Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Kult—Kulturhistoria
270
(av järn el. mässing med blykärna, vikt för
herrar minst 7,257 kg, för damer minst 4 kg)
så långt som möjligt. Ansatsen tages inom
en cirkel (2,135 m i diam.). Se bild. — I k.
tävlas dels på bästa hand (vanl. höger), dels
på båda händer sammanlagt. Vid olympiska
spelen och större internationella tävlingar
förekommer k. endast på bästa hand.
De 1929 gällande världsrekorden i k.:
Herrar, bästa hand 16,045 m (H. Hirsehfeld,
Tyskland, 1928), båda händer 28,oo m (R. Rose, U. S. A.,
1912). Damer, bästa hand 11,96 m (Heublein,
Tyskland, 1928). De svenska rekorden: Herrar, bästa
hand 15,os m (B. Jansson, 1927), båda händer 27,67
m (B. Jansson, 1924). Damer, bästa hand 10,84 m
(E. Svensson, 1928).
Kult (lat. cu’ltus, av co’lere, dyrka),
beteckning för de till den organiserade gudsdyrkan
höi;ande ceremoniella handlingar, som utgöra
religionens mest påtagliga yttring utåt. K.
består i 1) ceremonier (danser, invigningsriter
o. s. v.), 2) offer (av växtalster, drycker, djur
och människor), 3) ord (formler, böner, vilka
ledsaga ceremonier och offer samt kvarstå
även när offerkulten upphört). Liksom
religionerna äro kultformerna ytterst skiftande,
och de lägre religionernas magiska
kultfor-mer ersättas inom högre religioner av allt
starkare framhävande, även i
kulthandling-arna, av gudsdyrkans andliga karaktär. För
kristen k. plägar oftast användas termen
gudstjänst (se d. o.). N.S.*
Kultaranta [ko’l-], även Gullranda,
i Nådendals landskommun, Äbo och
Björneborgs län, Finland, republikens presidents
sommarbostad på Luonnonmaa stora ö invid
staden Nådendal. Karaktärsbyggnaden
uppfördes under världskriget av donatorn
handlanden A. Kordelin (se d. o.) enl. ritningar
av prof. L. Sonck. O. Brn.
Kultbröd, bröd för kultbruk, t. ex. inom
kristendomen nattvardsbrödet, hos
hebréerna-de i helgedomen framsatta s. k. skådebröden
och även påskbrödet. Av Jeremia (7:18)
omtalas ock brödoffer åt »himladrottningen». K.
synas ha förekommit vid de flesta
jordbruks-idkande folks religionsutövning. Sålunda
fun-nos k. såväl hos Amerikas gamla kulturfolk
som hos fornegypter, kaldéer, assyrer, greker
och romare. Företrädesvis ingå k. i riter,
ägnade växtlighets- och
fruktsamhetsgudomlig-heterna samt de avlidna, och få ofta ovanliga,
stundom symboliska former. Hos nordborna
offrades bröd åt Tor, på Rügen en med mjöd
tillsatt väldig kaka åt Svantevit, åt bägge i
deras egenskap av äringsgudar. Hos
angel-saxerna offrade man omkr. år 1000 vid
plöjningen en kaka åt jorden. En kyrklig
förordning från 700-talet förbjuder att baka
bildbröd. Hos nutida europeiska folk äro k.
särskilt förbundna med vissa årshögtider, ss.
alla själars dag, jul, nyår och påsk. I Sverige
äro i synnerhet de till julen bakade bröden
märkliga (jfr Jul, sp. 1255). N. E. H.
Kultföreningar, se Frankrike, sp. 966.
Kultivätor (se Kultivera),
lantbruksredskap för djupluckring av jorden, vanl.
åker-harvar, som genomarbeta matjorden till hela
dess djup. Se H a r v, med bild 3. H. J. Dft.
Kultivera, (upp)odla, förädla, förfina, bilda.
— Adj.: Kultiverad.
Kultje, benämning på jämn vind av olika
styrkegrader, i regel dock ej de lägsta el. de
högsta. I äldre tider var det vanligt att
benämna k. efter den möjliga segelföringen, alltså
1 a b e r och frisk bramsegelskultje,
frisk, styv, revad, dubbelrevad och
bottenrevad märssegelskultje,
vilket sistnämnda uttryck var liktydigt med
halv storm. Numera torde följ, beteckningar
vara de allmännast använda: laber k. (4), god
k. (5), frisk k. (6), styv k. (7) och hård k. (8).
Siffrorna inom parentes ange grader i
Beau-forts vindskala (jfr d. o.). E. P.
Kultorv, föråldrat slag av torvbränsle i
form av torkade torvbollar.
Kultsjön, långsträckt insjö i Västerbottens
läns sydligaste fjälltrakter, Vilhelmina
socken, genomfluten av övre Ångermanälven; 53
kvkm, 540 m ö. h. Vid K. Fatmomakke (se
d. o.) kapell.
Kultur (lat. cultüra), odling, uppodling;
vård och utbildning av det i naturen givna;
sammanfattningen av det mänskliga arbetet
för utvecklingen av levnadsvillkoren i
materiellt och andligt hänseende eller av dess
resultat; yttringar av andligt liv; ståndpunkt
av andlig el. materiell utveckling. Odling av
jord var ordet k:s äldsta bemärkelse; odling
är alltjämt det centrala i betydelsen av k.
enbart och i sammansättningar (t. ex.
bakteriekultur, odling av bakterier).
Kulturbestånd, se Skogsbestånd.
Kulture’11, som tillhör, gäller kulturen;
bildnings-.
Kulturella ungdomsrörelsen (K. U. R.), en i
religiösa och politiska frågor neutral, på
initiativ av Folkbildningsförbundet 1905
igångsatt rörelse. Den har till uppgift att bereda
Stockholms ungdom tillfälle till förädlande
förströelser till billigt pris och hos ungdomen
väcka intresse för allvarligare spörsmål, ss.
sociala och kommunala frågor, samt för konst,
litteratur, idrott och friluftsliv m. m. Från
början hade K. U. R. inga fasta medl.; den
leddes av ett antal lokalkommittéer för olika
stadsdelar. 1919 omorganiserades den till
förening med fasta medl. Följ. avd. finnas:
koloniavd., manliga och kvinnliga
gymnastik-avd., sångkör, stråkorkester, studieavd.,
folkdanslag, schackklubb och teateramatörgrupp.
Föreningen driver en omfattande offentlig
samkvämsverksamhet med föredrag, sång,
musik, lekar och dans. Den anordnar
museibesök, fotvandringar och utflykter samt håller
klubblokal ävensom ett sommar- och
semesterhem för sina medlemmar. E. S-d.
Kulturfolk kallas, i motsats till naturfolk
(se d. o.), sådana folk, som nått ett högre
stadium av odling med åtföljande större
materiellt oberoende av naturens makter och
som gjort en relativt självständig insats i den
allmänna kulturutvecklingen. Alla k. ha en
gång varit naturfolk.
Kulturgeografi, se Antropogeografi
samt Geografi, sp. 539.
Kulturhistoria, i vidsträckt bemärkelse
vetenskapen om den mänskliga odlingen
(kulturen) samt om dess utvecklingsformer hos
olika folk och under olika tidevarv. I
inskränkt (och vanligare) bemärkelse nyttjas
ofta termen k. som motsats till politisk
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
