Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvantumteorien - Kvaran, Einar Hjörleifsson - Kvarka - Kvarken - Kvarn (krossverk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
Kvaran—Kvarn
344
är den berömda P 1 a n c k s konstant el.
»verkningskvantum», som har universell
betydelse. Planck antog, att varje
strålningskälla innehåller ett antal »oscillatorer», d. v. s.
atomer med svängande elektroner, vilkas
energiinnehåll alltid utgör något helt antal
energikvanta, e. Sådana kvanta kunna
utstrålas, absorberas el. på annat sätt utbytas
styckevis. På basis av statistiska beräkningar
lyckades sedan både Planck och Einstein att
härleda viktiga formler (»strålningsformler»)
för sambandet mellan en glödande svart
kropps temp. och ljusutstrålning ävensom
formler för vissa ämnens specifika värme vid olika
temp. och i skilda aggregationstillstånd. K.
har även visat sig vara synnerligen
fruktbringande vid tillämpning på flera av
atomfysikens problem (se Atom, sp. 449—450).
Bland det stora antal forskare, som
framgångsrikt arbetat på området, må även nämnas
N. Bjerrum, N. Bohr, M. Born, P. Debye, J.
Franck, G. Hertz, T. v. Kärmän, H.
Linde-mann, W. Nernst och A. Sommerfeld. — Som
vidare utveckling av k. har den s. k. v å
g-mekaniken framkommit (se V å g m e k
a-n i k). Litt.: F. Reiche, »Die Quantentheorie»
(1921); H. Geiger och K. Scheel, »Handbuch
der Physik», 23 (1926). J. T.
Kvaran, Einar Hjörleifsson,
isländsk författare (f. 1859). Efter studier i
Köpenhamn och tidningsmannabefattningar i
Winnipeg och på Island har K. helt ägnat
sig åt litteraturen. Han har utgivit en liten
diktsamling och flera romaner med ämne
från livet i Reykjavik under tiden mellan
sekelskiftet. och världskriget (»Ofurefli», 1908;
»Gull», 1911; »Sälin vaknar», 1916, m. fl.) samt
ett par skådespel. Hans bästa noveller äro
upptagna i samlingarna »Vestan hafs og
austan» (1901, 1908) och »Stuttar sögur»
(1924). På sv. ha utkommit »Samhörighet»
(1924), »Rannveigs saga» (2 dir, 1925—26) och
»Småfolk» (1927). K. har under senare år
särskilt ställt sin penna till förfogande för
den spiritistiska rörelsen, vilket också tagit
sig uttryck i hans skönlitterära
författarskap. J6n Helgason.
Kvarka, smittsam hästsjukdom, angriper
vanl. unga djur och uppträder ibland som
farsot. Symtom äro katarr i främre delen av
luftvägarnas slemhinna och i svalget samt
abscesser el. bölder i käkgropens lymfkörtlar.
K. vållas av en kedjeformig bakterie
(Strep-tococcus equi), som finnes i det varblandade
näsflödet och i varet i bölderna. Smittämnet
upptages med den inandade luften eller med
foder, som blivit nedsudlat med var från sjuka
hästar. Hos smittade hästar utbryter k. efter
några dagar. Den har i regel gynnsamt
förlopp, men komplikationer kunna förekomma.
Svårast är den, då var föres till lungor,
njurar, lever, hjärta o. a. organ och där ger
upphov till nya kvarkbölder, »kastad k.». Det
viktigaste i behandlingen är, att bölderna i
rätt tid öppnas, att luften i stallet hålles
frisk och ren samt att hästen får lämpligt
foder, ss. grönfoder, morötter, sockersnitsel,
klivälling och fint hö. E. T. N.
Kvarken. 1. N. Hvarken, Bottniska
vikens (se d. o.) smalaste del, n. om Umeå och
Ord, som saknas under
Vasa; 80—100 km bred. Delas av Holmöarna
(se H o 1 m ö n) i den smalare och djupare V.
Kvarken inom svenskt territorium och
ö. Kvarken. — 2. S. Kvarken, n.
delen av Älandshav (se d. o.).
Kvarn, i vidsträckt bemärkelse maskin för
sönderdelning av smärre föremål genom
kross-ning, rivning el. skärning (jfr Krossverk,
där redogörelse lämnas för kul-, rör- och
pendelkvarnar), i mera inskränkt och här tagen
bemärkelse anläggning för målning av
spannmål till mjöl el. gryn.
Sedan århundraden tillbaka finnes överallt
i Sverige ett stort antal k., där lantbrukarna
kunna få sin spannmål förmald mot
erläggande av viss ersättning, antingen i penningar
eller in natura. Dessa s. k. tullkvarnar
äro i allm. rätt små men spela ännu stor roll,
särskilt för målning av råg och korn. Vete
förmales däremot till största delen vid de
vanl. i större samhällen eller vid viktigare
trafikleder belägna storkvarnarna, som samtliga
äro handelskvarnar. En modern
han-delskvarn brukar uppdelas i följ, avd.:
spann-målsmottagning med förrenseri;
spannmåls-lagerhus; renseri; kvarn (i mera inskränkt
bemärkelse); magasin för blandning,
förpackning och lagring av färdig vara.
Spannmålsmottagningen. Då en
stor del av den spannmål, som mottages,
kommer löst lastad i fartyg el. pråmar, är k. vanl.
försedd med lossningselevatorer, med vilkas
tillhjälp spannmålen kan lossas snabbt och
med minsta möjliga arbetsstyrka. Numera
användas mest pneumatiska
lossningsanord-ningar, genom vilka spannmålen direkt suges
upp ur lastrummen och sedan avlämnas på
automatiska vågar. Härifrån föres spannmålen
i regel över aspiratörer, som avskilja damm
och diverse främmande inblandningar, innan
den medelst transportband el. andra
transportmedel överföres till lagerhusen.
S p annmålslagerhusen utgöras
vanl. av s. k. si lo m agasin, vilka bestå
av en samling vanl. kvadratiska el.
cirkelrunda celler med trattformig botten. För
lagring av torr spannmål är denna magasinstyp
den bästa. För lagring av fuktig spannmål
brukas ofta magasin, i vilka spannmålen
lagras löst på golven. Större sådana bruka vara
utförda såsom riss el magasin (bild 1).
Golven i dessa äro försedda med ett stort
antal små hål, som äro tillslutna med
skjutluckor. öppnas dessa, nedrinner spannmålen
i finfördelade strålar mot golvet i den
nedanför liggande våningen och får på detta sätt
en kraftig luftning.
Rensningen har till uppgift ej blott
att avskilja främmande ämnen, som äro
inblandade i spannmålen (förrensning), utan
även att avskilja vissa för mjölet skadliga
delar av spannmålskornet, t. ex. grodden och
kornets spets med därpå sittande hår. De
viktigaste maskiner, som förekomma i r
ense r i e t, äro 1) aspira tören, i vilken
spannmålen först genom en kraftig luftström
befrias från ihåliga korn, agnar, halm och
andra lätta inblandningar samt sedan med
såll befrias från inblandningar av annan
storlek än spannmålskornet, t. ex. sand, sten,
ärtor; 2) magneten, som uppfångar spik
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
