Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krisma - Krismon, Chrismon - Krisna, Krsna, Krishna) - Krissa - Kristall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Krisma—Kristall
72
Kri’sma (grek, chri/sma) kallas i
ortodoxa kyrkan det sakrament, som följer på
dopet såsom dettas andra del. Prästen
smörjer därvid den döptes huvud, bröst, händer
och fötter med m y r o n, en av ett 40-tal olika
ämnen tillagad olja, och stadfäster därmed
dopet. Myron, som även kallas k., fick urspr.
framställas och invigas endast av
ekumeniske patriarken i Konstantinopel. Nu har
emellertid denna ensamrätt måst uppgivas.
I romerska kyrkan betecknar k. den av
biskopen invigda olja, som nyttjas vid vissa
sakrament och sakramentalier. — K r i s m
ä-r i u m el. K r i s m a t ä r i u m, lat., kärl,
vari k. förvaras. Hg Pl.
Kri’smon, C h r i’s m o n, ett
tecken, som förekommer i äldre
medeltida handskrifter och som består
av ett förenklat Kristusmonogram,
belagt med tironska
snabbskrift-tecken (se S t e n o g r a f i), vilka
innehålla en förkortad invokation
till Kristus (7—2). Då de tironska
tecknens betydelse föll i glömska,
förvandlades k. till ett godtyckligt
ornerat C (3). Dess bruk upphörde
på 1200-talet. H. W-n.
Krisna (K r s n a, K r i s h n a), skt, svart,
mörkhyad, en hinduisk beros och gud,
betraktad som Visnus åttonde avatära (se d. o.).
K. var otvivelaktigt urspr. en
stamhövding från v. delen av Indien, som deltog i
det stora krig, som skildras i eposet
Mahäbhä-rata (se d. o.), och även förkunnade vissa
filosofisk-teologiska läror. I Mahäbhärata
uppträder K. mestadels med mycket mänsk-
Krisna och Rädhä. Indisk sandstensrelief.
liga och föga sympatiska drag; men i eposets
sjätte bok förkunnar han för Arjuna
lärodikten Bhagavadgltä (se d. o.), där han
proklamerar sig själv som den ende och högste
guden. K. fick gudomlig dyrkan redan under
århundradena närmast f. Kr. Sedermera har
Krisnakulten alltmera utbrett sig, och kring
K. själv har en allt starkare mytbildning
spunnit sig, särskilt sedan man börjat ägna
barnet och ynglingen K. den mest exalterade
dyrkan. Denna kult, som ägnades en
gudomlighet, vars ursprungliga namn var G o v i
n-d a (se d. o.), uppstod antagl. bland stammar
av herdar och boskapsskötare kring Mathurä
(Muttra); småningom identifierades
emellertid Govinda med K., och det uppstod en
legendbildning, som berättade om alla de
underbara dåd denne utfört som barn och vars
urkunder föreligga i Ilarivamsa (se d. o.) och
framför allt i Bhägavata-Puräna (möjl. från
900-talet e. Kr.). K.-Govindakulten är av
starkt sentimental och sensuell läggning och
förbunden med kult av hans älskade, Rädhä;
den är särskilt utbredd i Bengalen. — Såsom
förkunnare av Bhagavadgltä är K.
Bhaga-vant (»Herren») och den högste guden för den
sekt visnuiter, som kallas bhägavata (jfr
Näräy ana).
Litt.: R. G. Bhandarkar, »Vaisnavism,
Naivism and minor religious systems» (1913); E.
W. Hopkins, »Epic mythology» (1915); L.
Barnett, »Hindu gods and heroes» (1922). J. Ch-r.
Kri’ssa, forngrekisk stad, se K r i s a.
Krista’11, kropp med kristallstruktur (se
d. o.). Under gynnsamma
bildningsbetingel-ser får k. forme
populär bemärke
plana ytor
(kristallytor), vilka
skära varandra
utmed räta
linjer (kristallkanter). För alla k.
gäller en
grundläggande geometrisk lag,
lagen om
axelav-skärningarnas
rationalitet, vars
innebörd är följ.
På tre
kristallaxlar (se K r i
s-t a 1 1 s y s t e m)
avskär en
kristallyta tre
stycken (axelavskär-ningar), vilka förhålla sig som OA : OB : OC
(se bild 1). Varje annan yta på k. av samma
ämne, lagd genom A, B eller C, avskär på
de övriga axlarna stycken, vilka till den
första ytans avskärningar stå i ett enkelt,
rationellt förhållande. Denna empiriskt av
Haüy funna lag är ett direkt uttryck för
atomernas lagbundna anordning i k. (se K r i
s-tallstruktur). Med avseende på sin
grad och art av regelbundenhet (symmetri)
indelas k. i 32 kristallklasser
(symmctriklas-ser). vilka av praktiska skäl ofta
sammanfattas till större grupper (se K r i s t a 1 1 s
y-stem). På grund av kristallmateriens aniso-
n1 av en polyeder (kristall i
dse), d. v. s. begränsas av
Bild 1. Den med heldragna
linjer betecknade ytan avskär
styckena OA, OB och OC på de tre
kristallaxlarna. Den med
streckade linjer betecknade ytan är
lagd genom A och avskär på de
andra axlarna styckena 3 OB
och Va OC.
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
Krismon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
