Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolmodin, Israel - Kolmodin, Johan Adolf - Kolmodin, Johannes Axel - Kolmodin, Olof - Kolmodin, Olof, d. y. - Kolmården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
981
Kolmodin, J. A.—Kolmården
982
oeh blev 1693 teol. dr. I 1695
års psalmbok intogos nagra
psalmer, som K. föi fattat,
bearbetat eller översatt. 1 1819
års psalmbok äro n:r 191 oeh
394 (»Den blomstertid nu
kommer») original av honom.
Kolmodin, Johan Adolf,
missions- oeh universitetslärare
(1855—1928); se släktai tikeln.
Blev 1903 e. o. och 1909 ord.
prof, i exegetik i Uppsala, tog
avsked 1920 och blev
därefter föreståndare för
Fjell-stedtska skolan. K. ägnade en
betydande del av sin
verksamhet åt Evangeliska
fosterlandsstiftelsens missionsinstitut. där
han var förste lärare samt
därefter föreståndare och
slutligen inspektor, och han utgav
en mängd missionslitteratur.
Bland hans vetenskapliga
arbeten må nämnas hans
kommentarer till
Tessalonikerbre-ven samt till Mika och Nahum. Därjämte
utgav han skriftserien »Bibliska tids- och
stridsfrågor». Trots den starkt konservativa
hållning han här och överallt gav uttryck
åt, förorsakade dock hans uppsats om
»Kristendomen och den urkristna församlingens
bibel» (1908) så mycken oro inom
Fosterlandsstiftelsen, att K. lämnade sin
förtroende-ställning där. S. H-r.
Kolmodin, Johannes Axel, orientalist
(f. 1884 22/2), son till J. A. K. Blev fil. dr
1914 i Uppsala, var docent i semitiska språk
där 1914—21 och anställdes 1920 som t. f.
dra-goman vid beskickningen i Konstantinopel, där
han sedan 1928 är förste legationssekr. Han
bar sedan 1917 idkat forskningar i turkiska
arkiv, särskilt med hänsyn till Sveriges
historia. K. har företagit studieresor till Eritrea,
Abessinien, Egypten, Syrien och Palestina samt
publicerat bl. a. »De fornsvenska
Volgafär-derna» (i »Hist. studier tillägnade H. Hjärne»,
1908), »Traditions de Tsazzega et Hazzega»
(1912—15; i »Archives d’études orientales»,
V), »Abessinische Wochenbettlieder» (i
»Studier tillägnade Esaias Tegnér», 1918), »Det
antika Främre Asien» (i »Lindblads
Världshistoria», I, 1927) ävensom uppsatser i
Karolinska Förbundets Ärsskr. (»De turkiska
arkiven», 1910, m. m.), Le Monde Oriental m.
fl. tidskr. P. L.
Kolmodin, Olof, andlig skald (1690—1753),
brorson till I. K. Blev
1716 fil. mag. i
Uppsala, prästvigdes 1718,
fick 1721 kungl.
fullmakt på Flo pastorat
i Västergötland och
blev 1742
kontraktsprost. Han utgav 1728
»Then trogna siälens
gyldene rökelse-kar»,
versifierad övers, av en
bönbok av B.Schmolck,
och 1734
»Andeligduf-woröst», av vars 133
Kolmårdens sluttning mot Bråviken.
sånger omkr. 80 äro övers, från Schmolck.
1819 års psalmbok innehåller tre av
samlingens sånger, ehuru i ändrat skick (170, 241,
366), »Nya psalmer» (1921) har två psalmer av
K. (605, 655). Ett större, episkt-didaktiskt verk
är »Biblisk qwinnospegel» (2 bd, 1732—50;
jfr därom H e s s e 1 i u s, P.). K. var en
full-följare av den Stiernhielm-Spegelska
riktningen och är den karolinska
litteraturperiodens förnämste epigon. Nyromantiken hyllade
K. som psalmist, och Hedborn var påverkad
av hans bildspråk. Litt.: Biogr. av W. Budin
(1901; i »Sv. akad:s handl. ifrån år 1886», d.
15); E. Meyer i festskriften till H. Schück
1905; E. N. Söderberg, »Den kristna psalmen»
(1916). (Li.)
Kolmodin, Olof, d. y., universitetslärare
(1766—1838); se släktartikeln; hans
fäderne-namn var Dahl, och han var halvbror till
psalmförfattarna E. och Kr. Dahl. K. blev
1783 student och 1791 fil. mag. i Uppsala,
1792 docent i svensk litteraturhistoria och
1805 professor skytteanus. Han åsidosatte
den till denna professur hörande
statskunskapen och föreläste helst över de latinska
prosaförfattarna. Mest känd blev han genom sina
utmärkta övers, ur Livius (»Bomerska
historier», 5 bd, 1831—32 och 1843—44).
Kolmården, höjdsträckning mellan
Bråviken, Östergötland, och Kilaåns dal,
Södermanland, i vidsträckt bemärkelse även
bergstrakterna v. därom till Närkesgränsen; högsta
punkt 170 m ö. h. (se karta vid art. B råbo).
Urbergshorst, som huvudsaki. består av röd
gnejs och i denna inkilade lager av kornig
kalksten (Kolmårdsmarmor).
Sydbran-terna äro kända för sin rika växtlighet
med bl. a. talrika reliktarter från sydligare
växtregioner, medan Kolmårdsplatån täckes
av myrar, bergknallar och barrskogskullar
■samt t. o. m. hyser alpina arter. I sydöst
Tu-nabergs bergslag, i väster Simonstorpsdalen
(sprickdal), där ö. stambanan framdragits.
Vid den urgamla färdvägen över K. låg förr
Krokeks kloster (se d. o.).
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
