Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvestorer - Kvestur - Kvevlaks - kvft - Kviberg - Kvibille - Kvickdrag - Kvicke - Kvickning - Kvickrot - Kvicksilver - Kvicksilverammoniumklorid - Kvicksilverbåglampa - Kvicksilvercyanid - Kvicksilverföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvestur—Kvicksilverföreningar
361
K. valdes på tribusförsamlingar och
räknades som magistratus minores (ämbetsmän
av lägre rang). De hade inga särskilda
utmärkelsetecken (provinsialkvestorerna dock
två liktorer). Ämbetet beredde tillträde till
senaten. Under kejsartiden undergick
kvestu-ren väsentliga förändringar; bl. a. skildes den
från befattningen med aerariet.
Vid univ. i Köpenhamn och Oslo är kvestor
titel på en ämbetsman, motsvarande
akade-miräntmästarna vid svenska univ. E. St.
Kvestür, en kvestors ämbete.
Kve’vlaks, fi. Kol’vulahti, kustsocken vid
mynningen av Kyro älv i Vasa län,
Finland; 197 kvkm, 3,838 inv. (1929),
svensktalande. O. Brn.
kvft, förk. för kvadratfot.
Kviberg, se Göta artilleriregemente
och karta vid art. Göteborg, sp. 186.
Kvibille, socken i Hallands län, Halmstads
härad, huvudsaki. på slättbygden n. om
Halmstad; 46,ii kvkm, 868 inv. (1930). Genomflytes
av Storån och upptages av höjder i n. ö. och
s. ö. (Nyårsåsen); 1,738 har åker, 1,840 har
skogs- och hagmark. Betydande
osttillverkning. Egendomar: Marielund, Susegården,
Biskopstorp. Ingår i Slättåkra och K.
pastorat i Göteborgs stift, Halmstads kontrakt.
Kvickdrag, ett lungemfysem, hästsjukdom,
beroende på för stark utspänning av lungorna,
vilka därigenom delvis förlorat sin
elastici-tet. Bukmusklerna måste därför tagas i
anspråk vid utandningen, varvid uppstå s. k.
dubbla f 1 a n k s 1 a g, d. v. s. sedan
flanken vid utandningen på vanligt sätt sänkt
sig, drar sig nedre delen av buken inåt
genom bukmusklernas sammandragning, och
en fåra bildas längs deras fäste vid revbenen
(»kvickdragsrännan»). K. kan uppstå
plötsligt genom häftig ansträngning men
uppkommer vanl. småningom genom upprepade
ansträngningar och kan även förorsakas av
kronisk bronkit. Sjukdomen är obotlig, men
olägenheterna kunna minskas genom lämplig
behandling (utfodring med grönfoder el. andra
skrymmande foderämnen). Ansträngande
arbete, särsk. i hastigare takt, försvårar
åkomman liksom för mycket stillastående. E. T. N.
Kvicke, zool., se Slid hornsdjur.
Kvicknlng, fostrets första av modern
uppfattade rörelser (fosterrörelser) i moderlivet.
Jfr Havandeskap, sp. 654.
Kvickrot, bot., se Vetesläktet.
Kvicksilver, metalliskt grundämne, redan i
forntiden känt och begagnat (omnämnt först
av Theophrastos 300 år f. Kr.). Romare och
senare morer bearbetade de spanska
kvicksilvergruvorna i Almadén; ett starkt
uppsving fick kvicksilverproduktionen där efter
införandet av amalgameringsförfarandet vid
bearbetningen av de på 1500-talet upptäckta
silverfyndigheterna i Mexiko. Jämte
gruvorna i Almadén, sedan 1645 i den spanska
statens ägo, äro de i Idria (Krain),
bearbetade sedan 1490, och Monte Amiata
(Tos-cana) de enda europeiska. Sedan mitten av
1800-talet bearbetas fyndigheter i
Kalifornien och Mexiko. En avsevärd produktion av
k. ha även Nevada och Kina. Det viktigaste
kvicksilvermineralet, samtidigt den enda prak-
362
tiskt betydelsefulla kvicksilvermalmen, är
kvicksilversulfid el. cinnober (se d. o.). De
rikaste malmerna har Spanien med i
genomsnitt 6 % k., de fattigaste U. S. A. med
0,4 %. Framställningen av k. ur cinnober äger
rum genom malmens röstning i schaktugnar
och den bortgående kvicksilvergasens
kon-densation i vattenkylda rör el. kammare.
Metallen renas genom pressning, filtrering och
destillation. Världsproduktionen var 1928 ung.
5,000 ton, varav omkr. 80 % producerades
i Europa.
K. är den enda vid vanlig temp. flytande
metallen, silvervit, med hög spec. v. (13,559 vid
0° C). Den smälter vid —38,9°, kokar vid
356,9°. Metallens ångtryck är vid vanlig
temp. lågt (vid 20° C O,ooisi mm) men dock
tillräckligt för att göra långvarigt arbete
med k. utan särskilda försiktighetsmått
mycket hälsovådligt (se
Kvicksilverförgiftning). Värmeledningsförmågan är låg,
likaså den elektriska ledningsförmågan (vid
0° 1,063 ohm’1 för en kvicksilverpelare av 1 m
längd och 1 kvmm genomskärningsyta). Vid
uppvärmning utvidgar sig k. mycket
regelbundet och utgör därför en lämplig
termometersubstans.
I torr luft är k. oföränderligt vid vanlig
temp.; vid upphettning till nära kokning
oxideras det långsamt. Av utspädd saltsyra och
svavelsyra påverkas det ej, löses däremot av
salpetersyra, kungsvatten och varm, konc.
svavelsyra under bildning av motsv. salter.
Med de flesta metaller bildar k. legeringar,
s. k. amalgam (se d. o.).
K:s kemiska tecken är Hg (bildat av
Diosko-rides’ benämning på k.: hydra’rgyros,
vattensilver), atomvikt 200,6, atomnummer 80. K.
är en blandning av 7 isotoper med massorna
202, 200, 199, 198, 201, 204, 196 (ordnade efter
avtagande mängd). Jfr Atom, sp. 440 ff. —
Om asurol se Kvicksilverföreningar.
K. nyttjas för temperaturbestämning (i
termometrar), tryckbestämning (i barometrar och
manometrar), som spärrvätska i fysikaliska
och kemiska apparater, vidare inom
tandtekniken. Förr användes k. vid guld- och
silver-extraktion, brännförgyllning och -försilvring.
Om användningen av kvicksilverföreningar se
d. o. och Kvicksilvermedel. G. S-ck.
Kvicksilverammoniumklorid, se
Kvicksilvermedel.
Kvicksilverbåglampa, se Kvartslampa.
Kvicksilvercyanid, se
Kvicksilverföreningar och Kvicksilvermedel.
Kvicksilverföreningar indelas i me r ku
ro-föreningar, där metallen bildar envärd
positiv ion, Hg+ (i vissa föreningar den
tvåvärda ionen Hga++), och me r k u ri f ö
r-e n i n g a r, där metallen bildar tvåvärd
positiv ion, Hg++. Salterna av salpetersyra och
svavelsyra äro i vatten lösliga delvis under
sönderfallande i basiska salter och fri syra,
hydrolys. Halogensalterna hydrolyseras ej; de
utmärka sig genom mycket ringa
elektroly-tisk dissociation. K. äro alla giftiga. Om
deras medicinska användning se
Kvicksilvermedel. a) Merkuroföreningar. M e
r-kuronitrat, HgNO3 + H2O, vattenklara
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
