a n H e n r i k v o n,
frih., ämbetsman (1681—1758), son till
burg-greven i Narva Christoffer Kochen, som
1683 adlades med namnet v o n K. — K.
ingick 1705 vid fältkansliet, följde Karl XII till
Bender och deltog i kalabaliken, blev 1714
sekr. vid Utrikesexpeditionen och var som
sådan med Karl på alla hans följ, fälttåg. 1720
blev K. kansliråd. K. stod 1723 holsteinska
partiet nära, var fientlig mot Fredrik I, satt i
sekreta kommissionen och fick en
penninggåva av tsar Peter. K. slöt sig sedan till
Horn och verkade som
underhandlingskommis-sarie för Sveriges anslutning till hahnoverska
alliansen. K. blev 1727 statssekr. vid
Utrikesexpeditionen och s. å. hovkansler samt ansågs
som en av Horns inflytelserikaste anhängare.
Vid hattpartiets seger 1739 begärde han och
fick avsked men spelade en politisk roll ända
till 1747. K. blev frih. 1731 (ätten utdog på
manssidan 1809). Den till största delen av
K. förda kanslidagboken 1709—14 är tr. av
A. Quennerstedt i »Karolinska krigares
dagböcker», 4 (1908).
KocheniTl, seKonschonellsköldlus.
Kocher [kå’^or],
Emil Theodor,
schweizisk kirurg
(1841—1917), från 1872
prof, i Bern. Hans
förnämsta arbeten
röra hjärnskador,
kirurgiska infektioner och
sköldkörtelns
sjukdomar samt
operationsteknik. K:s
struma-undersökningar belönades 1909 med
Nobelpriset, som han
oavkortat anslog till humanitära ändamål.
Genom sin grundlighet och forskarbegåvning
övade K. banbrytande inflytande på
samtidens kirurgi, och kliniken i Bern blev en
vallfartsort för både sjuka och läkare från
hela världen. T. R.
Koch-Gi iinberg [kå^-], Theodor, tysk
etnograf och forskningsresande (1872—1924).
K. var en av Europas främsta amerikanister
och företog flera långvariga och givande
forskningsfärder i n. v. Brasilien och
Venezuela samt blev 1915 chef för Lindenmuseum
i Stuttgart. K. utgav bl. a. »Zwei Jahre
unter den Indianern» (2 bd, 1909—10) och
»Vom Roroima zum Orinoco» (5 bd, 1916—
28). Han avled under en forskningsfärd i
Sydamerika. G. B-r.
Kochi [kåtji], huvudstad i jap. kenet K.,
vid Tosabukten, på sydkusten av Shikoku;
65,723 inv. (1925). Betydande export av papper.
Kochinkina, fr. Cochinchine, fransk koloni i
Bortre Indien, den sydligaste delen av Franska
Indokina; 56,000 kvkm, 4.234,591 inv. (1927);
huvudstad: Saigon. Omfattar nedre delarna
av Mekongs delta ut till dess yttersta spets,
Kap Ca-mau (i s. v.), når i n. ö. in över
Annamkedjans yttersta utlöpare och i n. v.
Kambodjas platåland. Till K. hör även den
isolerade ögruppen Poulu Condore. Klimatet
är hett och osunt; Saigon har i april 29,3° C,
i dec. 25,9° och 1,280 mm årlig nederbörd
(torrtid dec.—april). De flesta invånarna äro
annamiter, som underkuvat eller fördrivit den
ursprungliga befolkningen: mon-khmerfolk,
moi- och chamstammar. Jordbruket är K:s
huvudnäring; nära hälften av arealen är
uppodlad och upptages till större delen av risfält.
K:s risskörd utgjorde 1927 35 % av Franska
Indokinas totalskörd; en stor del exporteras
efter rensning i Saigons och Cholons
riskvarnar. Andra produkter äro peppar, kautschuk,
copra, majs och bönor m. m. Betydande
kustfiske. Samfärdseln gynnas av Mekongdeltats
och det därmed sammanvuxna
Saigon—Don-naideltats flodarmar; från Saigon, K:s
huvudhamn, går järnväg till Mytho och Nha-trang
(i Annam). Exporten värderades 1927 till 2,855
mill. frcs och importen till 2,315 mill. frcs,
oberäknat transitohandeln till och från
Kambodja. Jfr även Bortre Indien och
Franska Indokina. — K. styres av en
guvernör, som står direkt under
generalguvernören över Franska Indokina och vid sin
sida har ett conseil privé och ett conseil
colo-nial (24 medl.), och sänder en deputerad till
franska parlamentet.
Historia. K. kom tidigt i beroende av Kina,
ingick sedan i Annam (se d. o., historia, sp.
1040), blev 1658 eget rike men från slutet
av 1700-talet åter en del av Annam. 1862
erövrades en del av K. av Frankrike, som
1867 bemäktigade sig även återstoden, varpå
K. blev fransk koloni. — Litt.: J. C. Baurac,
»La Gochinchine et ses habitants» (2 bd, 1894
—99); A. Guillaume, »Les sols et le climat dø
la Gochinchine» (1927).
Kochinkinahöns, Cochin, se Höns, sp. 382.
Koch-Weser [kå^-], E r i c h, tysk politiker
(f. 1875). Var 1913—19 överborgmästare ;
Kassel, 1919—21 tysk inrikesminister och är
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
