Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
Kyp—Kyrenaika
406
Doshishauniv., främsta sätet för kristlig
lärdom i Japan. — K:s omgivningar äro
berömda för sin skönhet. A. B-n.
Kyp, dets. som färgbad. Se F ä r g n i n g.
Kypert, en i vävkonsten använd
diagonalbindning. Se Vävning.
Kypra, sköta viner på fat efter konstens
regler; väva kypert (se d. o.).
Kypselos [ky’-], härskare i Korint. K.
störtade enl. uppgift omkr. 658 f. Kr. den
härskande adelssläkten i Korint, bacchiaderna,
och bemäktigade sig envåldsmakten. Under
honom och hans son Periandros hade Korint
en tid av stor blomstring.
Kyra’ss [ky-], ett slags harnesk för
kyras-siärer. Se Rustning.
Kyrassiar [ky-] (fr. cuirassier), beteckning
för tung, i kyrass (se d. o.) klädd ryttare.
Ordet nyttjades redan vid övergången till den
nyare tiden som beteckning för det
harnesk-klädda kavalleriet.
Mot slutet av
trettioåriga kriget
återstodo av den gamla
rustningen i allm.
endast kyrass och
hjälm. Beväpningen
utgjordes vanl. av
en rak värja och
| pistoler.
Kyrassiär-L reg:ten,d. v. s. tungt
F kavalleri med stora
^ryttare och tunga
»hästar, för anfall
på slagfältet, funnes
sedermera inom de
stora arméerna. Efter 1870—71 års krig
kom-mo kyrassiärreg:tenas utbildning alltmer att
likna det övriga kavalleriets. Namnet k.
finnes dock kvar i Frankrike. — I Sverige
kallades Livreg:tets dragoner 1791—1815
Livre-gementsbrigadens kyrassiärkår. M. B-dt.
KyrenaPka [ky-], C y r e n a i’c a, it.
Cire-naica, distrikt i it. kolonien Libia, på
Nordafrikas kust, från Stora Syrten i v. till
Sol-lumviken i ö.; omkr. 740,000 kvkm, vartill
komma 70,875 kvkm mellan K. och
Eng-elsk-egyptiska Sudan omtvistat land, omkr.
225,000 infödingar och 9,714 européer, därav
9,402 italienare (census 1921). Huvudstad är
Bengasi (utom garnisonen 30,056 inv. 1927,
därav 7,194 européer).
K. omfattar egentliga K. från Medelhavet
till ung. 29° n. br. och Saharaområdet med
Kufraoaserna till ung. 19° n. br. Gränsen
mellan K. och Egypten fastslogs 1925, varvid
Egypten avstod Djarabuboasen. Kusten vid
Syrtenviken är omväxlande klippig och
låglänt. Inåt höjer sig landet småningom.
Klimatet inom detta område utmärkes av ringa
nederbörd och stor torka under sommaren.
Vegetationen är i allm. stäppartad.
Huvudort: Adjdabia, knutpunkt för viktiga
karavanvägar; därifrån Décauvillejärnväg (25 km)
till hamnen Zuetina.
Längs kusten Zuetina—Tokra äger slätten
(Barka i inskränkt bemärkelse) samma
karaktär som vid Syrten. Karavancentrum i
Barka är Suluh; v. därom ligger Ghemines
(1,500 inv.). N. om Bengasi ligga många
oas
grupper samt straffkolonien el-Coefia. Detta
kustområde och den centrala högplatån
därinnanför (Barka i vidsträckt bemärkelse)
äro landets egentliga bebodda områden.
Högplatåns n. begränsning, Djebel el-Achdar
(»gröna berget»), utgöres av en vidsträckt
samling terrasser med rik växtlighet. Djebel
el-Achdars viktigaste orter äro el-Merdj
(2,460 inv., därav 390 italienare) med
hamnstaden Tolmeita, nära antikens Ptolemais,
Kyrene (600 infödda och 120 italienare), vid
sidan av ruinerna efter den antika
huvudstaden Kyrene, och Derna (10,350 inv., därav
600 européer), K:s mest leende oas. Högplatån
har goda bilvägar och järnväg från el-Abjar
till Bengasi ävensom goda betesmarker och
vidsträckta områden med alluvialjord,
omväxlande med träd- el. buskbevuxna trakter
och stäpper. Kuststräckan mellan
Bombabukten och Sollumbukten, Marmarica, är
vattenfattig och ödslig; huvudort Tobruk (500
inv., därav 130 italienare).
Det bakomliggande ökenlandet kantas i s.
av en rad oaser; störst äro Audjila, Djalo,
Djiherra (tills, omkr. 4,500 inv.; i Audjila
bo berber); ungefär 250 km n. ö. om dessa
oaser ligger Djarabub (se d. o.; omkr. 300
inv.), den västligaste av Siwaoaserna. I
den ofantliga Libyska sandöknen råder
utpräglat ökenklimat, och regn faller där med
flera års mellanrum. Där ligga, omkr. 400
km s. om Audjila—Djalogruppen,
Kufraoaserna (se K u f r a).
K:s enda permanenta floder äro wadi Derna
(12 km lång), wadi el-Atrun (5 km) och wadi
el-Chuar (I1^ km). I övrigt erhåller K.
sitt vatten från underjordiska vattendrag,
källor och brunnar.
K:s befolkning utgöres huvudsaki. av
berber och araber och biandfolk av dessa;
dessutom finnas ung. 10,000 negrer, omkr. 3,700
judar, omkr. 700 kretenser. Befolkningen
hyllar islam. Off. språk äro italienska och
arabiska. Befolkningens huvudföda är korn.
Kolonister från Norditalien ha börjat slå sig ned
i K. som jordbrukare, huvudsaki. vid Bengasi.
God tillgång finnes på betesmarker. Av
sydfrukter lämna dadlar största utbytet.
Svampfiske bedrevs 1927 av 23 farkoster, och
utbytet var s. å. värt 5 mill. lire. Tonfisket
nära Bengasi lämnade 3,276 ton fisk 1927.
Nära er-Rejima finnas fosfatförekomster,
värdefulla saltlager vid Bengasi. Till K.
importerades varor för 178 mill. lire, och därifrån
exporterades för 15 mill. lire 1927. Viktigaste
importartiklar äro bomullsvaror och socker,
expoi tartiklar svamp (6,3 mill. lire 1927),
korn (2,8 mill. lire), får- och getull, tonfisk och
boskap. 1926 ankommo till hamnarna i K.
1,021 fartyg om 565,000 ton och avgingo
därifrån 1,010 fartyg om 555,734 ton.
Militärstyrkan bestod 1927 av 600 officerare och
18,000 man, därav 11,000 infödingar. Jfr
Libia. E.L-r.
Den grekiska kolonien Kyrene uppgives
vara grundad från Thera, och även spartaner
deltogo i koloniseringen. Detta bekräftas
därav, att den s. k. kyrenaiska vasstilen från
500-talet visat sig höra hemma i Sparta.
Trakten var berömd för fruktbarhet och
exporte
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
Kyrassiär omkr. 1600.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
