Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konfederation - Konfedererade - Konfekt (Konfityrer) - Konfektion - Konferens - Konferensråd - Konferera - Konfession - Konfessionalism - Konfessionslös - Konfessor - Konfessorer - Konfidentiell - Konfirmand - Konfirmation - Konfirmera - Konfiskation - Konfiskera - Konflikt - Konfliktjurisdiktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1063 Konfedererade—Konfliktjurisdiktion 1064
på riksdagarna, vilkas verksamhet
förlamades genom användning av liberum veto (se
d. o.). Ryktbarast voro
generalkonfederationen i Radom 1767 samt k. i Bar 1768 och
Tar-gowica 1792. Jfr Polen, historia. 8. B.*
Konfedererade, förbundna; medlemmar av
en konfederation (se d. o.). De
konfedererade var under inbördeskriget i
Nordamerika 1861—65 namn på sydstaterna, som
sinsemellan bildat en konfederation
(Confede-rated States of America). S. B.*
Konfe’kt (Konfityrer), sötsaker,
beredda av socker, mandel, frukter, saft o. dyl.
Konfektion (av lat. confi’cere, particip
con-fe’ctum, göra färdig), handel med färdigsydda
kläder.
Konfere’ns (jfr Konferera),
rådplägning, överläggning; sammanträde för
överläggning och sammanfattande beteckning för
de i en sådan deltagande. I fråga om
politiska sammanträden, har ordet k. numera
blivit ung. liktydigt med kongress >(se d. o.
1). I U. S. A. betecknar k. sammanslutning
mellan församlingar av samma bekännelse
(jfr de konferenser, vari Augustana-synoden,
se d. o., är uppdelad). Allmänna
svensklutherska prästkonferensen var
en mötessammanslutning av evangeliska
präster, särskilt inom svenska kyrkan, för
tankeutbyte i kyrkliga ärenden; den höll sitt
första sammanträde i Stockholm lä^l och
sammanträdde sedan i regel vart tredje år till
1915. — Jfr även K 1 a s s k o n f e r e n s och
Talmanskonferensen.
Konferensråd (da. konferensraad), dansk
titel, som medför plats i andra rangklassen.
Gehejmekonferensraad tillhöra första
rangklassen och tituleras excellens.
Konferera, rådslå, överlägga.
Konfession (lat. confe’ssio), bekännelse. Se
Co n f e s si o. — Konfessionärie,
biktfader. — Konfession e’ll, som har
avseende på, överensstämmer med trosbekännelsen.
Konfessionali’sm, ensidigt och överdrivet
betonande av det konfessionella (se
Konfession). Mest konsekvent framträder k. inom
den romerska kyrkan och inom lutherdomen
i 1600-talets ortodoxi. Kättarförföljelserna
bottna i regel i k. — Litt.: Hj. Holmquist,
»Tvång, tolerans, samverkan» (1929). A. G-w.
Konfessionslös kallas den, som icke
bekänner sig till något visst kyrkligt samfunds
trosåskådning.
Konfe’ssor, se C o n f e s s o r.
Konfessörer, »bekännare», hedersnamn i
gamla kristna kyrkan för dem, som under
förföljelsetid bekände sin tro (jfr C o n f e s s o r).
Konfidentie’11, meddelad i förtroende,
hemlig. — K o n f i d e’n t, förtrogen; i äldre
dramer den, för vilken huvudpersonen biktade sig.
Konfirma’nd, se Konfirmera.
Konfirmation (lat. confirmätio, bekräftelse),
urspr. bekräftelse av döpelseförbundet.
Historiskt sett är k. en ur dopritualen utbruten
ceremoni, som urspr. skedde omedelbart efter
dopet. Redan i äldsta tider förekommo
hand-påläggning och smörjelse, vilka bruk katolska
kyrkan bibehållit. I denna kyrka är k. en
sakramental handling, som utföres av en
biskop. Konfirmanden (ålder 7—12 år) har
börjat få undervisning, gått till första bikten
och första kommunionen. I den evangeliska
kyrkan borttog man k:s sakramentala
karaktär, och då i Tyskland ej funnos evangeliska
biskopar, avskaffades k. nästan h. o. h. När
den förekom, blev den en bekräftelse på
gemenskapen med församlingen. På denna grund
byggde Spener sin konfirmationsuppfattning,
vari han också starkt betonade en genom
omvändelse skedd förnyelse av dopförbundet.
Men redan tidigt gjorde man även en
tillräcklig undervisning (således
konfirmationsundervisning) till villkor för tillträde
till nattvarden. Under 1700-talet blev k.
allmän i Tyskland. I Sverige funnos
visserligen biskopar, som kunde konfirmera, men
då smörjelsen förbjöds, bortföll ceremonien
och ersattes väsentligen med
visitations-förhör och undervisning. Med exempel från
Tyskland (och England) kom denna
undervisning att få en högtidlig avslutning. Detta
infördes av biskop Jakob Serenius i Strängnäs
vid mitten av 1700-talet. Men något formulär
för akten fick man ej förrän i 1811 års
kyrkohandbok. Detta är i huvudsak alltjämt
gällande, men konfirmationslöftet har
alternativt bortfallit. Ceremonien tillgår sålunda,
att prästen anställer förhör med ungdomen,
varpå trosbekännelsen följer. Efter
konfir-mationslöftena (när sådana förekomma)
avslutas akten med bön, Fader vår och
välsignelsen. Rationalismens uppfattning av k.
som en myndighetsförklaring torde nu vara
den vanligaste. Ehuru konfirmationstvång ej
finnes, är likväl k. i Sverige allmän i de mest
skilda kretsar. Därmed anses enl. folklig
uppfattning, att uppfostran är avslutad och att
de unga nått en viss självständighet. Jfr E.
Rodhe, »Bidrag till k:s historia» (i festskrift
till E. Stave, 1922). O. Hpl.
Konfirmera (lat. confirmäre, bekräfta),
stadfästa, bekräfta, särskilt i kyrklig mening, se
Konfirmation. — Konfirmeras,
taga del i den kyrkliga konfirmationen. —
K o n f i r m a’n d, yngling eller flicka, som
»går och läser», beredes till sin konfirmation.
Konfiskation, indragning av eller beslag å
förverkad vara. Se Konfiskera.
Konfiskera (lat. confiscäre, indraga till
fi’scus), förklara något förbrutet, förverkat till
kronan. I äldre tider konfiskerades vid vissa
brott förbrytarens fasta och lösa eller endast
lösa förmögenhet eller viss kvotdel därav.
I Sverige var t. ex., ända till 1864 års
strafflag, straffet för högförräderi förlust av liv,
ära samt fast och löst gods. Fortfarande
förekommer i den nordiska lagstiftningen,
liksom inom den nyare rätten i allm.,
konfiskation av bestämda föremål eller
penningbelopp, en brottslig skrift, en
insmugglad vara, redskap, råvara och brännvin vid
olovlig bränning o. s. v. I norsk och dansk
strafflag finnes en allmän bestämmelse, enl.
vilken föremål, som frambragts genom ett
brott, begagnats eller varit avsedda för
sådant ändamål, kunna dömas förbrutna, liksom
utbytet av en brottslig gärning kan
konfiskeras. Jfr Beslag 1. N. S-g.*
KonflPkt, sammanstötning, strid, tvist.
Konfliktjurisdiktion (se Konflikt),
ju
Ord, som saknas under K, torde sökas under C
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
