Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Krita—Kritisk temperatur
130
och hagmark. Pastorat i Växjö stift, N. Möre
kontrakt.
Krita, Skrivkrita, en mjuk och
jordar-tad kalksten, främst bildad under senontiden
av kritperioden; finnes i n. Tyskland,
Danmark, Skåne (se K v a r n b y), n. Frankrike,
s. England och Irland. Vanl. finnes i
skriv-kritan flinta som bollar el. lager. K. är
bildad väsentligen av foraminiferskal och
kokkoliter samt mycket fint amorft kalkslam.
Senare undersökningar ha visat, att
skriv-kritan är bildad på ganska ringa djup,
knappast 200 m (se K r i t s y s t e m e t). K. A. G.
Kriterium (grek, kritörion), prövosten,
kännetecken; log., en bestämning, som är för en
sak rent specifik, så att man från
bestämningens tillvaro kan sluta till sakens. Jfr
Criterium.
Kri’thia, by på sydspetsen av
Gallipolihalv-ön, bekant från strider där 1915 under
världskriget. Se Dardanellerna under
världskrig et (med karta), sp. 535 ff.
Kri’tias (grek. Kriti’as, lat. Cri’tias), atensk
statsman, den främste av de s. k. trettio
tyrannerna (se Grekland, sp. 1030). K. föll
i striden mot de återvändande demokraterna.
Han var filosofiskt bildad; en av Platons
dialoger fick K:s namn. A. M. A.*
KriticPsm (se Kritik), den
kunskapsteoretiska ståndpunkt, som hävdar, att, innan
en verklig kunskap om tingen är möjlig, det
är nödvändigt att företaga en undersökning
av vår kunskapsförmågas natur. Motsatta
ståndpunkter äro dogmatismen, som utan
någon dylik prövning anser sig kunna postulera
kunskapens möjlighet, och skepticismen, som
utan verklig prövning förnekar densamma. —
Den förnämste representanten för den
kritiska filosofien är Kant. G. O-a.
Kritik (grek, kritikö, bedömande, eg. kritikö
te’chne, konsten att bedöma), granskning,
bedömande, skärskådan; recension. Den
allmänna uppfattningen är ofta böjd att anse all
k. negativ, och hela ordgruppen k., kritisk,
kritisera o. s. v. får kanske oftast
bemärkelsen anmärkning, nagelfarande av fel. Till
grund för varje verklig k. måste det ligga en
måttstock för bedömandet. Denna är i vissa
vetenskaper (t. ex. matematiken) fasta och
obestridliga principer, medan däremot t. ex.
litteratur- och konstkritiken, den estetiska
granskningen, gärna rör sig med
värdeomdömen, som ju i regel äro subjektiva och kunna
bli föremål för antikritik. Den negativa
betydelsen av ordet k. härrör från den tid,
då den filologiska k. framför allt gick
ut på att undersöka beskaffenheten av de
litterära antika språkminnesmärkena. Denna k.
rörde ej bara själva skriftens äkthet el.
oäkthet utan även varje uttrycks och forms
riktighet (textkritik). På ett område har
k. utvecklat sig särskilt rikt, näml, i fråga
om bibelkritik (se d. o.). Historisk
k., undersökningen av de olika historiska
källornas pålitlighet (källkritik; jfr
Historia, sp. 1059—60), ingår givetvis såväl i
bibelkritiken som i historien och dess
hjälp-vetenskaper.
Särskild omfattning har den estetiska
k. Litterär k. undersöker och tolkar vittra
verk; den kan övergå i ett slags
»reproduktion» av det behandlade (i vilket fall k.
kallats »den tionde musan»). Den kan även egga
till eller framkalla skapande, bryta nya vägar
och ge impulser. K. undersöker verket
analytiskt, bestämmer och karakteriserar dess
byggnad, stil, tendens och, på grund av
verkets vittnesbörd, författarens temperament
och utgångspunkter, sätter honom och hans
alster i samband med tidigare verk av
samma slag eller samma ämne, med litteraturen
eller kulturen i sin helhet. Djupgående och
omfattande litterär k. har även kallats 1 i
t-te r at ur vet en skap. K. övergår i
systematisk estetik, när den övervägande sysslar
med principerna för det litterära bedömandet.
Litt.: E. Hennequin, »La critique scientifique»
(1888); F. Brunetière, »L’évolution de la
critique» (1890); H. Rötteken, »Ueber
ästhe-tische Kritik bei Dichtungen» (1897). — K r
i-t i k a’s t, häcklare, småaktig el. ytlig och
okunnig granskare. — Kritiker,
granskare, smakdomare, recensent; anmärkare,
häcklare. — K r 11 i k u s, kritiker (i
försmädlig bemärkelse). — Kritisera,
granska, bedöma; häckla, anmärka på. R-n B.
Kri’tios, grekisk bildhuggare av den äldre
attiska skolan, utförde tills, m. Nesiotes den
grupp av tyrannmördarna Harmodios och
Aristogeiton, som uppställdes i Aten 476 f. Kr.
Om statyerna av dessa i museet i Neapel
äro kopior efter denna grupp eller efter den
äldre av Antenor (se d. o.) är omtvistat.
Muskulaturen är väl genomarbetad men
ansiktet starkt arkaiskt. M. Pn N-n.
Kritisk, som avser, hör till kritik;
granskande; kitslig, kinkig; som innebär en kris,
betänklig, farlig. — Inom botaniken begagnas
detta ord om ett släkte el. en art, som
omfattar flera närstående former, svåra att
begränsa, t. ex. släktena Ilieracium och Rosa.
Kritisk punkt, se Kritisk temperatur.
Kritisk temperatur, den högsta temp., vid
vilken ett ämne kan existera i både
vätske-och gasform. Under försök att kondensera
olika gaser gjorde den irländske fysikern
Thomas Andrews
(1869) vissa
betydelsefulla iakttagelser över
kolsyrans egenskaper,
som lämnade
förklaring till
tidigare misslyckanden vid försök att
enbart genom tryck
kondensera de då
s. k. permanenta
gaserna syre,
kväve, väte m. fl. På
basis av hans
iakttagelser visas i
vidstående
grafiska framställning
sambandet mellan
tryck (mätt i atm.)
och volym (i kbcm) hos 1 g kolsyra vid några
olika men konstanta temperaturer.
Om kolsyrans volym vid en konstant temp.
av 13,1° C minskas under 6,8 kbcm (punkten
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
XII. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
