Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koks - Koksa - Koksalt, Natriumklorid, Klornatrium - Koksoak - Koksverk - Kokura - Kokvagn - Kokytos - Kol (ras och språkgrupp) - Kol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
957
Koksa—Kol
958
bränsle i kaminer och pannor för
värmeledningar. I genomsnitt erhållas av 1 ton kol
700—800 kg koks med ett effektivt
värmevärde av omkr. 6,800 kal. (omkr. 9 % aska).
De äldre koksugnarna voro s. k.
bikups-ugnar, murade schaktugnar av bikupsform,
där koksningen skedde utan tillvaratagande
av biprodukter. De moderna ugnarna äro s. k.
kammarugnar, där koksningen försiggår
i murade horisontala kammare av rektangulär
genomskärning, sammanbyggda sida vid sida
i långa rader. Båda ändar kunna tillslutas
medelst flyttbara dörrar; upphettningen sker
genom i sidoväggarna inbyggda eldkanaler
medelst en del av den vid koksningen bildade
gasen. Sedan koksningen på 24—36 tim. är
genomförd, tryckes ugnsinnehållet med en stor
stämpel ur ugnen sidvägen och släckes med
vatten. — I Sverige tillverkas (1929) k. av
gasverken samt vid ett större enskilt
koksverk (Oxelösunds järnverk). G. H-r.
Koksa, destillera stenkol; övergå till koks.
Koksalt, Natriumklorid, K lor n
atrium (Chlorètum nätricum), NaCl,
förekommer mycket allmänt i naturen, dels löst i
havsvatten och salta källor, dels i fast form
som bergsalt (se S t e n s a 1 t). Ur havsvatten
utvinnes k. genom att vattnet dämmes in i
grunda dammar (s. k. saltgårdar el. saliner),
där det genom solens inverkan får avdunsta.
Sådan drift kan endast utföras i varma
länder. I Medelhavstrakterna och i Portugal
finnas stora anläggningar härför. Det ur
havsvattnet erhållna k. är vanl. starkt förorenat
och måste därför renas genom
omkristallise-ring. De naturliga saltkällornas vatten
koncentreras genom s. k. gradering (se G r a d e
r-v e r k).
Det i handeln förekommande k. innehåller
vanl. 3—7 % inblandningar (fuktigheten
inberäknad). Rent k. är ej hygroskopiskt. Att
vanligt k. klumpar ihop sig under upptagande
av fuktighet beror på att det är förorenat av
magnesiumklorid. Det rena k. bildar färglösa
kristaller med spec. v. 2,16. Vid 772° C
smälter k. och kokar vid omkr. 1,750°. K:s
löslighet i vatten stiger endast obetydligt med
stigande temp. 100 dir vatten lösa vid 0°
35.63 dir salt. Den vid kokning mättade
lösningen kokar vid 110°.
K. är ett av de viktigaste kemiska ämnena.
Det är av stor betydelse för organismen och
finnes i alla kroppens vätskor. Hos en
fullvuxen människa förekomma omkr. 150 g k.
Det är det enda oorganiska ämne man behöver
tillsätta födan. Kroppens dagsbehov av k. är
omkr. 10—15 g. Utan att känna avsaknad
kan man dock vanl. sänka det till 5 g.
Förutom att k. har betydelse som näringsmedel,
är det en av de viktigaste kryddorna. I
konc. lösning verkar k. antiseptiskt och
begagnas därför som konserveringsmedel för
kött, fisk och grönsaker. I tekniken brukas
k. som utgångsmaterial för tillverkning av
soda, natriumhydrat, saltsyra, klor, natrium,
natriumsulfat m. m., vid vissa metallurgiska
processer, vid glacering av stengods o. s. v.
Blandat med 3 dir snö el. krossad is ger det
en verksam köldblandning, varigenom en så
låg temp. som —21° C kan åstadkommas. I. B.
Koksoak [kåu’ksåuäk], flod på
Labrador-halvön, Kanada. Upprinner ur Kaniapiskau
lake och kallas i övre loppet Kaniapiskau
river, bildar Granite fall m. fl. höga fall
och djupt nedgrävda kanjoner, mottager från
vänster Larch river och utfaller i
Hudsonsundet. Flodområde omkr. 150,000 kvkm.
Koksverk, se Koks.
Kokura, stad på nordligaste Kyushu, Japan,
vid Shimonosekisundet; 51,663 inv. (1925).
Uppblomstrande fabriksstad (bomullstyg m. m.).
Kokvagn, ti ansportabel kokinrättning,
avsedd för fältbruk. På en k. kan maten kokas
under marschen, så att den är färdig att
utspisas, då truppen framkommer till
förlägg-ningsplats. Vid sv. armén är en k. tilldelad
varje infanterikompani; kavalleri-, artilleri-,
ingenjörförband m. fl. äro i stället försedda
med självkokande kokapparater,
medförda på något till förbandet hörande
fordon. M. B-dt.
Kokytos (grek. Kökytos, »jämmerfloden»,
lat. Cocytus), grek, myt., en av underjordens
floder, biflod till Acheron. I det nordgrekiska
landskapet Epirus fanns en flod med namnet
Acheron med en biflod K. A. M. A.*
Kol, ras och språkgrupp, se K o 1 h.
Kol, en av de viktigaste metalloiderna.
Dess kemiska tecken är C (av lat. carböneum),
atomvikt 12 och atomnummer 6. I kemiskt
hänseende är k. alltid fyrvärdigt, utom i
koloxid. där det är tvåvärdigt, och i några
obeständiga kolföreningar, där det (möjl.) är
tre-värdigt. K. är praktiskt taget osmältbart;
i den elektriska ljusbågen förflyktigas det.
I vissa metaller, av vilka järn är den
viktigaste, löses det. Med järn och flera andra,
metaller såväl som med metalloiderna bor och
kisel förenar det sig till karbider (se d. o.).
Järnets och k:s olika föreningar och
legeringar spela i järntekniken oerhört stor roll
(se J ä r n). Med vätgas förenar sig k. vid
den elektriska ljusbågens temp. till a c e t
y-1 e n, vid lägre temp. till metan, med syre
förbrinner k. till koloxid och kolsyra
(se dessa ord). Ledas svavelångor över
glödande k., bildas kolsvavla (se d. o.). Av
halo-generna förenar sig k. direkt endast med fluor
till k ol tet raf 1 uorid, CF4. — I naturen
förekommer k. dels i fri form som diamant
och grafit (se dessa ord), dels i ett mycket
stort antal kemiska föreningar. De i naturen
förekommande stenkolen, brunkolen (se d. o.)
o. s. v., utgöras av kolföreningar.
Det konstgjorda kolet erhålles antingen
genom t or r d est illa ti on av organiska
föreningar eller genom ofullständig
förbränning av dylika. Renast är sockerkol, som
erbålles genom torrdestillering av
omkristal-liserat socker. Därnäst i renhet kommer a c
e-t y 1 e n s v a r t. För stor renhet utmärker sig
även alla sorters sot (ibland kallat k i
m-rök). De finaste sorterna äro lampsot
och o 1 j e s o t. De nyttjas mycket till tusch
(se d. o.) och till finare tryckfärger. I
sina egenskaper mycket likt grafiten är
re-tortkolet, som vid lysgasframställningen
avsätter sig som en hård massa på
retort-väggarna. På grund av sin stora
motståndskraft mot kemisk inverkan och sin goda.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
