Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krom - Kromalun - Kroman, Christian Frederik Wilhelm - Kromat - Kromatgelatin - Kromatik - Kromatin, Kromatinkorn - Kromatisk - Kromatoforer, Färgkroppar, Färgade plastider - Kromatolys - Kromer el. Cromer, Marcin - Kroměříž - Kromföreningar - Kromgarvning - Kromgelatin - Kromgrönt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149 Kromalun—Kromgrönt 150
Moissan metallen i större mängder. Numera
framställes den enl. Goldschmidts metod med
aluminiumpulver (se A 1 u m i n o t e r m i). K:s
kemiska tecken är Cr, atomvikt 52,oi och
atomnummer 24. Den är en spröd, silvervit,
starkt glänsande, mycket hård metall med
smpt 1,580° C och kpt 2,200°. Dess spec. v. är
6,9—7,1. Kompakt k. är kemiskt mycket
motståndskraftig. Den angripes varken av torr
el. fuktig luft. Saltsyra och svavelsyra lösa
den under vätgasutveckling. Salpetersyra
angriper däremot ej metallen utan gör den
»passiv». Det viktigaste utgångsmaterialet
för framställning av k. är mineralet k r
o-m i t el. k r o m j ä r n (se d. o.). K. nyttjas
huvudsaki. inom järnindustrien som tillsats
till stål (kromstål) och har senare även fått
betydelse för galvanisk förkromning av
järnföremål för att skydda dessa mot rost. I. B.
Kromalun, kem., se Kromföreningar.
Kroman [krå’-], Christian Frederik
Wilhelm, dansk filosof (1846—1925). Blev
1877 fil. dr på avh. »Den eksakte videnskabs
indlæg i problemet om sjælens existens», 1883
docent i filosofi och var prof. 1884—1922, allt
vid Köpenhamns univ. Han var
kultusminis-teriets pedagogiske konsulent 1886—99 och
lärare i pedagogik vid statens lärarhögskola
till 1914. I sin bok »Om maal og midler for
den höiere skolundervisning» (1886)
framställde han idéer, som senare vunnit
tillslutning. K. var påverkad av Lotze, Bröchner
och Berkeley och utmärkte sig, utan att bilda
skola, genom klar problembehandling. K.
skrev även »Kortfattet tænke- og sjælelære»
(1882; 5:e uppl. 1915), »Vor naturerkjendelse,
bidrag til en matematikens og fysikens
theori» (1883) och »Etik», I (1904). P. E-t.
Kromät, kem., se Kromföreningar.
Kromätgelatin [-Jelatkn] el.
Kromgela-t i n, en blandning av alkalibikromat och
gelatin, som i torrt tillstånd är ljuskänslig och
fått mångsidig användning inom fotografien
och den fotomekaniska
reproduktionstekniken. Jfr Fotografi, sp. 877,
Fotogravyr och Fotolitografi. J. H-g.
Kromatlk, mus., användande av kromatiska
toner. Se K r o m a t i s k.
Kromatln, Kromatinkorn, se Cell, sp. 766.
Kromätisk, eg. färgad. 1. (Mus.) Tonerna
på samma linje el. mellanrum, som
förändras genom försättstecken, t. ex. g, giss och
gess. Kromätisk skala, halvtonsskalan
med 12 toner i oktaven. Grekernas
kromatiska tetrakord bestod av två halvtoner jämte
en liten ters, t. ex. e, f, fiss, a. Under
medeltiden omtalas den fullständiga kromatiska
skalan på 1300-talet men vann praktisk
betydelse först vid 1500-talets mitt, då
venezi-anska skolan först använde den. —
Kromatiska instrument, sådana, som ha
oktavens 12 toner, i motsats till dem, som endast
ha naturtonerna; benämningen brukas mest
om mässingsinstrument med ventiler. T. N.
2. (Fys.) Se Aberration 2.
