Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korgblommiga (Korgblomstriga) växter, Kompositer - Korgboll - Korgbåge - Korgflätning - Korgosse - Korgpil - Korgtub - Korherrar - Korhonen, Paavo - Koriamb - Koriander - Korinna - Korint
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1223
Korgboll—Korint
1224
Venezianska borglämningar på Akrokorint.
Jämförelsevis få k. ha betydelse som
gagnväxter. Hushållsväxter äro jordärtskocka,
kronärtskocka, havrerot, svartrot och sallat.
Läkemedel fås från hästfibla (Arnica),
kamo-mill, malört, rölleka m. fl. Solros och
Gui-zotia odlas som oljeväxter. Rötterna av
Ci-chorium och maskros användas till
kaffesurrogat, och några sydösteuropeiska
Chry-santhemum-arter lämna »persiskt
insektpulver». Astrar, dahlior, ringblommor, solrosor,
Chrysanthemum-arter och talrika andra odlas
som prydnadsväxter. G. M-e.
Korgboll (eng. basket-ball), ett slags
bollspel, där man endast med händerna skall
driva bollen (en vanlig fotboll) i
motståndarens målkorg, 3 m över planen. K. har
komponerats huvudsaki. med tanke på spel i
gymnastiksalar men spelas även på gräs- el.
grusplan. Deltagarna äro uppdelade i två lag, vanl.
om fem man. — K. uppfanns 1891 i
Amerika och har där blivit ett nationellt
inom-husspel. Det har spritts till alla världsdelar
och i Europa särskilt i Frankrike vunnit stor
utbredning. Genom Svenska lekförbundets
initiativ har den högst utvecklade formen av
spelet (på odelat fält) införts i Sverige, där
det först spelades i Göteborg 1923. De
internationella reglerna äro utg. av Svenska
lekförbundet (1927). Jfr A. Karlsson, »Större
friluftslekar» (1927). Å. S-n.
Korgbåge, se Båge, sp. 379 och bild 10.
Korgflätning, förfärdigande av s. k.
korg-makararbeten (korgar, kistor, kappsäckar,
möbler o. dyl.) av videkvistar, träspån, halm,
rotting o. dyl. Vide anses fortfarande som
det förnämsta materialet, särskilt på våren
skurna kvistar av korgpilen (Saliæ viminalis).
Till finare arbeten skqlas, klyvas, hyvlas,
blekas och fernissas kvistarna. G. H-r.
Korgosse, gosse (vanl. 7—15 år), som
biträder den katolske prästen vid den liturgiska
delen av gudstjänsten. I äldsta kyrkan hade
diakonerna detta åliggande, men redan i
slutet av 200-talet började man tillsätta fyra
slags lägre ämbetsmän, av
vilka särskilt de s. k.
akoluterna biträdde vid
altartjänsten. Deras
åligganden fullgöras nu av
korgossar. Hj.H-t.*
Korgpil, Korgvide,
se B a n d p i 1.
Korgtub, se
Torpedtub.
Kor herrar. 1. I rom.-kat.
kyrkan de präster, som
äro medlemmar av ett
domkapitel (se d. o.). — 2.
Rom.-kat. präster vid
dom-el. kollegiatkyrkor, som ej
liksom domkapitlen
sekulariserats utan fortsatt
klosterlivet, bundna vid de
tre munklöftena och en
klosterregel, vilken
sammanställdes av delar ur
Augustinus’ regel och
därför har kallats
augustin-regeln, liksom k. benämnts
canonici regulares. Den
äldsta av korherreordnarna var
laterankor-herrarna från 1059, den mest bekanta
pre-monstratensorden (se d. o.), talrikast voro
au-gustinkorherrarna; även kvinnliga grenar
bildades. Under medeltiden funnos över 20 olika
korherreordnar med omkr. 1,300 stift. Nu
finnas utom premonstratenserna blott sju
stift reguljära laterankorherrar. — Litt.: M.
Heimbucher, »Die Orden und
Kongregatio-nen der katholischen Kirche», II (2:a uppl.
1907). (HgPl.)
Korhonen [kå’rhånon], Paavo, finländsk
folkskald (1775—1840). Levde i Rautalampi
socken, sysselsatt med jakt och fiske, och
diktade under sina färder finska runor och
visor. Ett urval utgavs 1848 av E. Lönnrot.
Koiia’mb (grek. chori’ambos, lat.
choria’m-bus), versfot, sammansatt av en lång, två
korta och en lång stavelse (— —),
t. ex. ordet »fädernesland». Antika metriker
antogo, att denna versfot var sammansatt av
en koré (troké) och en jamb; därav namnet.
Koria’nder, Coria’ndrum satlvum, enårig
flockblomstrig ört med klotrunda klyvfrukter
och på insidan urholkade delfrukter. Den
härstammar från Medelhavsländerna och har
sedan urminnes tid odlats som kryddväxt. De
torkade frukterna användas stundom som
brödkrydda och nyttjas i curry. G. M-e.
Korfnna (grek. Ko’rinna, lat. Cori’nna),
forngrekisk lyrisk skaldinna från Tanagra i
Beotien (omkr. 500 f. Kr.), samtida med
Pin-daros. Av hennes dikter, författade på
beo-tisk dialekt i enkla versformer, ha endast
fragment bevarats (i Th. Bergk, »Poetae lyrici
graeci», bd 3, ny uppl. 1915; nyfunna i
»Grie-chische Dichterfragmente», utg. av W.
Schu-bart och U. v. Wilamowitz-Moellendorff 1907).
Kori’nt. 1. (K o’r i n t h o s.) En av det
gamla Greklands främsta städer. Genom sitt
läge vid det smala näs, som förbinder
Mellan-grekland med Peloponnesos (Isthmos),
förutbestämdes K. till en viktig handelsstad. Här
firades dessutom isthmiska spelen (se d. o.).
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
