Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kol - Kol (svenska prinsar) - Kolahalvön - Kolakarameller - Kolanötter - Kolareskolor - Kolari - Kolarier - Kolatom - Kolatur - Kolbe, Georg - Kolbe, Hermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
959
Kol—Kolbe
960
elektriska ledningsförmåga nyttjas detta i
stor utsträckning till elektrodmaterial för
elektriska ändamål. Vid torrdestillering av
djur- och växtmaterial erhållas kolsorter, som
i allm. äro mycket askrika, enär de innehålla
flå gott som alla de i det organiska materialet
ingående oorganiska beståndsdelarna. B e
n-k o 1 kan innehålla ända till 80—85 % aska.
Andra viktiga hithörande kolsorter äro
träkol, blodkol (se Blodlu tkol) och
d j u r k o 1. Koks (se d. o.) erhålles vid
torrdestillering av stenkol.
Träkol, blodkol och benkol äga på grund
av sin stora porositet stor adsorptionsförmåga
(se A d s o r p t i o n) och verka kraftigt
katalytiskt (se Katalys). Vid 15° C kan t. ex.
1 kbcm (1,57 g) kol absorbera 178 kbcm
ammoniak el. 166 kbcm klorväte. Kolpulver
nyttjas därför till rening av gaser och vätskor,
t. ex. i gasmasker, till rening av dricksvatten,
avfärgning av sockerlösningar etc. Av samma
orsak brukas det i medicinen till intagning
vid förgiftningsfall el. vid vissa
magsjukdomar. I. B.
Kol, svenska prinsar. 1. Se B u r i s 1 e v.
— 2. Enl. en tradition son till Blot Sven och
Identisk med sagokonungen Erik Ärsäll (se
Erik, sp. 966).
Kolahalvön [kä’-], halvö i Ryssland, mellan
Ishavet och Vita havet. Bildar en
urbergsplatå med en medelhöjd av 300—350 m ö. h.,
över vilken höja sig berg, bestående av
hårdare bergarter, ss. nefelinsyenit; av dessa nå
Umptek 1.230 m och Lujaururt 1,145 m. K:s
moräntäckta inre är fyllt av sjöar, mossar,
tundror och skogar. Största sjöarna äro
Imandra (se d. o.) och Umpjaur (143 m ö. h.).
Av floderna mynnar Tuloma i Kolafjorden på
nordkusten, Murmankusten, vilken f. ö.
mest är hög och svårtillgänglig, på långa
sträckor begränsad av tertiära
förkastnings-branter. Ponoj utfaller på Terska kusten vid
Vita havets mynning; i s. v. skiljes K. av
Kandalaksviken från Karelen. K:s
befolkning utgöres av ryssar, renskötande lappar
samt syrjäner, vilka senare från 1890-talet
invandrat och börjat undantränga lapparna.
Ryssarnas antal har snabbt vuxit, sedan
Mur-manbanan (se d. o.) dragits fram till
Mur-mansk (guvernementets huvudstad, 8,777 inv.
1926) vid Kolafjorden strax n. om staden
Kola (omkr. 600 inv.) vid floden Kolas
inlopp i Tuloma. Längre i n. vid Kolafjorden
ligger hamnen Aleksandrovsk (se d. o.). K.
tillhör ryska guv. Murman. — Litt.: V. T.
Homén m. fl., »östkarelen och Kola lappmark»
(1920); uppsatser i Fennia av W. Ramsay,
J. A. Palmén m. fl. O. Sjn.
Kolakarameller [kå’-] kokas av choklad el.
kakaopulver, grädde, socker el. sirap och smör.
Urspr. smaksattes k. med colanöt (se C o 1 a),
men detta tillsatsämne torde sällan
förekomma i handelsprodukten. G. H-r.
Kolanötter [kå’-], bot., se C o 1 a.
Kolareskolor, kortvariga utbildningskurser
i milkolning, vilka årl. anordnas med
understöd av Järnkontoret, Domän styrelsen samt
vissa landsting och skogsvårdsstyrelser. 1928
lämnade Järnkontoret anslag dels till
Järnkontorets praktiska kolareskola
i Gammalkroppa i Kroppa socken, Värmland,
som hölls i samband med kolningskursen vid
Värmlands och Örebro läns gemensamma
skogvaktareskola, dels till en k. vid
Bisp-gården i Jämtland, vilken står under
Domänstyrelsens överinseende. G. H-r.
Ko’lari, kommun och församling i
Uleå-borgs län, Finland, vid Torne älv och
svenska gränsen; 2,281 kvkm, 2,766 inv. (1928).
Kolärier, folkslag, se Kol h.
Kolatom, se Asymmetrisk kolatom.
Kolatür, farm., se Kolera, sp. 965.
»Japanska.» Bronsfigur av Georg Kolbe.
Kolbe [kå’lbo], Georg, tysk skulptör (f.
1877). Val efter studier i München, Paris och
Rom verksam i Berlin och blev prof, där 1918.
Påverkad av A. Rodin och A. Hildebrand, är
K. en kraftfull representant för tysk modern
secessionistskulptur. Bland hans alster
märkas »Krigaren och hans genius», »Japanska»,
»Adam», »Assunta», »Javansk danserska»
samt porträttbyster. Monogr. av W. R.
Va-lentiner (1922). G-gN.
Kolbe [kå’lbo], H e r m a n n, tysk kemist
(1818—84). Blev 1851 prof, i Marburg och 1865
i Leipzig. K. utövade både som experimentell
forskare och som teoretiker ett viktigt och
bestående inflytande på den organiska kemiena
utveckling. Han var upphovsman till den
s. k. nyare radikalteorien, som sökte förena
Berzelius’ äldre radikalteori med nyare
åskådningar, och banade därmed väg för läran om
grundämnenas valens. Av K:s
experimentella arbeten märkas undersökningar över
nitriler och deras omvandling till syror med
högre kolhalt, över organiska syrors
sönder-delning vid elektrolys, framställningen av
salicylsyra ur fenol och kolsyra. K. m. fl.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
