Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstslöjdmuseum - Konstsömnad el. Broderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1145
Konstslöjdmuseum—Konstsömnad
1146
Konstslöjdmuseum, se Museum.
Konstsömnad el. B r o d e r i kallas all
hand-arbetad prydnadssöm. Den kan uppdelas i
rätlinigt broderi, vars styng följa
bottenvävens trådar, och fritt broderi.
Efter materialet talar man om silkes-,
ullgarns- el. guldbroderi och vitbroderi, varmed
menas bomulls- och linnebroderi. Under dessa
rubriker finner man en nästan oändlig
variation av styng. — Bland rätliniga broderier
märkas korssöm, tvistsöm, rutsöm,
hopdrags-söm. vävsöm, vrångsöm, olika slag av
bottensömmar, genombruten sömnad, ss. enkel
ut-dragssöm med sina underavd. hålsöm och
stoppsöm, dubbel utdragssöm samt utskuret el.
reti-cella; hit hör även sömnad på knutet nät,
nätsöm eller, som det också kallas, knytning
och trädning. Utan att räkna vävens trådar
och med mönster mestadels i fria former syr
man schattersöm, applikation el. påläggssöm,
underläggssöm, skarvsöm, kedjesöm, knutsöm,
klumpsöm, skuggsöm och rund hålsöm, medan
följande sömarter återfinnas både i den
rätliniga och den fria gruppen: plattsöm,
stjälksöm, läggsöm, flätsöm, kant- el. langettsöm,
tyllträdning.
Inom så gott som vart och ett av de
uppräknade sömsätten kunna styngen läggas på
flera olika vis; här kunna endast några av
de vanligaste sömsätten nämnas. Korssöm
sys oftast så, att två trådar korsa varann
diagonalt över ett litet antal av vävens
varp-och inslagstrådar, varvid den översta tråden
läggs åt samma håll genomgående. Den
besläktade tvistsömmen består av ett kort
och ett långt styng och syddes förr på en väv,
vars varp- och inslagstrådar följas parvis, s. k.
tvistväv, varav sömnaden antages ha fått sitt
namn. Med rutsöm sys, vanl. på lärft,
mönster, bestående av små rutor, omramade
med fyra styng. Liknande är
hopdrags-sömmen men med hårdare åtdragna trådar
och på glesare lärft. I vävsöm smyges
mönstertråden av färgat ullgarn el. silke in
längs en tråd i bottenväven, efter samma
princip som en vävd inplockning i lärft.
Vrångsöm sys, som namnet anger, från avigsidan
och kan vara av olika slag. Bottnar el.
botte n s ö m kallar man små utfyllnader i
barockblommor och ornament, vilka dels
kunna sys som läggsöm, knutsöm o. a., dels med
hopdragning eller t. o. m. utdragning av
tygets trådar. Enkel är ut dragssömmen,
när vissa av lärftets trådar dragas ut i ena
riktningen, t. ex. inslagstrådarna, dubbel, då
även varptrådar dragas ut. Så kan ett
rutnät uppstå, som stärkes medelst sömnad,
varefter ett mönster sys in i det sålunda
erhållna nätet. Till enkel utdragssöm höra
hål-söm och stoppsöm el. stopphålsöm.
Rätlinig plattsöm hör med sina inrutbara
mönster, utförda i glänsande linne, till de
förnämsta vitbroderierna. Rätlinig
stjälksöm däremot fyller en yta med ullgarn
genom att röra sig i diagonal riktning uppåt,
med ett lodrätt styng på rätsidan, motsvarat
av en kortare diagonal tråd på avigsidan.
Flätsöm sys vanl. gles och förstärkes ofta
med längsgående styng, då effekten blir en
något upphöjd rutsöm.
Bild 17. Tyllträdning, Blekinge.
Vanligast bland fria broderier äro
plattsömmen, som fyller ornamentytor medelst
trådar, tätt lagda från den ena konturen till
den motsatta, och den besläktade
schattersöm m e n. Båda åtföljas oftast av
stjälksöm för konturer och smalare partier,
stundom av kedjesöm o. a. I likhet med plattsöm
sys k 1 u m p s ö m, sedan mönsterpartiet i
fråga först fyllts ut med styng, som ge relief
åt broderiet. Klumpsömmen hör till
vitbroderierna och åtföljes ofta av r u n d h å 1 s ö m,
vilken ter sig som runda hål med kastsöm i
kanten. Påläggssöm el. applikation
består av en ornering, utklippt företrädesvis
i kläde el. vadmal och fäst vid ett liknande
tyg av annan färg. En variant är u n d
erläggs is öm men, i vilken ornamentet skäres
ut och ersättes med ett underlagt tyg i annan
färg. I skarv söm sammanfogas till en
helhet lappar i harmonierande färger, gärna
med en smal remsa tyg som mellanvägg.
Läggsöm brukas för att med tunn tråd
sy ned en tjockare konturtråd, t. ex. i
på-läggsömmen; den kan även bilda ytor. Att på
tyll träda mönster kallas tyllträdning;
denna imiterar 1700-talets sydda och
knypplade tyllspetsar.
Bruket att pryda dräkten med broderi
antages stundom vara ännu äldre än t. o. m.
vävnadskonsten. Koptiska fynd bl. a. visa, att
broderikonsten under senantiken nått hög
grad av fulländning. Från textilverkstäderna
i Bysantion och på Sicilien ha säkerligen även
broderier utgått, och kyrkoskrudar
tillverkades under medeltiden i klostren i Europa.
Bland dessa voro de engelska — opus
angli-canum — på 1200- och 1300-talet ryktbara.
— Den stora mängd av kyrkliga broderier,
som blivit bevarad enbart i Sverige, vittnar
dels om en kraftig import, dels om de
inhemska textilanstalternas höga standard. Man
har på senaste tiden lyckats åtm.
tillnärmelsevis särskilja alstren av olika svenska
»pärl-stickarateljéer», ss. Albert målares, Vadstena
klosters och Skoklosters. De av utsökt
skicklighet präglade orientaliska broderierna ha
tidtals starkt påverkat de europeiska.
Italienska silkesbroderier på linne från
1500-talet, i rutsöm, dubbel utdragsöm m. m.,
vitbroderier och applikationsbroderier från
samma land och tid, franska
schattersömsbrode-rier från 1600- och 1700-talet kunna nämnas
som impulsgivande för andra länder.
Folkkonsten tog upp broderier i stor utsträckning.
Främst stå kanske här de grekiska öarna,
vidare Tjeckoslovakien, Ryssland, Danmark
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
