Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
Kymmenegård—Kyndelsmässan
402
6,000 ton papp; 3) a.-b. Werla,
med bruk i Jaala socken, tillv.
2,500 ton trämassa och 2,500
ton papp; 4) Halla a.-b. med
Halla såg och sulfatfabrik
samt Jumalniemi såg, alla
invid Kotka stad, Saksala såg
i S:t Mickel och Mäntyharju
såg i socknen med samma
namn, totaltillv. 18,000 ton
sulfatcellulosa och 30,000 stds
sågvirke. O. Brn.
Kymmenegård [ky-], förr
kungsgård i Kymmene
socken, Viborgs län, Finland, på
en holme vid Kymmene älvs
mynning. Efter kungsgården
uppkallades Kymmenegårds län, som
upprättades 1721 och omfattade n. Karelen
och Savolaks. Vid länsreglering 1831
upplöstes det och fördelades på de nybildade S:t
Mickels, Tavastehus och Nylands län.
Kymmene älv [ky’-], fi. Ky’mijoki, älv i
Finland, från sjön Päijänne till Finska viken. Från
Päijännes s. ö. hörn flyter älven genom
Kalkis ström, sjön Ruotsalainen, Jyränkö ström,
sjön Konnivesi samt utmed de natursköna
Mankalaforsarna till sjön Pyhäjärvi,
genombryter vid Keltis Salpausselkä ås och
bildar därpå ansenliga forsar (bl. a. Voikka
fors, Kuusankoski, Keltis forsar, Myllykoski,
Anjala fors, Abborrfors); den mottager bl. a.
Mäntyharju- och Valkealastråtarna från ö.
och mynnar med två armar, vilka omsluta
den stora Pyttisön; ytterligare uppdelad i
forsrika grenar (bl. a. Klåsarö fors, Stockfors,
Pernoforsarna, Langinkoski, Högfors). Längd
204 km; flodområde 36,700 kvkm. K.
ut-gjorde fordom avlopp även för en del av
Sai-mas vatten. S. om Anjala inträffa årl.
skadegö-rande översvämningar. K:s dal är ett av
Finlands främsta industriområden och dess
utbyggda vattenkraft (71,000 eff. hkr av 234,000
disponibla) näst Vuoksens störst i Finland.
Främst märkas Kymmene a.-b:s (se d. o.)
pappersbruk m. m. vid Voikka och Kuusankoski
forsar, Myllykoski pappersbruk, Ingerois
trä-sliperi, pappfabrik och kraftanläggning vid
Anjala fors, Karhula (se d. o.) fabriker vid
Högfors, Stockfors träsliperi m. fl. I Kotka
(se d. o.) med omnejd betydande
sågverks-och träförädlingsindustri.
Älven med dess västligaste utloppsarm
var 1743—1809 riksgräns mellan Sverige och
Ryssland samt är f. n. länsgräns. Under 1788
—90 års krig övergick en svensk armékår
under Gustav III:s eget befäl 28 april 1790
K. vid Pyörilä by. Ryssarna tillbakaslogos
vid Valkeala, men efter en motgång för
överste Svedenhjelm vid Anjala (5 maj) måste
armékåren vid Keltis återgå över älven.
Litt.: A. E. Blomqvist, »Kymmene älv och
dess vattensystem» (3 dir, 1911). O. Brn.
Kymosln [ky-J, kem., se Löpe.
Kymrer [ky’m-] (av walesiskt cymro, äldre
cym-bro<Z *com-brog, landsman), den inhemska
befolkningen i Wales, tillhörande den
britan-niska gruppen av de keltiska folken och
bofast där sedan årtusendet f. Kr. I
etnografiskt hänseende synas k. ha rönt stark på-
Landskapsbild med Kymmene älv.
verkan av förkeltiska folkelement. Tidigare
spridda över betydligt större områden,
undanträngdes k. först av romarna och fr. o. m.
400-talet e. Kr. i vida högre grad av
germanerna, som småningom trängde ända ut till
Englands västkust. Sitt politiska oberoende
förlorade k. definitivt 1283, men nationalitet
och språk ha de bibehållit bäst av alla
keltiska folk. Det inhemska språket vårdas
alltjämt troget i Wales. K. F. J.*
Kymriska (el. Walesisk a) språket [ky’m-],
det till den ökeltiska språkgrenens
britan-niska grupp hörande språk, som talas över
nästan hela Wales, f. n. av omkr. 1 mill. pers.,
varav dock 3/4 uppges jämsides kunna
engelska. Urspr. väl identisk med de hos Caesar
m. fl. omnämnda gamla britannernas
tungomål, uppträder britanniskan från 700-talet i
skrift, i och med fornkymriska glossor i
handskrifter. Från medelkymriskan (1100—
1500), omfattande en rik traditionslitteratur,
bardpoesi o. s. v., avviker nykymriskan främst
genom rationaliserad ortografi. Ehuru starkt
bemängt med engelska beståndsdelar, är k.
nu jämte iriskan det livskraftigaste
keltsprå-ket. — Litt.: J. Rhys, »Lectures on welsh
philology» (2:a uppl. 1879); J. Baudis,
»Gram-mar of early welsh», I (1924); J. Morris Jones,
»A welsh grammar» (1913); W. Spurrell,
»Welsh-english dictionary» (9:e uppl. 1920;
utg. av J. B. Anwyl). A. Lbd.
Kyndel [ky’n-], Saturei’a horte’nsis,
grågrön, enårig läppblomstrig (från Sydeuropa)
med smalt lansettlika blad och små violetta
blommor. Odlas i Sverige i trädgårdar och
nyttjas som soppkrydda. (G. M-e.)
Kyndelsmässan [l$y’n-] (fsv. kyndil(s)-,
kvin-dilmæssa, ombildning av lat. mi’ssa
candelä-rium, Candeläria, ljusmässa), Jungfru Marie
kyrkogång, jungfru Marias kyrkotagningsfest.
Festen går tillbaka till 300-talets mitt. Man
invigde då vaxljusen för bruk i hem och
vid gudstjänster. Biskop Liberius i Rom gav
kristet innehåll åt de renings- och
förso-ningsprocessioner med facklor, som romarna
anställde under de 13 första dagarna i febr.
I österlandet firades tidigt en Mariafest,
hypa/nte, till minne av mötet mellan
Si-meon och Jesusbarnet. Omkr. 430
samman-slogos dessa båda fester till en. I Norden
sammanföll festen till tiden med disablotet,
som helgades till kristen julfest, vilken
avslöts med k. (»lilla jul»), I Sverige avskaffa-
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
