Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsantinopel - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstantinopel
1129
Bosporen utskjutande udden står ännu i väl
bevarat skick Seraljen, som av Muhammed II
uppfördes på ruinerna av det bysantinska
kejsarpalatset och som intill 1855 var de
gamla sultanernas förnämsta residens. Från
den förturkiska tiden kvarstår
Claudius-Go-thicuskolonnen, även kallad
Theodosiuspela-ren, emedan den en gång uppburit en gyllene
staty av Theodosius. Andra mer el. mindre
medfarna minnespelare återfinnas på olika
platser, ss. Arcadiuskolonnen (turk.
Avret-Tasch, »kvinnostenen»), Marcianuskolonnen
(turk. Kiz-Tasch, »jungfrustenen») och
Konstantins kolonn (turk. Tschemberli-1’asch,
»upptornade stenar»). Den senare, som är
55 m hög och består av 7 på varandra resta
cylinderformade porfyrblock, plägar även
kallas Brända pelaren på grund av de märken
den bär av ljungeld och brand. Den uppbar en
gång en gyllene staty av Konstantin den store
och prydde då denne kejsares forum. På
At-Mejdan, »hästfältet», platsen för
bysantiner-nas hippodrom, nu promenadplats, står en
fordom med bronsplåtar överdragen pelare av
huggna stenblock, »kolossen», trol. uppförd av
Konstantin VII, samt en av Theodosius II
uppförd 30 m hög obelisk från Heliopolis.
Här står även den gamla ormpelaren från
Delfi, vilken, innan den flyttades hit för 1,600
år sedan, redan hade stått där i 800 år. Om
den gamla storhetstiden vittna även de tre
väldiga vattencisternerna, bland vilka en,
Bozdogan-Kemeri, ännu är i bruk. Denna del
av staden är omgiven av förfallna murar. Den
dubbelmur med vallgrav och 192 torn, som
uppkallats efter Theodosius II, uppfördes av
stadens borgare 447, sedan den enkla muren
av 413 hade förstörts av en jordbävning. Den
sträcker sig från Gyllene hornet tvärsöver
halvön till Marmarasjön, där den slutar i
Jedi-Kule el. »de sju tornens borg». Bland
portarna må nämnas: Top-Kapu,
»kanonporten», i v., där turkarna trängde in vid
stadens erövring, den nu igenmurade Gyllene
porten vid Jedi-Kule, som var de bysantinska
kejsarnas triumfport, samt Kum-Kapu,
»sandporten», i s.. och Demir-Kapu. »järnporten»,
på Seraljudden. I det inre av staden har man
även påträffat lämningar av ännu äldre
ringmurar. — Av de mer än 900 moskéer, som
finnas i hela K., resa sig de flesta på den
gamla stadens historiska mark. Omkr. 20 av
dessa ha antingen förr varit kyrkor el.
senare uppförts på kyrkors grund. Bland dem
alla står den ärevördiga Aja Sofia el.
Sofia-kyrkan (se d. o., jfr också Bysantinsk
konst, bild 1), uppförd av lustinianus den
store 532—537 och förvandlad till moské
omedelbart efter stadens erövring av turkarna,
som den ojämförligt förnämsta. Närmast
komma Muhammed II:s moské
(Fatih-Sultan-Mehmedmoskén), uppförd på grunden av De
heliga apostlarnas kyrka, som på sin tid var
kejserlig gravkyrka, samt den utanför
stadsmuren i n. v. 1459 uppförda Ejubs moské, den
heliga plats, där sultanerna vid sin
tronbe-stigning plägade omgjorda sig med Osmans
svärd. Vidare må nämnas Suleirnanmoskén,
1550—56. utmärkt för sin mästerliga
arkitektur, Ahmedmoskén (Sultan-Ahmed-Pascha-
1130
moskén), från början av 1600-talet, den enda
med sex minareter, samt Jeni Dschami, »Nya
moskén», av vit marmor. Bland övriga
byggnader märkas S:ta Irenes kyrka (se B y g
g-nadskon st, bild 6), den enda kvarstående
från Konstantins tid och den enda kyrka,
som ej förvandlats till moské (den blev i
stället arsenal och är sedan 1839
krigshistoriskt museum), myntverket och Bab-i-Ali el.
Höga porten, förr inrymmande storvesirens
och utrikesministeriets ämbetslokaler, numera
säte för vilajetförvaltningen, samt
Seraskie-ratet, sultantidens krigsministerium, i vars
storartade byggnad univ. nu är inrymt och
som är uppfört på den tomt, där det
bysantinska univ. en gäng låg. Av allmänna parker
är Stadsparken mellan Seraljen och
centralstationen den förnämsta. Här restes längst
ut på udden 1926 en staty av Kemal pascha.
Andra parker äro Langa Bostan vid
Marmarasjön och Jeni Bagtsche i stadsdelens v. område.
— Moderna skolor av olika slag finnas i K:S
alla stadsdelar, de flesta i Stambul. Univ.,
grundat 1901, inrymmer även en särskild
turkologisk institution med värdefullt
bibliotek. Intill Seraljen ligga ett antikmuseum
och en konstskola. G. Rqt.
K. försvaras mot landsidan av de svagt
befästa Tschataldschalinjerna, som sträcka
sig omkr. 30 km v. om staden från Svarta
havet (Terkoz-Göl) till
Böjük-Tschekmedsche-viken. Bulgarernas segerrika offensiv
hejdades framför denna befästningslinje növ. 1912.
Om försvaret åt sjösidan jfr Bosporen
och D a r d a n e 11 e r n a. L. af P.
Historia. Bysantion anlades av grekiska
kolonister från Megara på den höjd, där
Seraljen nu är belägen. Den unga staden
plundrades av Dareios I, återuppbyggdes av
Pau-sanias och ödelädes av Septimius Severus,
varefter den förde ett tynande liv, tills
Konstantin den store 330 upphöjde den till
Romerska rikets huvudstad. Han kallade då
staden Nya Rom, men eftervärlden har sedan
uppkallat den efter honom själv.
Bebyggelsen främjades genom att inbyggarna erhöllo
det gamla Roms alla privilegier. Konstverk
och dyrbarheter samlades hit från hela
Romerska riket. Biskopen av K. blev den
österländska kyrkans patriark, och här höllos
många viktiga kyrkomöten. Efter
romarrikets delning 395 blev K. de östromerska
kejsarnas residens. Sedan det våldsamma
nika-upproret 532 kuvats, nådde staden under
lustinianus I sin glansperiod. Ryktet om dess
rikedom framkallade upprepade angrepp
under 600-, 700- och 900-talet, men alla
tillbaka-slogos. När de s. k. latinska korsriddarna
stormade staden 12 april 1204, utsattes den
under tre dagar för hänsynslös plundring
(t. o. m. kejsargravarna skändades). 9 maj
s. å. valde dessa korsriddare Balduin av
Flandern till K:s kejsare, men deras välde gick
redan 1261 åter under. På 1300-talet började
turkarna uppträda som erövrare i
provinserna, men två försök att även intaga K.,
1401 och 1422, misslyckades. Slutligen föll
dock staden natten till 29 maj 1453 efter
tappert försvar för Muhammed li:s övermakt.
Konstantin XI stnnade därunder i närheten
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