Kromatoförer, Färgkroppar,
Färgade plastide r, levande plasmatiska organ,
som finnas hos alla växtgrupper utom
bakterier och svampar. K. utmärkas av
pigmentförekomst el. förmågan att bilda vissa
färg
ämnen (jfr Algfärgämnen). De
klorofyllförande (grönfärgade) k. kallas
kloroplas-ter el. klorofyllkorn. Färgade men ej
klorofyllförande k. kallas kromoplaster. Se Cell,
sp. 764. E. S-g.
Kromatolys (av grek, chröma, färg, och
ly’sis, upplösning), förlust av cellkärnans
färgbara innehåll (kromatin), varpå kunna
följa ett försvinnande av cellens kärna (k
a-r y o 1 y s) och cellens död. E. Hgn.*
Kromer [krå’mer] el. C r o m e r, M a r c i n,
polsk historiker och diplomat (1512—89).
Studerade bl. a. i Italien och slutade som biskop
i Ermeland. K. hade flera diplomatiska
uppdrag, var 1558—64 polsk ambassadör i Wien
och vid fredsförhandlingarna i Stettin 1570
polskt ombud. Skrev en polsk historia, »De
origine et rebus gestis polonorum» (1555; går
till 1506; flera uppl.), som mest stöder sig på
Dlugosz (se d. o.), och en värdefull latinsk
beskrivning av det samtida Polen, »Polonia...»
(tr. 1577; senast utg. 1901). K. utgav även
polska religiösa skrifter. (A. A-t.)
KromèMz [krå’mje$I$], ty. Kremsier, stad
i Mähren, Tjeckoslovakien, vid Mareh, 57 km
ö. n. ö. om Brünn; 17,175 inv. (1921; 95 %
tjecker). Ståtligt slott, sommarresidens för
ärkebiskopen av Olomouc. K. var 22 uov. 1848
—7 mars 1849 säte för österrikiska
konstituerande riksdagen.
Kromföreningar. Krom är i sina kemiska
föreningar två-, tre- och sexvärdig. De
två-och trevärdiga kromsalterna äro starkt
hyd-rolytiskt spjälkade (se Hydrolys) och ha stor
benägenhet för komplexbildning (se K o
m-plexa föreningar). Krom(2)-salterna
äro mycket obeständiga. Den sexvärdiga
kromens föreningar äro de mest beständiga.
— K r o m o x i d, kromgrönt, kromoxidgrönt,
Cr2O3, är ett grönt pulver och begagnas som
grön målarfärg. Liksom aluminiumoxid
bildar kromoxid salter med både syror och baser.
Salterna med syror äro oftast intensivt
färgade, de äro antingen gröna el.
blåvioletta. Det vanligaste saltet är kromalun,
CrK(SO4)2 • 12II2O, som särskilt har fått
användning i garverierna. — Kromtrioxid,
kromsyra (eg. kromsyreanhydrid), CrO3,
scharlakansröda, i vatten lättlösliga kristaller, är ett
mycket starkt oxidationsmedel och framställes
genom behandling av natrium- el.
kaliumbikarbonat med konc. svavelsyra.
Kromtri-oxidens salter äro dels neutrala, gult färgade
k rom a t av den allmänna formeln M2C1O4,
dels gulrött och rött färgade sura salter el.
bikromat av den allmänna formeln M2Cr2O7
Två viktiga sådana äro natrium- och k
a-liumbikromat. De erhållas genom
oxidation av kromjärn och användas som
oxidationsmedel, till beredning av målarfärger, till
tygtryck, till garvning av läder samt, då de
tills, m. vissa organiska ämnen, ss. gelatin
el. lim, bli ljuskänsliga, inom fotografien (se
Kromatgelatin). — Om blykromat,
PbCrOi, se Blyföreningar 1. I.B.
Kromgarvning, se Garvning.
Kromgelatin [-JelatFn], se
Kromatgelatin.
Kromgrönt, kem. tekn., se Kr om f
ören i n g a r.
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
