Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kongruensfall - Kongruent - Kongruenta figurer - Kongruenta tal - Kongruera - Kongsberg - Kongsbergs silvergruvor - Kongsnäcka - Kongsvinger - Kongsvoll - Konia - Konidie - Koniecpolski, ätt - Koniferer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1083
Kongruent—Koniferer
1084
Kongsvinger. Glommen och berget med. fästningen,
alltså fullständigt täcka varandra, kallas
kongruent a. De satser, som ge villkoren
för trianglars kongruens, benämnas k. och
äro till antalet fyra. I Euklides’ »Elementa»
återfinnas tre av dessa och spela där stor
roll. T. B.
Kongrue’nt, överensstämmande,
sammanfallande med något; likformig.
Kongruenta figurer, se Kongruensfall.
Kongruenta tal kallas tal, som ge samma
rest, när de divideras med ett givet helt tal,
den s. k. m o d u 1 e n. Så t. ex. äro 7 och 25
kongruenta för modulen 6, vilket tecknas
7 = 25 (mod. 6).
Denna de hela talens kongruens ingår som
ett väsentligt element i talteorien. T. B.
Kongruéra, sammanfalla med något.
Kongsberg, stad i Buskerud fylke, Norge,
på ömse sidor om Numedalslågen, 162 m ö. h.;
7,376 inv. (1929). Vapenfabrik och myntverk.
Invid staden K:s silvergruvor (se d. o.). Vid
K. förenas Numedalsbanan och Sörlandsbanan
(Oslo—K.—Sorlandet). — K. anlades 1624 och
fick 1735 stadsprivilegier. Litt.: J. K.
Berg-witz, »K. 1624—1924» (2 bd, 1924). M. H.
Kongsbergs silvergruvor, v. om staden
Kongsberg, Norge, upptäcktes 1623 och
började s. å. brytas. De drevos först dels för
konungens räkning, dels privat och övertogos
1683 av staden. K:s blomstringstid inföll
1760—70. 1805 nedlades driften men
återupptogs 1816; nuv. årsproduktionen omkr.
10,000 kg. Silvret förekommer huvudsaki.
gediget men även i silverglans o. a.
silvermalmer. M. H.
Kongsnäcka, Bu’ccinum, ett
gastropod-släkte inom familjen Buccinidae. Skalet är
bukigt, har vid mynning med kort och bred
kanal och är betäckt med epidermis. Släktet
lever nu i salt vatten inom den arktiska och
boreala zonen. Fossilt är det endast känt
från pliocen- och kvartärtiden. I Sverige
(endast vid v. kusten) lever nu en art, B.
unda-tum. Under senglacial tid levde vid Sveriges
västkust ytterligare sju arter. R. H-gg.
Kongsvinger, stad i sydligaste Solör,
Hedmark fylke, Norge, på Glommens båda
stränder, omkr. 30 km från svenska gränsen; 2,037
inv. (1929). Station på järnvägslinjen
Stockholm—Oslo och utgångspunkt för Flisenbanan
(till Elverum); gränstullkammare. K., som
fick stadsrättigheter 1854, hette urspr.
»Kongsvinger leir» (K. läger) efter fästningen
K. Denna leder sitt ursprung från V i n g e r
skans el. Leir, som fanns där redan 1628.
Efter 1814 försummades fästningens
underhåll alltmer. 1900 uppställdes på fästningen
modernt artilleri, vilket borttogs i
anslutning till Karlstadskonventionen mellan
Sverige och Norge 26 okt. 1905. Fästningen har
aldrig varit utsatt för direkt anfall. M. H.
Kongsvoll, se D o v r e, sp. 1209.
Konia [kå’-], turk. Konije, vilajet i
Turkiet, i s. ö. Mindre Asien; 48,990 kvkm,
504,125 inv. (1927). Huvudstad är K o n i a,
1,027 m ö. h., på en konstbevattnad, bördig
slätt; 47,286 inv. (1927). K. ligger vid
Ana-toliska banans möte med Bagdadbanan;
livlig handel med lantbruksprodukter och
hem-slöjdsartiklar. Från K:s glanstid som
huvudstad i seldjuksultanatet Rum bevarar
staden många moskéer och kupolprydda
gravmonument, däribland Karatajmoskén (kupol
med polykrom fajansmosaik),
Alä-ed-dinmos-kén, vars tak uppbäres av 54 grekiska
marmorpelare, och ruiner av Indjemoskén. Från
1500-talet är Selimmoskén, uppförd efter
mönstret av Sofiakyrkan i Konstantinopel.
K. har många koranskolor.
Historia. K., det gamla Ikonion, Iconium,
omtalat redan i grekiska sagor, uppges urspr.
som en frygisk stad, en tid Lykaoniens
huvudstad. 25 f. Kr. införlivades staden med
den nyupprättade provinsen Galatien (se d. o.)
och blev under senare hälften av Hadrianus’
regering romersk koloni. Staden är känd från
N. T. genom Paulus’ missionsresor (se t. ex.
Apg. 13: 51; 14: 1 ff.) och blev
ärkebiskopssäte; där hölls 235 ett av de tidigaste
kyrko-konsilierna. Erövrat av seldjukerna (omkr.
1072—74), blev K. huvudstad i sultanatet
Rum, hölls tillfälligt besatt under korstågen,
bl. a. av Fredrik I Barbarossa (1190), men
nådde under seldjuktiden sin högsta
blomst-ring. Alä-ed-din Kaikobäd (1219—37)
utvecklade en storartad byggnadsverksamhet; hans
hov blev hemvist för vetenskap och
skaldekonst, och handelsförbindelser knötos. Efter
seldjukernas fall förföll också K. under
os-manernas välde och började återuppstå först
vid järnvägarnas anläggning. 1832 besattes
staden av Ibrahim paseha, som där besegrade
den turkiske generalen Reschid paseha.
Konldie (lat. conidium), vegetativt
förök-ningsorgan hos svampar, bildat genom
utvärtes cellavsnörning från vanliga hyfer el.
särskilt utbildade sådana (konidiebärare).
Jfr Spor. Th. Lfs.
KoniecpoJski [kåniets-], gammal polsk
magnatätt, utdöd på manssidan 1719. —
Stanislaw K., kronhetman, kastellan av
Krakau (1591—1646), var i ungdomen tre år
i turkisk fångenskap. Under kriget i
Preussen besegrade han Gustav II Adolf 1627 vid
Hammerstein och 1629 i en mindre strid nära
Stuhm. Senare stred han framgångsrikt mot
turkar och tatarer. K. var mycket rik och
byggde bl. a. slottet Podhorce i Galizien. —
Hans son Alexander K. (1620—59) stred
1648 mot kosackerna och slöt sig vid Karl X
Gustavs infall i Polen för en kort tid till
svenskarna, som han därpå tappert bekämpade.
Koniferer, se Barrträd.
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
