Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komarov, Vissarion Vissarionovitj - Kombakonam - Kombattanter - Kombination - Kombinationsgummitryck - Kombinationstoner - Kombinationstryck - Kombinatorisk - Kombinera - Komedi - Komediant - Komediantdrama - Komediteatern - Komei - Komenský - Kometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1011
Kombakonam—Kometer
1012
(1830—1904) blev 1883 överbefälhavare över
Transkaspiska området och förvärvade där
stora vidder åt Ryssland.
Kombakonam [eng. uttal kåmbokffu^om],
indisk stad, se K u m b a k o n a m.
Kombatta’nter, se Non-kombattanter.
Kombination (av lat. combinäre, parvis
sammanställa), förknippning, förening;
jämförande beräkning; mus., mekanism i en
orgel, varigenom man i ett grepp kan utdraga
flera register. — Se även Combination.
Kombinationsgummitryck, se
Pigmenttryck.
Kombinationstoner, svaga toner, som
uppkomma genom samverkan av två starka
toner av olika tonhöjd. De äro av två slag,
differens- och summationstoner.
Två toner med svängningstalen Ni och N2 ge
en låg differenston, vars svängningstal är
Ni—N2, och en hög summationston med
sväng-ningstalet Ni+N2. Differenstonerna iakttogos
1744 av G. A. Sorge i Hamburg och oberoende
av honom 1754 av G. Tartini i Padova, efter
vilken de ibland kallas tartiniska
toner; summationstonerna upptäcktes av
Helmholtz. (J. T.)
Kombinationstryck, tryckförfaranden,
varvid för framställning av flerfärgstryck två
eller flera olika reproduktionsmetoder
användas. J. H-g.
Kombinatörisk, sammanställande, som
brukar kombinationer.
Kombinera, eg. parvis sammanställa; göra
en kombination (se d. o.).
Komedi (lat. comoè’dia, grek, komodi/a, av
kömos, Bakchosfölje, Bakchosfest, och odè,
kväde), dramatisk framställning av ett
händelseförlopp med lyckligt slut, där karaktärer
och situationer huvudsakligen avse att roa
åskådaren; se vidare Comedia, C o m
é-die 1 a r mo y an t e och C o m m e d i a. K.
plägar, allteftersom tonvikten lägges på
händelsen eller på karaktärsteckningen, delas i
intrigkomedi (till vilken farsen är
en sidoart) och karaktärskomedi,
vilken senare anses som den högre arten.
Komedia’nt (jfr Komedi), skådespelare,
särskilt sådan, som tillhör en kringresande
trupp. Ordet nyttjas oftast i något
försmädlig bemärkelse.
Komediantdrama, inom teaterhistorien
vedertagen beteckning för den art av
skådespel, som uppfördes av engelska
komedi a n t e r (se d. o.) och från dem övergick
till 1600-talets tyska och holländska
vandrar-trupper. K. utgår i allm. från original inom
den engelska, holländska och spanska
litteraturen, vilka omarbetats och förkortats för
att passa vandrartruppernas dekorationslösa
scen. Tre samlingar k. utkommo i tryck
under 1600-talet; senare ha åtskilliga
publicerats av W. Creizenach, C. Heine m. fl. O. W-n.
Komediteatern, se Stockholms teatrar.
Komei, japansk kejsare (reg. 1847—67), se
Japan, sp. 1000—1001.
Komensky [kå’menski], tjeck., se
Come-n i u s.
Kometer (av lat. cöma, hår; »hårstjärnor»,
»svansstjärnor»), himlakroppar, vilka, liksom
planeterna, tillhöra vårt solsystem och om-
Ord, som saknas under
kretsa solen men som skilja sig från
planeterna genom sitt utseende, sin fysiska
beskaffenhet oeh sin rörelse. Hos de stora, för blotta
ögat synliga k. kan man urskilja huvudet,
den ljusstarkaste delen, och svansen, ett
Ijussvagare bihang av stundom betydande
längd, som utgår från huvudet och i allm. är
riktat från solen. Huvudet består i regel av
en stjärnliknande förtätning, kärnan,
omgiven av en töckenartad massa av mer el.
mindre obestämd kontur, slöjan el. k
o-m a n. De flesta k., .som numera upptäckas,
äro osynliga för obeväpnat öga, och dessa
s. k. tele sk op i sk a k. ha ofta ingen
märkbar svans. Ofta saknas även kärnan,
och kometen framstår då endast som en liten
ljussvag dimfläck, som möjl. i mitten visar
en obetydlig förtätning. Ingen väsentlig
artskillnad består emellertid mellan de stora,
ljusstarka och de teleskopiska kometerna.
Med våra dagars utmärkta instrumentella
hjälpmedel upptäckes vanl. varje år ett
flertal k. I äldre tider, då endast de allra största
och ljusstarkaste blevo bemärkta, var en
komets uppträdande på himmelen en ganska
sällsynt företeelse. Dess plötsliga och
oväntade framträdande, den stundom betydliga
glansen och de väldiga dimensionerna
framkallade då oftast en panikartad förskräckelse.
Man ansåg k. i främsta rummet som ett slags
järtecken, en hotfull symbol för gudamaktens
misshag mot människorna, förebud till alle
handa svåra olyckor och straff, ja, t. o. m.
yttersta domen. Utslag av en dylik
förskräckelse för k. förekomma stundom även i våra
dagar, ehuru grunden därtill väl numera
förnämligast är fruktan för en sammanstötning
eller (ss. vid den Halleyska kometens
uppträdande 1910) för att jordatmosfären skulle
förgiftas genom inträngande däri av de
gaser, som finnas i kometens svans.
Under 1600-talet började en riktig
uppfattning av k:s verkliga natur småningom göra
sig gällande. Man insåg, att de måste vara
verkliga himlakroppar. Hevelius visade i sin
»Oometographia» (1668), att k. med stor
sannolikhet röra sig i banor, som äro
konkava mot solen. Utgående från detta
antagande, kunde Dörfel (1681) f. ggn med
bestämdhet ådagalägga, att en komet (den stora
kometen av 1680) rörde sig i en
parabelfor-mig bana och att solen befann sig i parabelns
brännpunkt. Några få år därefter visade
Newton, att k. måste röra sig i banor, som äro
koniska sektioner (se d. o.), med solen i den
ena brännpunkten. Han konstaterade också,
att kometbanorna i de flesta fall till formen
så nära ansluta sig till den kurva, parabeln,
som utgör gränsfallet mellan ellipsen och
hyperbeln och vars excentricitet är precis
= 1, att man praktiskt taget kunde betrakta
dem som parabler. Newton angav även en
metod, enl. vilken man ur tre observationer
kunde beräkna en komets paraboliska
ban-element. 1797 lyckades Olbers lösa detta
ban-bestämningsproblem på ett generellare och
enklare sätt. Hans metod anlitas alltjämt
mest vid dylika beräkningar. Den redan av
Newton framställda satsen, att
kometbanornas excentricitet i de flesta fall är mycket
torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
