- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 11. Jylland - Kragduva /
1023-1024

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommitté - Kommittent - Kommitterade för tryckfrihetens vård - Kommod - Kommotion - Kommotionspsykos - Kommun, Kommunalväsen - Allmän historik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1023

Kommittent—Kommun

1024

utreda vissa ärenden samt om dem avge förslag
(jfr Kommission och Sakkunniga).
I Sverige ha sedan 1800-talets första
årtionden av regeringen i utredande syfte utsetts
massor av k., varvid man som
parlamentariska k. betecknat sådana, där flera
kommittémedlemmar utsetts huvudsaki. på
grund av sin ställning i riksdagen. Jfr av
E. Thyselius utg. förteckningar över 1809—
1903 avgivna kommittébetänkanden (2 bd,
1896, 1904). I »Berättelse om vad i rikets
styrelse sig tilldragit» lämnas redogörelse för
pågående eller senast avslutade
kommittéarbeten. Se även publikationsserierna
Sveriges Offentliga Utredningar (1922
ff.); jfr G. Hesslén, »Det svenska
kommittéväsendet» (1927). Ths.*

Kommitte’nt, uppdragsgivare; valman (i
förhållande till den valde).

Kommitterade för tryckfrihetens vård, se
Tryckfrihetskommitterade.

Kommod (lat. co’mmodus). 1. Bekväm,
maklig. — 2. Lågt skåp för tvättdon m. m.

Kommotiön, hjärnskakning (commötio
ce’-rebri); se Hjärnsjukdomar, sp. 1119.

Kommotionspsykös, psykos, uppkommen till
följd av psykiskt el. fysiskt trauma; jfr
Traumatisk neuros.

Kommun, Kommun ä Iväsen. Med
benämningen kommun betecknas en
samhällsbildning inom en i förhållande till denna
suverän enhet, staten. K. besörjer
angelägenheter, som, om de ock först och främst äro
dess egna, dock åtm. delvis äro av statligt
intresse och därför ofta offentligen påbjudna.
Gemensam för k. av olika slag är
skyldigheten för medlemmarna att bidraga till
skötseln av k:s uppgifter och bestridande av dess
utgifter i enlighet med beslut, som fattas av
k:s organ (se Kommunalskatt). Där så
ej är fallet, existerar i verkligheten ingen k.
utan blott ett (statligt) förvaltningsdistrikt.

INNEHÅLL:

sp.

Allmän historik.... 1023

Kommunernas
utveckling i Sverige till 1809 1025

Kommunerna i
Sverige 1809-62 ....... 1028

Kommunal väsendets
nuv. gestaltning ... 1030

sp.

Kommunernas
finanser ............... 1035

Besluts fastställelse av
högre myndighet ... 1037

Kommunal
indel-ningsändring......... 1037

Allmän historik. Kommunbildningens
ursprung torde vara att söka i en
maktkoncentration. Ledarskapet är urspr.
släktöverhuvudets, godsherrens, den feodale skyddsherrens
eller den valde ledarens. Ett senare stadium
är maktens partiella eller totala fördelning
på ett antal röstberättigade. Först då kan
man tala om en communitas med självstyrelse.
Statsmaktens stärkande medför i allm.
minskning antingen av självbestämmelserätten eller
av de kommunala uppgifterna eller ock deras
överflyttning till andra organ samt därigenom
kommunbegreppets uttunning, ev. bortdöende.

Uppkomsten och utvecklingen på
territoriell bas av kommunbegreppet ha varit
naturliga för jordbrukarsamhället, ej i och för
sig lika nödvändiga för det handelsidkande.

Det kommersiella livets lokalisering av
säkerhets- och samfärdselskäl till städer har
emellertid verkat i enahanda riktning. —
Bland de ursprungligaste kommunuppgifterna
är uppehållande av samhällsfriden, rätten,
och därmed vissa ekonomiska uppgifter.
Differentieringen och ökningen av uppgifterna
medföra utveckling av kommunkategorierna,
uppkomsten av sido- samt över- och
underordnade k. med gemensamma medl.

I den gamla Orienten med dess envälde
funnos inga självstyrande k. Det antika
Grekland, den folkliga självstyrelsens vagga, nådde
aldrig längre än till enhetsstaten
(stadsstaten) såsom samhällsform; kommunbildning
inom denna var okänd. I Romerska riket
utvecklade sig ett kommunalt liv, i det att vissa
privilegierade städer erhöllo vidsträckt
självstyrelse. Även andra städer liksom
lantdistrikt och provinser erhöllo vissa kommunala
befogenheter. Med centralisationen och det
allmänna förfallet försvagades k:s
oberoende, och de kommo slutligen under
andliga eller världsliga feodalherrar.
Återupprättandet av penninghushållningen efter det
förfall, som blev följden av Romerska rikets
undergång, skapade i hela Västeuropa nya
möjligheter för handeln och därigenom för
nybildningar av städer, i regel under någon
feodal herres skydd och på hans grund. Från
detta beroende frigjorde sig småningom
borgarna. Bondebefolkningen nedsjönk däremot
under det feodala trycket i en mer el. mindre
fullständig livegenskap, där ej såsom i de
schweiziska kantonerna och i Norden en fri
och oberoende bondebefolkning bestod. I Ita
lien och Frankrike samt även Tyskland
fram-gingo fria stadsförfattningar ur städernas ofta
i förbund med furstemakten förda kamp mot
feodalaristokratien. I Frankrike undergrävdes
emellertid på 1600-talet städernas
självstyrelse genom centralisationen; lantsocknarnas
hade aldrig ägt någon nämnvärd betydelse.
Den kommunala organisation, som nu finnes,
står i starkt beroende av statsmakten med
underställningsskyldighet av beslut och med
finansiell statskontroll. I Tyskland har
under 1800-talet dels städernas självstyrelse
stärkts, dels ock försök gjorts att utveckla
kommunalt liv även på landsbygden, vilka
försök dock ej burit nämnvärd frukt. Genom
den finansiella centralisationen efter
världskriget ha även städerna bragts i ökat
beroende av statsmakten. De nederländska
städerna voro i realiteten självständiga
stadsrepubliker, förenade till ett statsförbund.
Med införandet av enhetsstaten 1795 upphörde
denna deras ställning, men de äga fortfarande
i likhet med landskommunerna en betydande
självstyrelse. Den belgiska
kommunalorga-nisatiunen, som erbjuder vissa formella
likheter med den nederländska, är finansiellt
betydligt mera centraliserad i anslutning till
det franska systemet. Även den italienska
kommunalförvaltningens ställning liknar det

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:16:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdk/0630.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free