Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korsning - Korsnäbbsläktet - Korsnäs (Kopparbergs län) - Korsnäs (Vasa län) - Korsnäs sågverks a.-b. - Korsord - Korsorden - Korsriddare - Korsryggen - Korsspindeln - Korssöm - Korstapp - Korstecken - Korstol - Korståg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Korsnäbbsläktet—Korståg
1251
t. ex. ädla hingstar med grövre ston för att
förena ädelhet och energi med en viss massa
och grovlek eller mellan handjur av gödras
med hondjur av den inhemska lantrasen för
produktion av lämpliga slaktdjur. E. T. N.
3. (Iland.) Anbringandet på framsidan av
en check (se d. o., sp. 942) av två parallella
linjer, mellan vilka skrivas antingen orden
»till bank eller bankir» el. någonting därmed
liktydigt (generell k., eng. general
Crossing) el. ock namnet på en viss bank eller
bankir (speciell k., eng. special Crossing).
K. får ej med laga verkan utstrykas,
återkallas eller förändias på annat sätt, än att en
urspr. generell k. kan göras till speciell. —
K. av inhemska checker är i Sverige
sällsynt. Å. W:sonM.*
4. (Järnv.) Korsningsväxel, se
Järnväg, sp. 45—46.
Korsnäbbsiäktet, Lo’xia, tillhör fam. finkar
av fågelordn. tättingar. Kroppen är
under-sätsig och något klumpig, huvudet stort,
näbben starkt hoptryckt frän sidorna och försedd
med inböjda kanter, varjämte de böjda
spetsarna korsa varandra. Benen äro kraftiga,
tårna bära böjda, spetsiga och vasskantade
klor, och vingarna äro täml. långa. Alla
hithörande former höra hemma i de nordliga
kalla och tempererade delarna av Gamla och Nya
världen och vistas företrädesvis i barrskogar.
De leva mest av tall- och granfrö; om som
maren äta de även insekter. Häckningstiden
är mycket oregelbunden och inträffar ofta om
vintern. Bona byggas av pinnar och lavar.
Könen äro mycket olika till färgen. I Sverige
finnas tre arter. Större korsnäbben. L.
pytyopsittacus (se bild 6 på planschen
Fink-f å g 1 a r). förekommer periodiskt i
barrskogar över hela Sverige. Hanen är övervägande
röd (stundom gul) med gråaktig buk och
mörka ving- och stjärtpennor, honan grå med
grön el. gröngul anstrykning. Ungarna äro
grå med mörka fläckar. Mindre
korsnäbben, L. curvirostra, är allmännare; till
färgen överensstämmer den med föreg. och
skiljes från denna utom genom mindre storlek
på att näbbens höjd vid basen är mindre än
undernäbbens längd.
Bändelkorsnäb-b e n, L. leucoptera bifasciata, igenkännes på
två vita tvärband på vingarna. Den är en
östlig form, som tillfälligtvis invandrat i
Sverige, även i större skaror, och häckat
här. T. P.
Korsnäs, industrisamhälle i Vika och
Kopparbergs socknar, Kopparbergs län, vid
Sund-borns- el. Svärdsjöåns utlopp i Runn; station
vid Gävle—Dala järnväg. 5 km ö. om Falun;
omkr. 2,800 inv. (1920). Stora sågverk, de
förnämsta tillhörande Kopparbergs och Hofors
sågverks a.-b. (se d. o.) och K. sågverks a.-b.
(se d. o.), numera med huvudverksamheten
förlagd till Kastet och Bomhus, vidare
kabelfabrik och tråddrageri m. m.
Korsnäs, kustsocken i Vasa län, Finland;
264 kvkm, 5.641 inv. (1928), svensktalande.
Korsnäs sågverks a.-b., Gävle, gr. 1855,
hade förr sitt säte i Korsnäs (se ovan), där
bolaget fortfarande driver sågverksrörelse.
Sedan slutet av 1800-talet är rörelsens
tyngdpunkt förlagd till kusten vid Gävle, där bo-
1252
laget driver stor trävarurörelse, sågverk vid
Kastet och hyvleri vid Bomhus samt har
sulfit-, sulfat- och sulfitspritfabriker jämte
pappersbruk vid Karskär. Aktiekap. (1929)
21 mill. kr., 1,400 arb. Årstillv. omkr. 25,000
stds trävaror, 42,000 ton sulfit- och 32,000 ton
sulfatcellulosa, 4,500 ton omslagspapper, 1,5
mill. 1 sulfitsprit. Tax.-värde för
anläggningarna vid Gävle 10,052,700 kr., vid
Korsnäs 713,800 kr. (1927). G. H-r.
Korsord (eng. crossword), se Ordfläta.
Korsorden, seKorsherrar 4.
Korsriddare, riddare, som deltogo i korståg
el. genom korstecknets anläggande
tillkänna-gåvo sin avsikt att göra detta; medl. av
Tyska orden el. Korsorden.
Korsryggen, se Kors 3.
Korsspindeln, Aräneus (EpeVra) diademätus,
den vanligaste av de s. k. hjulspindlarna,
vilka spinna vertikala nät, som likna hjul, vilkas
ekrar sammanbundits av en spiralformigt
dragen tråd, den egentliga fångsttråden, som är
klibbig. K. igenkännes lätt därpå, att den
grå el. rödbruna bakkroppen på ryggsidan bär
vita flädrar, ordnade i form av ett kors. K.
är allmän inomhus men träffas även överallt
i skog och mark. Jfr bild vid art.
Spindeldjur. I. T-dh.
Korssöm, även kallad korsstyng, se
Konstsömnad.
Korstapp, mek., se Axeltapp, sp. 632.
Korstecken (lat. si’gnum cru’cis), ceremoni,
särskilt bruklig inom katolska kyrkan Att
»slå korsets tecken» med handen är gammal
sed, som av Basileios den store (d. 379)
hänfördes till apostlarna och som senare
vitsordades av Tertullianus och Cyprianus. Att
tre gånger korsa sig (på panna, mun och bröst)
under anropande av treenigheten är ännu
vanligt bland katoliker. Till liturgiskt
bruk förekommer k. vid en mängd tillfällen
och göres olika inom olika kyrkosamfund och
sekter, från vänster till höger inom
Västerlandet, tvärtom i ortodoxa kyrkan, med ett,
tre el. fem fingrar o. s. v. Reformerta
kyrkan avskaffade k. i motsats mot den
engelska episkopalkyrkan. Luther upptog det t. ex.
i Enchiridion. Det förekommer i de första
svenska katekesupplagorna före 1593,
ogillades visserligen av Olaus Petri, men i
1500-talets mässböcker står kors efter »Faders och
Sons och den helge Andes» och har således
i detta sammanhang förekommit, dock icke
efter välsignelsen, i Johan IILs liturgi. K.
avskaffades ej uttryckligen vid Uppsala möte,
vilket Petrus Kenicius anför som stöd för dess
bibehållande i 1614 års handbok. I 1799 års
förslag var k. borttaget, och 1811 års handbok
följde förslaget. Ritualistiskt arkaiserande
präster ha sökt återinföra det i svenskt
gudstjänstliv. A. G-w.
Korstol, se Kyrka.
Korståg i egentlig mening kallas, de
medeltida härfärder, som från slutet av 1000-talet
företogos av västerländska kristna för att
befria Heliga landet med Jerusalem från
muhammedanernas välde. Påvestolen lät
emellertid småningom predika k. även mot andra
kyrkans fiendei, t. ex. albigenserna.
Likaledes begagnas termen för att allmänt beteckna
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
