Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
Kulturjord—Kulvert
274
sar tidsinteriörer från 400 år,
köpmans-och hantverkshusen från Ystad och Lund
ge en systematisk framställning av det
andliga och materiella arbetets historia,
Tho-manderska huset illustrerar ett lundahem
från 1840-talet. På gamla området äro även
återuppförda Bosebo kyrka från Småland
samt en bondgård från Blekinge. Vid
Adelgatan ligger Kalendehuset (se K a 1 e n d
e-gillen med bild, sp. 142). — Sedan 1924
har museet ett annex (140 tunnland) i östarp
(Everlövs socken), som ger bilden av en
gammal Skånegård. I ladugård och svinstall ha
rester av gamla djurraser installerats. W. K-n.
Kulturjord, lantbr., se Jordarter, sp. 1158.
Kulturkampen, vedertaget namn på den
strid mellan staten och rom.-kat. kyrkan, som
fr. o. m. 1872 omkr. ett årtionde fördes i
Tyskland, särskilt i Preussen. Bismarck såg
i det av Windthorst ledda centrumpartiets
raska tillväxt en fara för riksenheten samt
ansåg påvepolitiken gynna en fransk
monar-kisk, för tyska intressen skadlig restauration.
Ilan började därför, från 1872, energiskt
motarbeta det katolska inflytandet särskilt i
Preussen och lät kultusministern A. Falk (se
d. o., sp. 52) genomföra en rad antiklerikala
lagar, varjämte (1875) jesuitorden genom
rikslag utvisades från Tyskland. Behovet av
centrumpartiets stöd mot socialdemokraterna
bidrog från 1878 väsentligt att dämpa
Bis-marcks stridsiver mot katolikerna. En
avspänning inträdde, Falk avgick 1879, och 1886
var k. i stort sett till ända. — Namnet k.
härrör från R. Virchow, som 1873 i ett
valmanifest talade om »en högre, hela kulturen
omfattande kamp», näml, för den moderna
bildningen mot den katolska kyrkans
maktanspråk. Se vidare Bismarck, sp. 378—
379, och Preussen, historia. — Ordet
»kulturkamp» har sedermera använts även i andra
länder om striden mot klerikala
maktpositioner. — Om k. i Tyskland se bl. a. H. Reinarz,
»Der Kulturkampf» (1926). V. S-g.
Kulturkretsläran, en av tyska etnografer
(L. Frobenius, F. Graebner m. fl.) skapad ny
syn på den äldre kulturens historia och
sammanhang. En tidigare åskådning, främst
företrädd av A. Bastian (se d. o.), tolkade den
stora likheten mellan kulturföreteelser på
olika delar av jorden som uttryck för
män-niskopsykens överallt likartade grundväsen.
I anslutning till Fr. Ratzel tolkar k. dessa
som följd av människans och kulturens
vandringar. K. hopfogar materiella och andliga
företeelser till en sammanhängande
kulturkrets, vars utbredning och inflytande den
följer över stora delar av jorden. Svårigheten
vid denna forskning ligger däri, att olika
kulturkretsar lagrat sig över varandra och
blandats ihop, varför ett särskiljande ofta blir
svårt el. osäkert. Jfr F. Graebner, »Das
Welt-bild der Primitiven» (1924). Rbg.
Kulturlager, ett skikt av jord, grus, lera,
torv el. dyl., i vilket finnas inlagrade rester
av mänsklig kultur, ss. byggnadsrester,
smycken, vapen, lerkärl samt rester från
måltider och eldstäder, ss. djurben och kol.
Av-skrädena bildade i forntida och även nyare
städer avsevärda lager, som ständigt växte. Så
uppstodo t. ex. Orientens väldiga ruinkullar
(arab, tells). Även i de europeiska städerna
kunna ofta mäktiga k. hittas. I London ha
medeltida fynd gjorts på 8 m djup under nuv.
gatunivå och fynd från Caesars tid 4 m
därunder. Staden Birka (se d. o.) efterlämnade
från sitt omkr. 200-åriga fortbestånd ett k.
av 1,5—1,8 m mäktighet. Utom dessa
lämningar av städer finnas överallt i Europa —■
och mångenstädes i andra världsdelar — k.,
ofta kallade boplatser, härrörande från
sten-, brons- och järnåldrarna (jfr art. om
dessa och Paleolitiska perioden).
Från Skandinaviens stenålder känner man
många avlagringar med lämningar från
stenålderns jägar- och fiskarbefolkning. I dylika
k., vilkas djup under markens yta växlar
från 1 dm till ett par m, träffas ofta
primitiva eldstäder av löst lagda stenar, i
enstaka fall hyddbottnar. Tidigast upptäckta
av dessa k. (1840-talet) äro s. k. k ö k k e
n-möddingar (se d. o.). Från stenåldern
finnas i torvmossar inlagrade k., som
uppstått genom att vattnet stigit över en bebodd
strand eller genom att föremål tappats el.
utkastats från en flotte. Färre äro verkliga
husgrunder från forntiden; av de svenska äro
de s. k. kämpagravarna på Gotland och
likartade från Öland bäst kända. Jfr även
P ål by ggnad. Br. Sr. (H. R-h.)
Kulturmetoder, skogsv., se
Skogsplan-tering och Skogssådd.
Kulturminnesvård, omvårdnad från det
allmännas sida om fasta el. lösa föremål av
kulturhistoriskt intresse.
Fornminneskommis-sionen av 1913 föreslog i sitt betänkande
(1921), att staten skulle skydda ej blott, som
förut, forn- och medeltida utan även andra
kulturellt intressanta föremål, t. ex. gamla
bondgårdar och allmogeföremål, mot att
förstöras eller exporteras, och Samfundet för
hembygdsvård arbetar på att intressera de
enskilda för att bevara alla
kulturminnesmärken av värde. C. W. v. S.
Kulturmässa, av Nationalmuseum (på
initiativ av R. Bergh) anordnad
konstutställning, som åtföljes av föredrag, musik,
teaterföreställningar o. dyl. K. ha hållits bl. a. i
Skara 1919, Östersund 1920 och Malmö 1921.
Kulturväxter, växter, som odlas i större
skala. Hit höra bl. a. födoämnesväxter
(sädesslag, »rotfrukter», fruktträd, bärbuskar,
sockerväxter m. fl.), foderväxter (fodergräs,
klöver m. fl.), spånadsväxter (lin,
bomulls-växter m. fl.), växter, som lämna läke-,
njutnings- och berusningsmedel (kinaträd, vallmo,
kaffe- och tebuske, tobak, vinranka m. fl.)
el. tekniskt användbara produkter (gummi,
hartser m. m.), kryddväxter (anis,
pepparväxter m. fl.) och prydnadsväxter. Jfr B.
Jönsson, »Gagnväxter» (1911). G. M-e.
Kultusminister (av lat. cu’ltus, uppfostran,
gudstjänst), i flera länder benämning på den
minister, som handlägger frågor om
kyrko-väsendet, vanl. även om undervisningen.
Kultång, se Kulform 2.
KuTvert, välvd trumma under en vägbank
för att genomsläppa mindre vattendrag,
dagvatten från sänkor i terrängen o. dyl. K.
gjutes numera vanl. i betong. G. H-r.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
