Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsantinopel - Historia - Konstantinov, Aleko - Konstantinska donationen - Konstanz - Konstanzkonsiliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1131
Konstantinov—Konstanzkonsiliet
1132
Domkyrkan i Konstanz.
av Top-Kapu. Sedan dess har K. varit det
turkiska sultanatets huvudstad, tills
natio-nalregeringen överflyttade rikets styrelse till
Angöra 1923. Efter världskriget hölls K.
besatt av de allierade och utrymdes fullständigt
först i sept. 1923. Sedan Refet pascha på
Angöras tillskyndan inträtt som K:s
generalguvernör, 4 nov. 1922, var staden praktiskt
taget i den nya regeringens händer.
Stor-vesiren frånträdde s. d. sitt ämbete, och den
siste sultanen lämnade i hemlighet staden
17 nov. — Litt.: Om K:s fall 1453 jfr fr.
monogr. av G. Schlumberger (19.14); E.
Sven-sén, »Kampen om K.» (1917); J. R. van
Millingen, »Turkey» (1920); Ch. Diehl,
»Constan-tinople» (1924); G. Young, »Constantinople»
(1926); Turk Jili 1928 (Stambul 1928). G. Rqt.
Konstanti’nov, Aleko, se Bulgariska
språket, sp. 226.
Konstantlnska donationen (Donätio
Con-stantini), medeltidens mest berömda
urkundsförfalskning, utgöres av en till förmån för
påven Silvester I utfärdad urkund, till vilken
Konstantin den store anges som författare.
Konstantin tackar däri påven för att denne
botat honom för spetälska och skänker honom
till tack vittgående förmåner, bl. a.
princi-patet över alla kyrkor, äganderätten till vissa
kyrkor i Rom, besittningar i »Judéen,
Grekland, Asien, Trakien, Italien, Afrika och flera
öar» samt påvlig överhöghet över »staden Rom
samt hela Italiens och de västliga ländernas
provinser, orter och städer». Om
förfalsk
ningens tillkomst har en livlig diskussion förts.
Somliga mena, att urkunden uppstått i Rom
under Paul I, andra under Stephanus II.
Åsikten, att förfalskningen uppstått i
Västfrank-rike på 800-talet, torde nu anses föråldrad.
Under hela medeltiden utövade urkunden ett
vittgående inflytande. Först på 1400-talet
uppvisades dess oäkthet av Nicolaus av Cues,
Laurentius Valla och Reginald Pecock.
Texten återgiven i C. Mirbt, »Quellen zur
Ge-schichte des Papsttumis» (4:euppl. 1924). HgPl.
Ko’nstanz. 1. Huvudstad i
landskommissa-riatet K. (3,850 kvkm, 346.843 inv. 1925) i
sydligaste Baden, vid Bodensjön och Rhen; 32,132
inv. Är en betydande trafikknut (brohuvud
och mötesstation för Schwarzwaldbanan och
schweiziska järnvägar; ångbåts- och flyghamn).
Den äldsta staden ligger vid Bodensjön och
pa Rhens vänstra strand. Märkligast bland
dess gamla byggnader är domkyrkan,
påbörjad under 1000-talet, helt ombyggd från
mitten av 1400-talet till slutet av 1600-talet. På
en ö i Bodensjön ligger ett 1236 grundat
dominikankloster, nu hotell. På s. sidan om
den i sjön långt utskjutande vackra
stadsparken ligger Kawfåaws (1388, restaurerat 1911),
i vars stora sal Martin V valdes till påve
1417. Järn-, textil-, kemisk o. a. industri.
nistoria. Vid K. har man funnit
pålbygg-nader från yngre stenåldern. Efter en keitisk
bosättning följde en romersk; staden har sitt
namn efter Constantius Chlorus. K., som 549
blev biskopssäte (se nedan) och 1192 fri
riksstad, utvecklades under medeltiden till en
betydande stad (linneväverier) och spelade
jämväl en roll i det politiska livet. (Jfr
Konstanzkonsiliet.) K. antog 1527
reformationen, slöt sig 1531 till
Schmalkal-diska förbundet men erövrades på grund
härav 1548 av Österrike; det tillföll 1805 Baden.
Jfr A. von Hofmann, »Die Stadt K.» (1922).
2. Fordom Tysklands största biskopsdöme,
sträckte sig från mellersta Neckar till S:t
Gotthardspasset över större delen av tyska
Schweiz samt s. Baden och Württemberg,
sekulariserades 1803 och uppgick 1821 i det
nya ärkebiskopsdömet Freiburg.
Konstanzkonsiliet, medeltidens största
allmänna kyrkomöte, hölls i Konstanz 1414—18.
Konung Sigmund förmådde Pisakonsiliets påve
Johannes XXIII att inkalla mötet, som
öppnades nov. 1414. Sigmund ankom vid julen
s. å. K. fördelades (erkänt från febr. 1415)
på en kardinalgrupp och fyra nationer:
franska, engelska, italienska samt tyska (till
vilken räknades även skottar, bömare, polacker,
ungrare och skandinaver); senare tillkom en
femte, spansk, nation. K:s uppgifter voro tre:
återställande av kyrkans enhet, bekämpande
av kätteriet samt kyrkans reformation till
huvud och lemmar. Enhetsproblemet
sammanhängde med trepåveschismen. Mötet
hävdade den episkopalistiska principen (se
Episkopalis m), konsiliets överhöghet
över påven, avsatte Johannes XXIII 1415 och
Benedictus XIII 1417; Gregorius XIII hade
abdikerat 1415. Läran befästes genom
fördömandet av Hus (se d. o.) och Hieronymus
av Prag (se d. o.), vilka brändes, den förre 6
juli 1415, den senare 30 maj 1416. Kyrko-
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
