- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 12. Krageholm - Lissa /
359-360

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

359 Kvartärsystemet—Kvestorer 360

såväl ett milt skede som stora geografiska
förändringar. Därpå tyda också de talrika
lämningar efter andra, numera afrikanska
djurformer, som anträffats n. om Medelhavet
och på öar i detta, utvisande en forntida
landförbindelse. — För studiet av de
kvartära växterna och djuren samt de av
klimatväxlingar betingade förskjutningarna i deras
utbredning ha särskilt Sveriges torvmossar
och skalbankar stor betydelse. — Under den
kvartära såväl som under övriga perioder
uppkom inom skilda medier (såväl vattnets
som luftens och, när sådan förekom, även
landisens) samtidigt inom skilda klimatzoner en
mängd olikartade bildningar (se vidst. pl.).

Litt. (särskilt ang. Sverige och
grannländer): H. v. Post, »Kort beskrifning om
mellersta Sweriges jordmåner» (1855); A.
Erd-mann, »Om Sveriges qvartära bildningar»
(1868); H. Munthe, »Baltiska hafvets
qvartära historia» (1892); A. G. Nathorst,
»Sveriges geologi» (1894); W. C. Brögger, »Om
de senglaciale og postglaciale
nivåforand-ringer i Kristianiafeltet» (1900—01; särskilt
beträffande molluskfaunan); W. Ramsay,
»Geologiens grunder» (2:a uppl., 2 bd, 1912—
13); G. De Geer, »Om en genetisk indelning av
de kvartära bildningarna» (i Geol. Fören:s i
Stockholm Förhandi. 1922); L. v. Post, »Ur de
sydsvenska skogarnas regionala historia
under postarktisk tid» (ibid. 1924); V. Madsen,
»Danmarks geologi» (1928); M. Sauramo,
»The quaternary geology of Finland» (1929),
samt ytterligare arbeten även av G.
Andersson, A. Gavelin, N. O. Holst, A. G. Högbom,
R. Sernander m. fl. Se f. ö. litt. under I
s-tiden samt »Maps and memoirs» (Sveriges
Geol. Undersökning 1910). G. D. G.

Kvartärsystemet,
Kvartärformatio-n e n, innefattar de avlagringar och
fenomen, som tillkommit under kvartärperioden
(se d. o.).

Kväser, nord, myt., enl. Snorre en vis man,
som dräptes av Fjalar (se d. o.) och Galar,
vilka blandade hans blod med honung till
mjöd. Mjödet gjorde den, som drack därav,
till skald.

Kväsi- (lat. qua’si, liksom), skenbar, oäkta,
sken-.

Kvass. 1. Rysk allmogedryck av malt och
rågmjöl, som underkastats ättiksyrejäsning.
Jfr Kefir. — 2. Sumpfartyg el. båt med
»sumprum» för fraktning av levande fisk.

Kva’ssia, Li’gnum qua’ssiae, veden av
Quas-sia amara (fam. Simarubeae), buske el. litet
träd med röda blommor i grentopparna,
växande i Nederländska Guayana och omnejd.
K. innehåller flera bitterämnen, k v a s s e
i-n e r. Drogen nyttjas som
digestionsförbätt-rande bittermedel (se d. o.), mest i s. k. beska
teer. Spånor av kvassiaved, begjutna med
varmt vatten, användas till dödande av flugor.
Extrakt på k., försatt med såpvatten, brukas
mot skadeinsekter (bladlöss m. m.) i
trädgårdar. C. G. S.

Kvast, bot., se Blomställning.

Kvate’rn, se Handskrift, sp. 485.

Kvaterniöner, mat., kallas vissa storheter,
genom vilka en punkts läge i rymden kan
analytiskt representeras och medelst vilka

flera geometriska och mekaniska frågor
kunna på ett enkelt sätt lösas.
Kvaternion-kalkylen utgör en generalisation av den
metod för punkters representation medelst
imaginära tal (se d. o.), som under
1800-talets början vann insteg, särskilt genom
Gauss. Den uppfanns av sir William
Kami 1 ton (se d. o., sp. 398). Förarbetena
därtill äro nedlagda i hans avh. »Theory of
con-jugate functions» (1835). Ett årtionde senare
utvecklades den av honom i en mera
genomförd form och offentliggjordes sedermera i
»Lectures on quaternions» (1853) samt i det
postuma arbetet »Elements of quaternions»
(1866; 2:a uppl. 2 bd 1899). Metoden har vunnit
ganska stor anslutning icke blott i England
utan även i Tyskland och Frankrike. I. F-m.*

Kvaternionkalkyl, se Kvaterniöner.
kvcm, förk. för kvadratcentimeter,
kvdm, förk. för kvadratdecimeter.

Kved, livmoder; moderliv.

Kwei-, i geogr. namn, se K u e i-,
Kwen-lun, se K u n -1 u n.

Kvenna, övre loppet av Månelven, Norge.
Kvenneberga, socken i Kronobergs län,
Allbo härad, n. v. om Alvesta; 35,66 kvkm,
398 inv. (1930). Skogs- och myrmarker samt
bebyggda kullar. 599 har åker, 2,276 har
skogs- och hagmark. Hade 727 inv. 1870.
Ingår i Hjortsberga och K. pastorat i Växjö
stift, Allbo kontrakt. ö.

Kverrestad, socken i Kristianstads län,
Ing-elstads härad, ö. om Tomelilla; 20,92 kvkm,
1,021 inv. (1930). Småkullig, rätt bördig,
delvis sandig slättbygd. 1,930 har åker, 146 har
skogs- och hagmark. Ingår i K:s och
Smeds-torps pastorat i Lunds stift, Ingelstads kontr.

Kversetln, pentaoxiflavon, C15H10O7, ett
färgämne, som i form av en glykosid,
kversit-rin, förekommer i barken i den
nordamerikanska färgeken (Quercus tinctoria). Den
finnes även i andra växter, t. ex. i lökskal. K.
förekommer i handeln under namnet f 1 a v i n
och nyttjas som målarfärg samt i färgerier
och tryckerier. I. B.

Kverslt, CeHi2O3, eksocker, förekommer i
en del Quercus-arter. K. bildar färglösa, sött
smakande, vid 235° C smältande kristaller.

Kverula’nt, ständigt klagande.

Kvestorer (lat. quaestöres), ämbetsmän i det
gamla Rom, omtalade urspr. som
brottmåls-domare (därav namnet) men i historisk tid
uteslutande i samband med ekonomiska
uppgifter, främst som föreståndare för
skattkammaren (aerariet, även använt som arkiv) och
dithörande förvaltningsuppgifter.

K:s antal ökades under 400-talet f. Kr. från
två till fyra. De nytillkomna skulle stå till
konsulernas disposition för att följa dem i fält
med ansvar för den ekonomiska förvaltningen
och kunde även föra militäriskt befäl. Efter
Italiens erövring valdes åtta k., av vilka
några i Italien skulle tillvarataga aerariets
intressen. Den i Ostia stationerade kvestorn
hade en särskilt viktig uppgift som befordrare
av Roms spannmålsförsörjning.
Nödvändigheten att använda k. i provinserna, där de även
måste sköta en del av ståthållarens göromål
och kunde beklädas med imperium, föranledde
antalets ökning till tjugu.

Ord, som saknas under

K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 18 12:19:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdl/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free