Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopparmalm, Kopparmalmer - Kopparmatte - Kopparmynt - Kopaprnickel - Kopparorm - Kopparormen - Kopparoxid, Kopparoxidul - Kopparränta - Kopparskiffer (Mansfeldkopparskiffer) - Kopparstenarna - Kopparstick - Kopparsulfat, Kopparsulfid, Kopparsulfur - Koppartionde - Koppartryck - Koppartryckspress - Kopparträ - Koppartull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1199
Kopparmatte—Koppartull
1200
omnämnda, större koppargruvor genom de
fynd, som i det s. k. Skelleftefältet i
Västerbotten gjorts av stora förekomster av bl. a.
kopparmalm, t. ex. vid Boliden, vars malmer
ha betydelse även genom sin guldhalt och
snart torde börja smältas vid Rönnskär
utanför Skellefteå. Finland har en viktig
koppargruva i Outokumpo, och i Norge, där Röros’
gamla gruvor ej längre äro i drift, märkas
Orkla (Lökken verk) och Sulitelma
koppargruvor.— När det är fråga om mycket stora
förekomster, vilka kunna brytas billigt, kan en
fyndighet tillgodogöras på koppar, även om
kopparhalten går ned till omkr. 1,5 %. N. Zn.
Kopparmatte kallas en
bronsstaty (se bild), som länge
prydde skampålen i Stockholm och
nu förvaras i Stockholms råd-,
hus. En skampåle el. kåk för
offentliga avstraffningar fanns
på Stortorget i Stockholm
redan 1389. 1648 utfördes
statyn av styckgjutaren Gerhard
Meijer och fick snart namnet
Kopparmatte. 1776
flyttades den till Packartorget (nuv.
Norrmalmstorg), i början av
1800-talet till Träsktorget
(senare Roslagstorg, nu del av
Bir-gerjarlsgatan). Bilden nedföll
1833 och uppsattes icke vidare.
Jfr F. U. Wrangel,
»Stockhol-miana», I (1902). G. B-l-n.
Kopparmynt, se D a 1 e r och
Mynt.
Kopparnickel, se Nickelin.
Kopparorm, se O r m s 1 å.
Kopparormen. I 4 Mos. 21: 5—9 berättas,
att israeliterna under ökenvandringen
knorrade mot Gud, som då sände ormar, vilkas
bett voro dödande. Men därefter lät Gud
Mose förfärdiga en kopparorm, som uppsattes
på en stång. Var och en, som såg på k., blev
botad. Enl. 2 Kon. 18: 4 fanns k. och
dyrkades ännu på Hiskias tid, sannolikt en rest av
kanaaneisk ormdyrkan. Berättelsen i 4 Mos.
21 är väl ett försök att bringa k. i kontakt
med den israelitiska religionen. K. förstördes
av Hiskia. S. H-r.
Kopparoxid, Kopparoxidül, se
Kopparföreningar.
Koppartänta, se Kopparavrad.
Kopparskiffer (Mansfeldkopparskiffer),
en i nedersta delen av zechstenen (se P e
r-miska systemet) i n. v. Tyskland upp-
Schematisk framställning av koppartryckspress.
Ord, som saknas under
trädande, bituminös märgelskiffer, som, jämte
fossila fiskar och växtlämningar, innehåller
kopparglans, brokig kopparmalm, kopparkis
etc. fint insprängda. K. har i det viktigaste
området (Mansfeld, s. ö. om Harz) brutits som
kopparmalm sedan 700 år. Den som
kopparmalm brytvärda delen av den 0,5 m mäktiga
k. håller 3 % koppar och 175 g silver per ton
men är blott 7—17 cm mäktig. Arl. produceras
ur k. omkr. 20,000 ton koppar och 110 ton
silver. K. A. G.
Kopparstenarna, grund omkr. 20 km n. om
Gotska Sandön. N. v. om grundet en
lys-och ljudboj. Lägsta vattendjup 1—5 m.
Kopparstick, avtryck av en kopparplåt, som
har en i djupet graverad framställning.
Mönstret el. bilden kontureras på plåten med
radering (kall nål; se Torrnålsradering).
Gravyren utföres med gravstickel (se d. o.),
som skjutes fram på plåten, varvid spånor
av koppar stiga upp framför spetsen på den
nästan parallellt med plåtytan förda stickeln.
Ojämnheterna el. graderna, som bli på
kanterna av de graverade fårorna, skavas bort.
Medelst varandra korsande linjer (eller genom
att ställvis gravera fårorna bredare)
åstadkommes modellering o. s. v. För tryckning
av k. fordras en särskild press (se Koppa
r-tryck), som måste vara rätt kraftig, för att
den i fårorna avsatta trycksvärtan skall fastna
på det fuktade papperet. Den s. k.
plåtranden, som vid pressningen uppstår på papperet
efter plåtkanterna, ävensom upphöjningarna
på avtrycket efter de graverade linjerna
kännas som ojämnheter på pappersytan. Om k:s
signering se Avtryck, Invenit och
S c u 1 p s i t, om kopparstickarkonstens
historia samt prov på k. se Grafisk konst,
sp. 911 samt bild 2 och 5. E. L-k.
Kopparsulfät, Kopparsulfld, Kopparsulfür,
se Kopparföreningar.
Koppartionde, se Kopparavrad.
Koppartryck, den grafiska tryckteknik, vid
vilken tryckformen utgöres av en
blankpole-rad kopparplåt (undantagsvis zink- el.
stålplåt), i vilken teckningen är framställd
fördjupad antingen på manuell väg genom
gra-vering el. någon etsningsmetod (jfr
Etsning och Kopparstick) el. ock medelst
en fotomekanisk metod (jfr
Fotomekaniska reproduktionsförfaranden).
Infärgningen sker genom att tryckformen med
tillhjälp av tygbollar, tamponger, ingnides
med en lagom smidig tryckfärg, som därvid
fastnar i fördjupningarna, varefter den blanka
plåtytan avputsas med en tyglapp.
Tryckningen utföres med tillhjälp av
koppar-tryck spressen, som i princip utgöres av
två kraftiga mot varandra gående
stålcylindrar, som med en handvev kunna sättas i
rörelse. Den infärgade tryckformen lägges på en
stålplåt; ovanpå tryckformen lägges ett
fuktat papper och på detta en filt, varefter det
hela får passera tryckpressen. Infärgningen
förnyas för varje nytt avtryck. J. H-g.
Koppartryckspress, se Koppartryck.
Kopparträ, bot-, se J a m b o s a.
Koppartull omtalas först 1615, då kronans
vinst på den koppar, som kronan uppköpt och
avyttrat, betecknades med detta ord. 1619—
K, torde sökas under C.
Kopparmatte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
