Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstsamlare - Konstsilke - Konstsimning - Konstskåp - Konstslöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1143
Konstsilke—Konstslöjd
1144
senaste årtiondena har intresset för konst och
konsthantverk stegrats, och ett stort antal
privata konstsamlingar har bildats. Numera
samlas dock ej planlöst som ofta förr
(konstkabinetten voro ofta kuriosakabinett), utan
man specialiserar sig och förvärvar en viss
periods el. en viss riktnings konstverk.
Härigenom uppstå privata konstsamlingar med
specialområden, som kunna på ett utmärkt
sätt komplettera de officiella museernas
samlingar. Utom i konsthistoriska allmänna verk
och monografier få k. kunskap om stilar,
mästarsignaturer, stämplar, metod o. s. v. i
en rikhaltig speciallitt. Viktigare arbeten, de
flesta med litteraturförteckn., äro »Books for
collectors»; »Bibliothek für Kunst- und
Antiquitätensammler» (1911 ff.): G. Koch,
»Kunstwerke und Bücher am Markte» (1915);
L. Brieger, »Das Kunstsammeln» (3:e uppl.
1922); Th. Graesse och F. Jaennicke,
»Kunst-gewerbliche Altertümer und Kuriositäten»
(6:e uppl. 1920); Th. Graesse, F. Jaennicke och
E. Zimmermann, »Führer für Sammler von
Porzellan und Fayence» (16 :e uppl. 1922); A.
Neuburger, »Echt oder Fälschung?» (1924);
H. Hyltén-Cavallins, »Samlare i Sverige» etc.
(2:a uppl. 1910); O. Granberg, »De svenska
konstsamlingarnas historia», 1 (1929).
Ledande tidskrifter äro Die Kunstauktion (1927
ff.), The Connoisseur (1901 ff.), La Chronique
des Arts (1861—1922). Se litt.-Æörteckn. till
art. Fajans, G u 1 d s m e d s k o n s t och
Kontroll s t ä m p 1 i n g. E. L-k.
Konstsilke är ett konstgjort textilmaterial,
som framställes genom utpressning av
cellulosalösningar genom fina hål, varefter den
erhållna, ytterst tunna vätskestrålen i en
lämplig s. k. fällningsvätska bringas att
koagulera till en fast tråd, som kan tvinnas,
blekas, färgas och bearbetas till en mängd
olika slag av textilvaror. K. har hög glans
men förlorar avsevärt i styrka, då det blir
vått el. fuktigt, en nackdel, som genom
förbättrade fabrikationsmetoder dock synes
kunna delvis försvinna. Som råmaterial
nyttjas bomull el. kemisk trämassa
(sulfitcellulosa). De viktigaste framställningsmetoderna
äro hittills: 1) Chardonnetmetoden
(jfr Chardonnetsilke), som använder
en spinnvätska av cellulosanitrat
(kollodium-bomull), löst i eteralkohol, och bringar den
bildade tråden att stelna i luft el. vatten,
varefter den överföres till cellulosa genom
denitrering; 2) Paulymetoden, som
använder en spinnvätska av merceriserad bomull
el. sulfitcellulosa, löst i ammoniakalisk
kopparlösning, och en fällningsvätska,
innehållande svavelsyra el. också natronlut med
gly-kostillsats; 3) viskosmetoden, som
använder en spinnvätska av cellulosaxantogenat
(viskos) och en fällningsvätska av svavelsyra,
innehållande glaubersalt m. fl. tillsatser; 4)
acetatmetoden, som använder en
spinnvätska av cellulosaacetat, löst i aceton, och
en fällningsvätska av i allm. hemlig
sammansättning. Jfr Cellulosaestrar. Största
delen av k. torde framställas enl.
viskosmetoden. Det av cellulosaråmaterial framställda
k. kallas ofta cellulosasiden. — Finheten hos
tråden anges i deniers (ds), gramvikten av en
9,000 m lång tråd. Varm utspädd natronlut
löser lätt natursilke men ej k.
K. är föremål för en omfattande
tillverkning, särskilt i Förenta staterna, England,
Tyskland och Italien. Världsproduktionen av
k. var 20.000 ton 1921 (av äkta silke 31,000
ton), 169,000 ton 1928 (av äkta silke 35,000
ton). I Sverige, som 1928 importerade 776
ton, finnes en fabrik i Borås med en
produktion av 138 ton 1927. K. nyttjas som
elektriskt isoleringsmaterial, inom textilindustrien
till trikåvävnader, strumpor m. m., i
blandning med andra textilråvaror samt i form av
tunna, genomskinliga ark till emballage för
konfekt, födoämnen m. m. — S t a p e 1 f
i-b e r g a r n är urspr. ett som avfall erhållet,
numera enl. en särskild teknik framställt k.;
brukas som biandmaterial vid framställning
av garn till ylle- och bomullsvävnader. —■
R a y o n är en i Amerika och England vanlig
benämning på k. G. H-r.
Konstsimning, se Simning.
Gustav II Adolfs konstskåp i Uppsala.
Konstskåp, förr ofta kallat kabinettsskåp
(om detta namns uppkomst se Kabinett
1), en under 1500-talets senare hälft och i
synnerhet under 1600-talet använd möbel, som
var utförd av sällsynta träslag med
inläggningar av sköldpadd, elfenben, silver o. a.
samt inredd med många lådor och fack, vari
förvarades konstföremål, nipper, kuriosa m. m.
I svenska och utländska samlingar finnas k.
av olika storlekar, mer el. mindre märkliga
prov på senrenässansens och barockens
konstsnickeri. I Uppsala univ. förvaras ett
Uppsala domkyrka tillhörigt k., som staden
Augs-burg skänkte till Gustav II Adolf. Se J.
Bottiger, »Philipp Hainhofer und der
Kunst-schrank Gustav Adolfs in Upsala» (2 bd, 1909
—10). E.L-k.
Konstslöjd, äldre term, som motsvarar
konsthantverk och konstindustri (se dessa ord).
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
