Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korsfästelsen - Korsfästning - Korsförhör - Korsförlamning - Korsgalopp - Korsgevär - Korsgloria - Korsgång - Korsherrar - Korsholm - Korsika, Corsica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1247
Korsfästning—Korsika
1248
t a r n a, som kastade lott om Kristi kläder;
Josef av Arimatia m. fl. Sol och
måne framställas stundom över korset, och vid
dess fot visas någon gång en dödskalle, som
åsyftar tron, att Adam begravts på Golgata,
och den teologiska antitesen: genom Adam
kom synden i världen, genom Kristi, »den
andre Adams», offerdöd övervanns den. En
i friskulptur eller relief utförd bild av den
korsfäste Kristus kallas krucifix, en i
realistisk friskulptur utförd grupp av
korsfästelsen med bifigurer k al v a r i ebe r g
(se d. o.). — Jfr Kors, Kors nedta
g-ningen och Kristusbilder. H. W-n.
Korsfästning, ett under forntiden vanligt
dödsstraff. Från Indien kom k. genom
Alexander den store till Grekland och därifrån
till Rom, där det tillämpades på slavar,
rövare, upprorsmakare och högförrädare. En
romersk medborgare fick ej korsfästas. K.
avskaffades i Romerska riket 315 av Konstantin
den store men har även senare förekommit,
särskilt i Orienten. Urspr. fastbands eller
fastspikades den dömde med händerna över
huvudet vid en lodrät påle. Längre fram
försågs pålen överst med en horisontell tvärslå.
K. var i högsta grad plågsam; döden
inträdde ej sällan först efter flera dagar. För
att lindra plågorna kunde en bedövande dryck
ges; stundom gav man efter viss tid offret
nådestöten. G. O. G.
Korsförhör, se Vittnen.
Korsförlamning. 1. (Med.) K. el. Korsad
förlamning, den sällsynta form av
förlamning, då armen på ena sidan och benet på
den andra samtidigt förlamas. Vanl.
föreligger då ett nervledningsavbrott i förlängda
märgen, där pyramidbanorna från båda sidor,
som föra de motoriska nervtrådarna till
extre-miteterna, korsa varandra. I. H.
2. (Veter.) Korslamhet, Njurslag,
Hemoglob i nu r i, en av okänd orsak
hastigt uppträdande hästsjukdom, som yttrar sig
i lamhet i bakdelen, temperaturstegring och
mörkfärgad urin. Ofta är även urinblåsan
förlamad, så att hästen måste tappas. K.
uppträder särskilt hos hästar, som äro vana vid
strängt arbete men en eller annan dag fått
stå overksamma och därvid utfodrats för
kraftigt. Hästen bör få en riklig bädd av
torr halm el. torvströ, gnidas torr med
halmviskor, täckas med filtar och vändas
varannan timme för undvikande av liggsår. Till
förekommande av sjukdomen böra
arbetshästar under vilodagar dagl. motioneras och
icke utfodras för kraftigt. E. T. N.
Korsgalopp, se R i d n i n g.
Korsgevär, se B a r d i s a n.
Korsgloria, se Gloria och Kors.
Korsgång, se Kloster (med bild).
Korsherrar, namn på olika riddarordnar.
1. Se T y s k a orden. — 2. Italienska k.
funnos 1169—1656. — 3.
Belgisk-nederländska k. (från 1211) funnos i Frankrike,
England och Tyskland och hade 1913
fortfarande två konvent i Holland och tre i
Belgien. — 4. Bömiska k. (från 1237),
korsorden el. k. med röda stjärnan,
bestå ännu. Stormästaren har säte i Prag,
i— 5. Polska k. (från 1200-talet). Denna
or
den har upplösts. Litt.: M. Heimbucher, »Die
Orden und Kongregationen der katholischen
Kirche», bd 2 (2:a uppl. 1907).
Korsholm. 1. Socken i Vasa län, en av de
äldsta i Finland; till 1928 Mustasaari,
som fortfarande är det off. finska namnet;
320 kvkm, 10,533 inv. (1928), svensktalande,
utom i en del förstadssamhällen invid Vasa
stad, där finsk bosättning uppstått.
Församlingens kyrka är inrymd i Vasa hovrätts förra
hus. I närheten låg fordom Korsholms slott
(se nedan). O. Brn.
2. Slott och f. d. län. Slottet (i K:s socken),
trol. uppfört någon tid efter 1367, omnämnes
f. ggn 1384 under namn av Krytzeborgydå det
befann sig i Bo Jonssons besittning. Det var
uppfört på en av vatten omfluten jordkulle
och utgjordes antagl. av träbyggnader,
omgivna av en jordvall. K. var från 1396 en
av vitalianernas huvudorter vid Bottniska
viken och kom först 1399 i drottning
Margaretas händer. Under Engelbrekts uppror
innehades K. av riksrådet Nils Gustafsson men
förvaltades av sonen Erik Puke, som därifrån
bröt upp för att förena sig med Engelbrekts
skaror. Dittills hade hela Norrbotten lytt
under hövdingarna på K., men 1441 skildes
landet v. om Bottniska viken från länet,
vilket sedermera omfattade endast
Österbotten. K:s slottslän förlänades härefter åt bl. a.
riksdrotsen Krister Nilsson (Vasa). 1467
återföll det till kronan. Under stora ryska kriget
var K. centralort för försvaret av n. ö.
riks-gränsen; särskilt blev fogden på K. Hans
Reen ryktbar för sitt djärva handlingssätt.
Från början av 1500-talet förföllo
befästningarna vid K. fullständigt. På slottets forna
plats inrättades en kungsgård, 1653
införlivad med grevskapet Korsholm och Vasa, som
tilldelades ätten Oxenstierna. På
kungsgårdens område ligger nu en svensk
lantmannaskola. (E-c A-i.)
Ko’rsika, C o r s i c a, fr. La Corse, ö i v.
Medelhavet, mellan 41° 21’ och 43° n. br. samt
8° 32’ och 9° 31’ ö. Igd; tillhör Frankrike och
utgör eget franskt departement; 8,722 kvkm,
289,890 inv. (1926). ön hör genom läge och
geologiskt ursprung närmast samman med
Sardinien (se Italien, sp. 819 och karta)
och skiljes därifrån av det smala
Bonifacio-sundet. Den är bergig, i v. och s. ett bögt
och storslaget berglandskap, uppbyggt av
granit, huvudkammens toppar över 2,000 m ö. h.
(Monte Cinto 2,710 m), kusten brant och
skuren av djupa vikar. N. ö. delen (skild från
den förra av Cortesänkan, 600 m) har mildare
former (skiffrar), floderna nå större
utveckling (Golo, Tavignano), vid kusten ligga
strandsjöar och smärre slätter; på denna sida når
San Pietro 1,770 m. K. har Medelhavsklimat.
Nederbörden på sluttningarna är betydande,
och stora arealer upptagas av skog (oliv, ek,
svarttall, bok, kastanje) samt av tät
mac-chia, överst av alpina mattor; alla sydliga
fruktträd trivas i dalarna. På bergen lever
mufflon. Befolkningen är till ras och språk
italiensk. Man tillvaratager koppar, bly,
mangan, svavel och antimon, men bergsbruket är
obetydligt; salt utvinnes i saliner. Av de
odlingsbara markerna ligger en stor del obru-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>