Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Kristina
104
rit dotter till Stig Hvide. Om konung Hans’
drottning se Kristina, sp. 102. Utom
dessa tre märkas:
1. K., Karl IX :s andra gemål (1573 12/4—
1625 8/i2), dotter till hertig Adolf av
Holstein-Gottorp och Kristina av Hessen (se nedan,
sp. 107). K. vigdes i Nyköping 27 aug. 1592
vid dåv. hertig Karl.
De hade barnen
Kristina (död späd 1594),
Gustav Adolf, Maria
Elisabet (g. m. hertig
Johan av
Östergötland) och Karl Filip.
På samma gång som
Karl IX kröntes K.
15 mars 1607 i
Uppsala domkyrka. Efter
Karls död 1611
övertogs styrelsen formellt
av K. och hertig
Johan, reellt av K. och
Gustav Adolf, till dess den senare i
Nyköping dec. s. å. hyllades som myndig
konung. I Karl Filips hertigdöme förblev K.
regentinna som sonens förmyndare. Efter hans
död 1622 levde hon tillbakadraget i Nyköping,
där hon dog. Hon begrovs i Strängnäs
domkyrka. K. skildras som »däjelig och väl
uppvuxen», »av mod och sinne hög och ädel» men
även som sträv och överdrivet hushållsaktig.
Litt.: E. Hildebrand, »Karl IX:s testamente»
(i Hist. Tidskr. 1895); N. Ahnlund,
»Storhetstidens gryning» (1918).
2. K., dotter till Gustav II Adolf och
Maria Eleonora av Brandenburg (1626 7/t2—89 ®/4
g. st.). F. i Stockholm, skildes hon vid 3 års
ålder för alltid från fadern, och 6 år gammal
besteg hon vid faderns död tronen i kraft av
Norrköpings arvförening 1604 och ständernas
erkännande 1627. Då den hysteriska modern
befanns olämplig att uppfostra dottern,
anförtroddes K:s uppfostran åt hennes faster
pfalzgrevinnan Katarina (se Katarina,
svenska prinsessor, 3). Ledare av hennes
studier var hovpredikanten Johannes Matthiæ
Gothus. Hennes uppfostran var rent manlig.
Hon visade en utomordentlig läraktighet: vid
vuxen ålder behärskade hon mer el. mindre
fullständigt sju främmande språk, och hon
var väl bevandrad i teologi och filosofi.
Av Axel Oxenstierna invigdes hon tidigt i
politiken, och vid 16 års ålder började hon
regelbundet bevista rådets sammanträden. I
hennes uppfostran ingick även fysisk träning
i form av ritter, jakter o. s. v. För
kvinnliga sysslor visade hon ingen håg och
umgicks ogärna med annat än män. Medan hon
intellektuellt tydligen bråddes på fadern,
visade karaktären och lynnet stark frändskap
med moderns: hon röjde tidigt nyckfullhet,
självrådighet och hårt sinnelag. Otvivelaktigt
låg från början disharmoni i hennes väsen.
Då K. vid 18 års ålder blev myndig
drottning (1644), befann sig Sverige i en kraftig
utveckling utåt och inåt, och glansen återföll
även på den unga drottningen. K. var en
självhärskarnatur och emanciperade sig från
Axel Oxenstiernas ledning, slutligen ända
därhän, att det kom till brytning dem
emel
lan. En stor seger för henne var det, då hon
gentemot kanslern och hans parti genomdrev
den lågbördige Adler Salvius’ utnämning till
riksråd (1648). Hon omgav sig med unga
gunstlingar, bland vilka M. G. De la Gardie
är den ryktbaraste. Hennes personliga
in-satser inom politiken voro rätt få och ej
alltid lyckade. I de segerrika krig, som
avslutades genom Brömsebrofreden (1645) och
westfaliska freden (1648), hade hon föga andel.
Hennes försök att inblanda sig i striden
mellan franska hovet och fronden blev
resultatlöst. Inrepolitiskt ställdes hon inför en
kritisk situation genom den växande
motsättningen mellan adeln och de ofrälse stånden
med deras krav på reduktion. Krisen bröt ut
på K:s kröningsriksdag 1650, då de ofrälse
gjorde ett stormanlopp mot adelns
privilegier och godsavsöndringen. Genom tidig
påverkan av sin släkting C. C:son Gyllenhielm
och den pfalzgrevliga familjen var hon snarast
avogt stämd mot adeln, och hon gillade i
princip flera av de ofrälses yrkanden. Men när det
avgörande ordet krävdes, tillkännagav hon
inför ett utskott av de ofrälse, att en
reduktion var omöjlig; hon förklarade sig dock
villig att enskilt mottaga deras
»protesta-tion» mot godsavsöndringen. K. visade sig
sålunda icke äga förmåga el. vilja att
effektivt medverka till lösningen av tidens sociala
fråga. I stället försvårade hon den ytterligare:
genom nyadlande, donationer och förläningar
i massa ökades adelns makt och rikedom, på
samma gång som statens affärer råkade i
allt sämre skick.
Redan tidigt hade ingåtts ett slags
»barn-förlovning» mellan K. och hennes kusin Karl
Gustav; den senare hyste allvarlig böjelse
för den unga drottningen, men K. visade en
alltmer avgjord motvilja mot äktenskap och
motstod ständernas påtryckningar, att hon
skulle gifta isig för att fortplanta ätten. I
stället fann hon upp ett annat sätt att sörja
för tronföljden och samtidigt hålla Karl
Gustav skadeslös för frieriets misslyckande.
Energiskt genomdrev hon 1649 hos rådet, att
Karl Gustav utsågs till tronföljare; på
riksdagen 1650 togs steget fullt ut:
ständerna erkände på vissa villkor hertigen och
hans manliga avkomma som rikets arvfurstar.
Detta var i själva verket K:s viktigaste
politiska insats. Under den följ, tiden fick
politiken alltmer lämna rum för andra intressen,
särskilt vetenskap, litteratur och konst. Hon
samlade konstverk, böcker och handskrifter i
stora mängder. Hon kallade till sitt hov eller
till befattningar i Sverige utländska lärde,
bl. a. holländarna I. Vossius och Heinsius,
fransmännen Salmasius och Bochart, tyskarna
Schefferus, Conring, Boeclerus och Ravius.
Hon umgicks intimt med franske
ambassadören i Stockholm Ohanut, och med denne som
mellanhand inbjöds hans vän Cartesius att
besöka Stockholm, där denne efter ett par
månaders vistelse avled (1650). Det intensiva
sällskapslivet och det lärda umgänget togo
emellertid på K:s krafter, intriger och
besvikelser inställde sig bland de utländska
vetenskapsmännen, och efter hand skingrades den
lärda skaran utan att ha lämnat efter sig
något varaktigt spår i svenskt kulturliv. — K.
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
