Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krag, ätter - Krag, Hans Hagerup - Krag, Hans Peter Schnitler - Krag, Niels - Krag, Ole Herman Johannes - Krag (Kragh), Oluf Christian - Krag, Thomas - Krag, Vilhelm - Kraga ut - Kragbjörn - Kragduva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1295
Krag, H. H.—Kragduva
1296
gavs vid Roskildefreden och var patriotiskt
verksam både in- och utrikes. På
ständer-mötet 1660 förde han den gamla adelns talan
och kom därför i häftig konflikt med H.
Nansen. Om Otte K. jfr bl. a. W. Christensen
i dansk. Personalhist. Tidsskr., 9: 2, 1929.
Namnet K. upptogs av en släktens ättling på
kvinnosidan, baron Jens K.-Juel-Vind (se
F r i i s, danska adelssläkter, 2). Om
Jyllands-ätten K. se Danmarks Adels Aarbog 1899.
(B. H-d.)
Krag, Hans Hagerup, norsk ingenjör
(1829—1907), son till H. P. S. K. Blev officer
1850, tog avsked 1866 som artillerikapten,
blev byråchef i vägstyrelsen och var 1874—
1903 dir. för vägbyggnaderna. K. har
förtjänsten av de betydelsefulla
vägförbindel-serna mellan Gudbrandsdalen, Sogn og
Fjor-dane och Möre fylken. Han deltog 1868
i upprättandet av Norges turistförening och
tog initiativet till anläggningarna på
Holmenkollen och Voksenkollen vid Oslo. K:s
staty (av G. Lærum) restes på Voksenkollen
1909.
Krag, Hans Peter Schnitler, norsk
präst, historiker(1794-1855). Tog 1819 teol.
äm-betsexamen, innehade prästerliga befattningar,
en tid i Fredrikshald och Eidsvoll, och utgav
bl. a. »Kort underretning om Frederikshalds
by og dens krigshistorie» (1848; flera uppl.).
Krag, N i e 1 s, dansk historiker m. m. (1550
—1602). Blev 1575 mag. i Wittenberg, 1588
jur. dr i Frankrike, 1589 e. o. prof, i historia
vid Köpenhamns univ. och 1592 prof, i
grekiska. K. anlitades även som diplomat, blev
1594 kungl. historiograf och skrev bl. a. på
latin Kristian III:s historia till 1550. Arbetet
utgavs 1737 jämte Stephanius’ forts, m. m. av
H. Gram och en dansk övers. 1776—79 i 3 bd.
Krag, Ole Herman Johannes, norsk
gevärskonstruktör (1837—1916), son till H.
P. S. K. Blev officer 1857 och tog 1902
avsked som överste och fälttygmästare. Han
var sedan 1870 anställd vid gevärsfabriken
på Kongsberg, vars dir. han var 1880—
95. K. konstruerade jämte E. Jörgensen
ett bekant repetergevär (se Handel d v
a-p e n). G. af W-dt.
Krag (urspr. Kragh), Oluf
Christian, dansk politiker (f. 1870). Tog
magisterkonferensen i matematik 1893, var
lärare och blev 1918 rektor vid
metropolitan-skolan i Köpenhamn. 1902 blev K. fil. dr
på en avh. om pendelsvängningar. Han har
deltagit på vänsterns sida i det politiska
livet, var 1914—24 led. av landstinget, från 1924
folketingsman, 1921—24 och 1926—29
inrikesminister och intog genom sin handlingskraft
och förhandlingsskicklighet en framskjuten
plats i ministären. P. E-t.
Krag, Thomas, norsk författare (1868—
1913), bror till V. K. Blev student 1890 och
debuterade 1891 med »Jon Græff» (sv. övers.
1893), en dyster folklivsskildring. Den följdes
av ett stort antal romaner och berättelser,
av vilka kunna nämnas »Mulm» (1893),
»Kobberslangen» (1895), »Ada Wilde» (1896;
sv. övers. 1912), »Ulf Ran» (1897), »Tusmörke»
(1898),»Enken» (1899),
»Sorte skove» (1903),
»Gunvor Kjeld» (1904;
sv. övers. 1905),
»Tuba! den fredlöse»
(1900), »Mester
Magins» (1909), »Frank
Hjelm» (1912). K:s
böcker äro av
växlande värde,
människoskildringen ofta
konturlös. Han var lyrisk
stämningsmålare; hans
harmoniskt klingande
stil återger bäst det
hemlighetsfulla sambandet med naturen,
släktarvets makt, känslornas och det
undermedvetnas skiftningar och fantastiska syner.
Sami. uppl. i 9 bd 1915—17. R-n B.
Krag, Vilhelm, norsk författare (f. 1871),
bror till Th. K. Blev student 1890,
debuterade 1891 med en samling »Digte», som slog
an med sin melodiösa och svärmiska lyrik.
K. har sedan utgivit
flera diktsamlingar,
lyriska skådespel (bäst
är det personliga
»Livet en leg», 1901) och
naturskildringar. Hans
senare dikter
(»Hol-mene de graa», 1905,
»Sange fra min ö»,
1918, »Viser og vers»,
1919) visa mognad och
fördjupning. »Hos
Maarten og Silius»
(1912) m. fl.
berättelser från s. Norge äga
äkta humor liksom den även i Sverige
populära folkkomedien »Baldevins bryllup» (1900).
K:s frodiga alstring omfattar även en mängd
behagliga och lätta förströelseromaner,
rese-brev m. m. 1908—11 var han sceninstruktör
vid Kristiania teater och vart sedan litterär
konsulent vid Aschehoug & co:s förlag. R-n B.
Kraga ut, byggnk., se Utkragning.
Kragbjörn, U’rsus tibetänus, ett till fam.
björnar hörande rovdjur, som lever i
skogbevuxna trakter i s. och mellersta Asien. Den
är mindre än den bruna björnen och till
färgen svart med en vit strimma över bröstet. T. P.
Kragduva, Calöè’nas nicobärica, en till de
äkta duvorna hörande fågel från den
ostindiska övärlden. Med sin rika i blått, grönt
och brunt färgade fjäderdräkt hör k. till de
praktfullaste av alla duvor. Om tama k. se
D u v s 1 ä k t e t, sp. 151, och bild 12 på
planschen Duvraser.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
