Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristallalkohol—Kristalloptik
73
tropi förhålla sig k. olika i olika riktningar
(men lika i lika riktningar). I geometriskt
hänseende gör sig detta förhållande märkbart
i k:s polyedriska gestalt, i fysikaliskt
hänseende t. ex. genom olika värmeutvidgning,
olika fortplantningshastighet för ljuset o. s. v.
i olika riktningar, i kemiskt hänseende
genom olika angripbarhet i olika riktningar av
kemiska agentier. Med få undantag (se
nedan) tillhöra alla k. av en kemisk substans
samma kristallklass samt äga samma vinklar
mellan inotsv. ytor. Den yttre formen
(»ha-bitus») kan dock växla i samband med de
fysikaliska och kemiska betingelserna vid k:s
bildning. En del substanser bilda k. av olika
kristallklass eller, med bibehållande av
kristallklassen, k. med olika vinklar mellan
motsv. ytor (polymorfi, även allotropi, se
d. o.). Ofta bildas då de olika slagen av k.
inom skilda temperaturområden. Om
iso-morfa k. se I s o m o r f i. Isomorfa
substanser bilda ofta k., i vilka båda substansernas
atomer förekomma (biandkristaller).
Bland-barheten kan vara fullständig, varvid
bland-kristaller i alla proportioner kunna bildas,
eller begränsad. Med
tvillingkristaller förstås lagbundna sammanväxningar av
två el. flera k. Är antalet stort, talar man
om polysyntetisk el. lamellär tvillingbildning,
utmärkande bl. a. för fältspatgruppens (se
Fältspat) mineral. — Några naturliga k.
av olika symmetri äro avbildade på pl. vid
sp. 72. G. A-ff.
Kristallalkohol, se Kristallvatten.
Kristallaxel, miner., se Kristallsystem.
Kristallbensol, se Kristallvatten.
Ki istalldrus (D r u s), ett aggregat av på
ett gemensamt underlag fästa, bredvid
varandra utbildade kristaller av mineral. En
bergart el. malmgång med håligheter, vilkas
väggar klädas av k. (d r u s h å 1 el.
drus-r u m), säges vara drusi g. Jfr Sekretion.
Kristallelektricitet, den genom tryck eller
uppvärmning i vissa kristaller alstrade
elektriciteten. Se Piezoelektricitet och
Pyroelektri-citet under Elektricitet, sp. 560.
Kristallemottagare, se Radioteknik.
Kristallgitter, se Kristallstruktur.
Kristallglas, se Glas, sp. 738 samt bilder
på pl. 1 och 2.
Kristallin, adj., dets. som kristallinisk.
Kristallin, ett i ögats kristallins
förekommande äggviteämne, tillhörande globulinerna.
Kristallinisk kallas en kristalliserad massa,
då den ej uppträder i form av fritt utbildade
kristaller. Jfr Struktur. N. Zn.
Kristalllniska bergarter (t. ex. granit och
gnejs), bergarter, som uppbyggas av antigena
(se d. o.) mineralbeståndsdelar. Jfr K 1 a
s-t i s k. N. Zn.
Kristalliniska (Kristallina) skiffrar,
se Bergartsmetamorfos.
Kristallins, se ögat.
Kristallisatiön, Kristallisèring,
kristallbildning vid övergång från flytande form
el. gasform till fast form; antagandet av
kristallform. — Verb: Kristallisera.
Kristallmateria, fast materia med
egenskaperna homogen och anisotrop (se dessa ord).
Kristallografl, vetenskapen om kristallerna.
74
K. behandlar dels de matematiska problem,
vilka stå i samband med kristallerna och
deras struktur (se K r i s t a 1 1 s t r u k t u r),
matematisk k., dels kristallernas
fysikaliska egenskaper, fysikalisk k., samt
slutligen även de kemiska problem, vilka röra
kristallerna, kemisk k. Den förste, som
fann, att kristallernas form var lagbunden,
var Nils Stenson (Nicolaus Steno, se d. o.).
En bestämdare utformning av de lagar, vilka
reglera kristallernas yttre form, gavs under
1700-talet av J. B. Romé de ITsle (se d. o.) och
framför allt av R. J. Ilaüy (se d. o.) samt
under 1800-talet bl. a. av Fr. E. Neumann
och W. H. Miller. Som de viktigaste
grenarna inom den fysikaliska k. kunna
kristalloptiken (se d. o.) samt läran om
röntgenstrålningens förhållande till kristaller
(»röntgenkristallografi») betecknas. Litt.: A. E. H.
Tutton, »The natural history of crystals»
(1924); G. Friedel, »Legons de cristallographie»
(1926); P. Niggli, »Lehrbuch der Mineralogie»,
I (2:a uppl. 1924). Om röntgenkristallografi
se d. o. och Kristallstruktur. G. A-ff.
Kristallolder (av grek. kry’stallos, kristall,
och el’dos, utseende), sådana ämnen, vilkas
lösningar till skillnad från kolloiderna (se
d. o.) diffundera genom djurhinnor och
pergamentpapper. Vid indunstning av en sådan
lösning utfalla k. i allm. i kristallform. Ex.
på k. äro koksalt, glaubersalt, salpeter etc. I.B.
Kristalloptik, läran om kristallernas
optiska egenskaper. Kristallerna kunna indelas
i två grupper, sådana, där ljusets
fortplantningshastighet är lika i alla riktningar
(optiskt isotropa kristaller, enkelbrytande
kristaller), samt sådana, där
fortplantningshastig-heten är olika i olika riktningar (optiskt
anisotropa kristaller, dubbelbrytande
kristaller). Till den förra gruppen höra kristaller,
tillhörande det reguljära kristallsystemet, till
den senare alla övriga. En ljusstråle, som
intränger i en dubbelbrytande kristall,
uppdelas i regel i två strålar (jfr bild vid art.
Kalkspat). I sådana dubbelbrytande
kristaller (enax[l]iga kristaller), vilka tillhöra de
tetragonala och hexagonala kristallsystemen,
finnes en riktning, i vilken ljusstrålen
passerar utan att uppdelas (optisk axel). I
rom-biska, monoklina och triklina kristaller [-(två-ax[l]iga-] {+(två-
ax[l]iga+} kristaller) finnas två optiska axlar.
Den vinkel de optiska axlarna bilda med
varandra kallas optisk axelvinkel. De riktningar,
vilka halvera vinkeln mellan de optiska
axlarna och samtidigt ligga i axlarnas plan,
kallas spetsiga, resp, trubbiga bisektriser.
Hos de tetragonala och hexagonala
kristallerna sammanfaller den optiska axeln med
huvudaxeln (se Kristallsyste m), hos de
rombiska kristallerna sammanfalla
bisektri-serna med någon av kristallaxlarna. Vissa
kristaller vrida en polariserad (se P 0,1 a
risa t i o n) ljusstråles polarisationsplan
(cir-kularpolarisation), t. ex. kvarts.
Kristallernas optiska egenskaper, ljusbrytning, optisk
axelvinkel o. s. v., spela stor roll vid
igenkännandet av mineral, t. ex. vid
mikroskopisk undersökning av bergarter, vid
undersökning av ädelstenar o. s. v. I uppbyggandet av
kristalloptiken återfinnas de stora namnen
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
