Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Kristallos—Kristallsystem
76
inom optiken, Fr. Arago, D. Brewster, J. B.
Biot, A. Fresnel m. fl. Litt.: F. Pockels,
»Lehr-buch der Kristalloptik» (1906). G. A-ff.
Kristallos [-å’s], det i vatten lösliga
natriumsaltet av sackarin (se d. o.).
Kristallpalatset, eng. Crystal palace, i
stadsdelen Sydenham i metropolitan borough
Lewis-ham i södra London 1852—54 uppförd
jättebyggnad av järn och glas för utställningar,
konserter m. m.
Kristallskådning (K r i b t all oma n ti,
Kristallomantik), se Mantik.
Kristallstruktur, tredimensionellt periodisk
anordning av atomer. Grundtypen för denna
atomanordning är det enkla rymdnätet (en-
Bild 1. Enkelt (kristall-)gitter av allmännaste typ.
kelt gitter, translationsgitter, bild 1).
Identiska atomer äro här belägna med lika
mellanrum (a, b och c) på de tre axlarna, OA,
OB och OC, samt på de med dessa parallella
linjerna. Genom variation av avstånden
(perioderna) a, b och c samt vinklarna mellan
axlarna uppstå enkla rymdnät av olika
sym-metri. Genom att på olika sätt och i olika
antal placera likadana enkla rymdnät i
varandra med parallella axlar kan man
geometriskt härleda 230 olika typer av s. k.
rymdsystem, vilka skilja sig från varandra
genom sin art och grad av symmetri. En
kristalls k. tillhör alltid något av dessa
rymdsystem. Avstånden mellan atomerna äro av
storleksordningen 10’8 cm. Några
grundämnens och kemiska föreningars k. framgå av
bild 2. K. bestämmas på experimentell väg med
tillhjälp av röntgenstrålning (se
Röntgenkristallografi) enl. metoder, som
utarbetats av M. v. Laue, W. H. och W. L.
Bragg, P. Debye (fotografering av
kristallpulver med monokromatisk röntgenstrålning) m.fl.
Bild 2. Några grundämnens och. kemiska föreningars
kristallstruktur: a guld, b koksalt, c flusspat, d
zink-blände, e diamant, / svavelkis.
Ord, som saknas under
Kristallstrukturläran grundlädes av R. J.
Haüy (se d. o.), som tänkte sig kristallerna
regelbundet uppbyggda av små kroppar,
vilkas form betingades av kristallens
klyvbarhet. Genom att tänka sig en lagbunden
trapp-formig anordning (»dekrescens») av dessa
kroppar kunde han härleda en kristallarts
alla former. En precisare utformning gavs
kristallstrukturläran av Bravais, L. Sohncke,
A. Schönfliess, E. v. Fedorov (se d. o.), P.
Groth (se d. o.), P. Niggli m. fl. Litt.: Ch.
Mauguin, »La structure des cristaux» (1924);
sir William Bragg, »An introduction to
crystal analysis» (1928). G. A-ff.
Kristallsystem, systematisk enhet inom den
matematiska kristallografien. De 32
kristallklasserna (se Kristall) sammanfattas ofta
i sex större enheter, s. k. kristallsystem. Vid
geometrisk karakteristik av k. nyttjar man s.k.
kristallaxlar, d. v. s. tänkta linjer, parallella
med skärningskanterna mellan kristallytor.
Kristallaxlarna bilda ett tredimensionellt
koordinatsystem av olika geometrisk karaktär
i vart och ett av k. Dessa äro följ.: 1)
Reguljära (kubiska el. isometriska) k. med tre mot
varandra vinkelräta och lika stora axlar.
2) Tetragonala el. kvadratiska k. med tre
mot varandra vinkelräta axlar, av vilka två
äro lika stora, den tredje (huvudaxeln) av
variabel längd. 3) Hexagonala k. med fyra
axlar. Av dessa ligga tre i samma plan, äro
lika stora samt bilda med varandra 60°
vinkel. Den fjärde (huvudaxeln) har variabel
längd och står vinkelrätt mot de övriga.
4) Rombiska k. med tre mot varandra
vinkelräta axlar av variabel längd. 5) Monoklina k.
med två mot varandra vinkelräta axlar jämte
en tredje, som med de båda övriga bildar en
vinkel, som ej är rät. Alla tre axlarna äga
variabel längd. 6) Triklina el. asymmetriska
k. med tre varandra ej under rät vinkel
skärande axlar, alla av variabel längd. Varje k.
omfattar ett antal kristallklasser, det
triklina k. det minsta antalet (två), det
hexagonala k. det största (tolv). I enlighet med
ett äldre åskådningssätt kallas den avd.
(kristallklass) inom varje k., som äger den
högsta symmetrien, för holoedrisk.
övriga avd. kallas då hemiedriska,
te-tartoedriska och h e m i m o r f a. Motsv.
enkla kristallformer (se nedan) kallas
holo-edriska etc. Innebörden i detta
åskådningssätt är den, att ur enkla kristallformer av
högre symmetri genom borttagande av vissa
symmetriegenskaper geometriskt kunna
härledas andra kristallformer med hälften eller
fjärdedelen av det antal ytor, som utmärker
de holoedriska formerna. Hemimorfa
benämnas särskilt sådana kristallformer, där
riktning och motriktning ej överensstämma
geometriskt och fysikaliskt. Inom de holoedriska
klasserna äga kristallaxlarna följande
symmetri: i reguljära systemet alla axlarna
fyr-talig symmetri, i det tetragonala huvudaxeln
fyrtalig symmetri, i de två övriga tvåtalig, i
hexagonala huvudaxeln sextalig symmetri, de
övriga tvåtalig, i rombiska systemet alla tre
axlarna tvåtalig symmetri, i monoklina
endast en av de båda mot varandra vinkelräta
axlarna tvåtalig symmetri, inom det triklina
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
