Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korsika, Corsica - Korskrank, Korskyrka - Korslamhet - Korsmässa - Korsnedtagningen - Korsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1249
Korskrank—Korsning
1250
kad, hemsökt av malaria;
befolkningen föredrager får- och
getskötsel, och jorden skötes
mest av italienska
säsongarbetare. Fisket är obetydligt,
industrien föga utvecklad.
Exporten omfattar vin, olja,
sydfrukter, garvmedel,
kastanjer och vax. Landskapen
ha ringa kommunikation
sinsemellan. Städerna äro få.
Huvudstad är Ajaccio (23,392
inv. 1926), störst är Bastia
(36,376 inv.); de bägge
städerna äro förenade genom
järnväg. Ångbåtsförbindelser
med Marseille, Toulon, Nizza
och Livorno; en flyglinje Ajaccio—Marseille
har nyligen öppnats. A. B-n.
Historia. K:s först kända invånare voro
ligurer; sedan fingo greker, etrusker och
kartager fäste på ön, som på 200-talet f. Kr.
erövrades av romarna. Vid romarrikets
upplösning innehades K. en tid av vandalerna,
lydde senare under östromerska rik«et och
behärskades tidtals och delvis av franker och
italienska furstar. På 1000-talet grundlädes
i n. delen av ön ett självständigt
statsförbund, Terra di Commune, under valda, senare
ärftliga hövdingar, caporali. 1077 erkände
korsikanerna påven Gregorius VII:s anspråk
på överhöghet över K., och 1094 gav Urban
II ön i län till biskopen av Pisa. De följ,
århundradena var K. ett tvistefrö mellan Pisa
och Genua; samtidigt med digerdöden fick
Genua makten över K., ständiga uppror beredde
genuesarna stora svårigheter, medan
laglösheten på ön och genuesarnas utsugningspolitik
kvävde välståndet. 1729 utbröt ett allmänt
uppror, som 1732 kuvades med Österrikes
hjälp men ånyo upplågade, varpå
korsika-nerna 1735 förklarade sig självständiga. 1736
ankom den tyske äventyraren T h e o d o r
von N e u d o r f f (se d. o.) till ön och
förklarades 15 april s. å. som konung under
namnet Theodor I. Detta »operettkungadöme»
tog dock slut redan i nov. s. å., och ett par
år senare återställdes Genuas välde med
fransk hjälp. Nya uppror följde snart och
vunno stor framgång under korsikanen P a
s-quale Paolis ledning. Genua sålde
slutligen (1768) K. till Frankrike, som följ, år
definitivt kuvade korsikanerna, varpå Paoli
flydde till England. Vid franska
revolutionens utbrott förvandlades ön till ett franskt
dep. 1794 ställde sig ön under engelskt
beskydd, men det franska väldet återställdes
redan 1796. — Litt.: L. H. Caird, »History of
Corsica» (1899); F. Girolami-Cortona,
»Histo-ire de la Corse» (1906); A. Ambrosi, »Histoire
des corses et de leur civilisation» (1914); C.
A. C. Lewenhaupt, »På de älskvärda
banditernas och de legendomspunna stråtrövarnas
öar» (1926). A. A-t.
Korskrank, Korskyrka, se Kyrka.
Korslamhet, se Korsförlamning 2.
Korsmässa, se K o r s f e s t e r.
Korsnedtagningen, vanl. beteckning för
bildframställningen av den döde Kristi
nedtag-ning från korset. Motivet behandlades redan
Korsnedtagningen. Relief av B. Antelami i domkyrkan i Parma. 1178.
i den äldre medeltidens konst (se bild) och blev
allmänt under medeltidens senare del, då det
vanligen framställdes i anslutning till
skildringen av Kristi död och begravning i de
»Me-ditationes vitæ Christi», som (med orätt men
redan tidigt) tillskrivits Bonaventura. Jfr
Korsfästelsen och P i e t ä. H. W-n.
Korsning. 1. (Biol.) K. är enl. vedertagen
förklaring varje befruktning mellan el.
förening av två individ med olika genotypisk
konstitution. Verb: Korsa. — Hos
samköna-de organismer förenas även vid
självbefruktning genotypiskt olika könsceller el. gameter,
och avkomlingarna kunna då få samma
konstitution, som om de olikartade gameterna
alstrats av två individ. K. spelar inom den
moderna husdjurs- och växtförädlingen stor roll.
Syftemålet med k. är tvåfaldigt: dels att
kombinera olika praktiskt viktiga egenskaper,
som förekomma hos olika varieteter, raser el.
blodlinjer (nykombination el.
kombinations-förädling), dels att gradvis öka en viss
egenskap el. gynnsamt influera på den genom
transgression (transgressionsförädling). Se
Rasbiologi och Växtförädling. E. S-g.
2. (Tlusdjurssk.) Vid fortgående k.
mellan husdjur begagnas handjur av samma ras
generation efter generation för att alstra en
typ, som i allt väsentligt överensstämmer
med handjurets ras. Den första
korsnings-produkten benämnes halvblod, den 2:a
(handjur av ren ras med Vs-blods hondjur)
3/4-blod, den 3:e (handjur av ren ras med 3/4-blods
hondjur) 7/8-blod o. s. v. Numera benämnas
korsningsprodukterna vid fortgående k. vanl.
generationsdjur till skillnad från de
renrasiga.
Fortgående k. är en av de mest använda
förädlingsmetoderna inom husdjursaveln.
Fördelen är, att förädlingen går jämförelsevis
fort och att man därigenom kan utbilda en
typ, som både överensstämmer med
handjurens ras och kan acklimatiseras på
orten; därvid undergår dock typen i regel
vissa förändringar, och man erhåller en ny,
s. k. inhemsk typ, t. ex. svensk ayrshireras
vid fortgående k. med ayrshiretjurar, svensk
ardennerras vid användning av
ardenner-hingstar.
övergående k. avser att frambringa
s. k. bruksdjur, d. v. s. djur, som genom att
förena båda de korsade rasernas förtjänster
lämpa sig särskilt för vissa bruksändamål,
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
XI. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
