Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontrollstämpling - Kontrollverket - Kontrollör - Kontrovers - Konträr - Konträrt motsatsförhållande - Kontubernal - Kontur - Kontusion - Konung (Kung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1169
Kontrollverket—Konung
1170
ten, och 1596 stadgades, att guldsmederna i
Vadstena och Linköping skulle utom sin
mästarstämpel (namnstämpel) även slå
på en ortsstämpel med stadens vapen,
angivande tillverkningsorten. Antagl. funnos
liknande förordningar även i andra delar av
landet, t. ex. i Stockholm, där guldsmedernas
privilegier konfirmerades 1596. En tredje
stämpel, som angav tillverkningsåret med en
bokstav, årsbokstaven, infördes i
Stockholm, Nyköping, Jönköping o. a. svenska
städer 1689. I Malmö och Kristianstad börjades
årsbokstavsstämpling 1690, i Göteborg 1693
o. s. v. Genom en hela landet gällande
förordning uniformerades k. 1758, och fr. o. m.
1759 nyttjas samma årsbokstavsbeteckning i
hela Sverige. Den s. k. å 1 d e r m a n s r a
n-k a n, en våg- el. sicksacklinje, märke efter
ett av skrååldermannen med spetsigt verktyg
avskavt spån, som behövdes för
undersökningen av halten, ersattes 1752 (se
Kontrollverket) av en stämpel med tre
kronor. Enligt gällande förordningar skall
kontrollstämpeln för inhemska guldarbeten
utgöras av tre kronor i hjärtformig sköld och
för utländska arbeten av tre kronor i oval
sköld. Silverarbeten skola stämplas på
enahanda sätt jämte ett S, platinaarbeten likaså
men med ett P efter trekronstämpeln.
K. av tennarbeten förekom ung. lika tidigt
som k. av guld- och silverföremål. Utom
mästar- och ortsstämplar anbringades även
kvalitetsstämplar, t. ex. en krönt ros på
engelskt tenn från 1500-talet. Då engelskt tenn
höll den bästa legeringen, infördes
rosstämpeln som haltmärke även i andra länder, där
engelskt tenn brukades. Sedan omkr. 1700
nyttjades en haltstämpel med en ängel, ensam
el. tillsammans med rosstämpeln. Genom en
förordning 1694 bestämdes, att svenska
tennarbeten skulle 2-, 3- el. 4-stämplas, d. v. s.
det skulle slås fyra stämplar på de arbeten,
som voro av det bästa tennet. Vidare skulle
arbetet stämplas med en årsbokstav.
Ärsbok-stavsstämplingen för tenn börjar således fem
år senare än för guld och silver. 1759
börjades i Sverige ny årsbokstavsserie även för
tennarbeten (1912 upphörde officiell k. av
tenn), och fr. o. m. 1752 stämplades tennet
liksom guld och silver med tre kronor. Se
vidare planschen.
Litt.: M. Rosenberg, »Der
Goldschmiede-merkzeichen» (3:e uppl., 4 bd, 1922—28);
Gustaf Upmark, »Guld- och silversmeder i
Sverige 1520—1850» (1925); A. Löfgren, »Det
svenska tenngjutarehantverkets historia», I: 1
(1925). E.L-k.
Kontrollverket. På grund av
kontrollstadgan 7 dec. 1752 inrättades K. s. å. med
uppgift att probera och kontrollstämpla i riket
tillverkade guld-, silver- och tennarbeten. K.
lydde under Kommerskollegium, fick 1757 en
överdir., förenades med Myntverket under
gemensam överdir. 1829 samt ställdes s. å. under
Bergskollegium och 1838 under
Statskontoret. Från 1877 blev K. åter självständigt
ämbetsverk under Finansdep. med en
kontroll-dir. som chef, som jämte myntdir. även hade
inseende över mynttillverkningen; instr. 8
dec. 1876. K. förenades 1910 åter med
Mynt
verket till Mynt- och j us tering
s-verket (se d. o.). Ldht.
Kontrollör, tjänsteman, som utövar
kontroll. 1. K. är titel på tjänstemän inom
kommunikations- och tullverken. — 2.
överinseendet över tillverkningen av brännvin och
maltdrycker utövas genom
överkontrollörer för olika distrikt inom riket, på
tillverkningsställena av kontrollörer för
brännerierna, kontrollombud för
skattepliktiga och t il 1 sy n i n gs m ä n för
skattefria bryggerier; de äro alla utsedda av
Kontrollstyrelsen. — 3. Vid sockerfabrikerna ha
för soekertillverkningen funnits k., men de
avskaffades av 1929 års riksdag genom
upphävandet av 1922 års k. f. ang. beskattning
av socker. Ldht.
Kontrove’rs, stridighet, tvist.
Konträr, motsatt, stridande mot.
Konträrt motsatsförhållande, se K ont
radi k to r i s k och Konträr.
Kontubernäl, tält-, rumskamrat.
Kontur, ytter-, kantlinje; i plur. =
omkrets, grunddrag.
Kontusiön (lat. contüsio, sammanstötning)
säges uppstå, då någon del av kroppsytan
kommer i våldsam beröring med en
främmande, ej vass kropp. Även följderna av
detta våld kallas k. En sådan ger upphov till
blödning under huden, ofta följd av svullnad.
»Blånader» äro ingenting annat än
manifestationer av sådana blödningar under huden eller
möjl. i hudens innersta lager. De kunna bli
synliga långt ifrån det träffade stället, då
blodet sänkt sig under huden, innan det
tränger in i denna. Svårare följder av en k.
äro bristningar av större kärl, sönderrivning
av muskler och senor, brott av ben, även
huvudskålens, sönderslitningar av inre organ,
hjärnskakningar och bristningar av
hjärnsubstansen m. m. — K. av enklare slag behandlas
med kalla omslag och vila för den skadade
kroppsdelen. Vid svårare fall och inre
bristningar är faran utomordentligt stor, särskilt
som skadans vidd stundom ej låter bestämma
sig, förrän det över huvud är för sent att
råda bot. (T. R.)
Konung (Kung), svensk form för den i
germanska språk (jfr da. och no. konge, eng.
king och ty. König} vanliga beteckningen på
statsöverhuvudet i en monarki. I mindre
stater med monarkiskt styrelsesätt ha även
andra titlar, t. ex. storhertig, furste, tillagts
statsöverhuvudet; jfr Kejsare och Tsar.
Titeln k. brukas även, oberoende av skiftande
inhemska benämningar, om större naturfolks
stamhövdingar och om högsta styresmännen
för många forntida folk. Om det gamla
germanska konungadömet se Germaner, sp.
594—595. Äldre teokratiska föreställningar
om kungadömets gudomliga ursprung och k.
såsom på något mystiskt sätt gudomens
representant ha givit upphov till kröningsseden
(se Kröning) och även inlagts i titeln
Majestät och i den förr allmänt brukliga
formen »med Guds nåde» (se D e i g r a t i a).
För en annan äldre uppfattning framstod k.
såsom ägare med arvsrätt av sitt rike såsom
en privat besittning, och den spåras t. ex. i
flera kungatitlars uppräkning av vederböran-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
