Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrenaika, Cyrenaica - Kyrenaiska skolan - Kyrene, Cyrene - Kyrie eleeson el. Kyrie eleison el. Kyrie - Kyrillos (namn) - Kyrillos (patriark i Jerusalem) - Kyrillos (patriark i Alexandria) - Kyrillos (Konstantinos) och Methodios - Kyrillos Lukaris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407 Kyrenaiska skolan—Kyrillos Lukaris 408
rade bl, a. en krydd- och medicinalväxt,
kallad silfion. Konungadömet störtades i Kyrene
omkr. 460 f. Kr. Efter Alexander den store
lydde K. ibland under ptolemaierna i Egypten
och var ibland självständigt. Det tillföll Rom
88 f. Kr. genom testamente av dess siste
konung. Betydande fynd ha gjorts av italienarna
efter deras ockupation av landet: en mängd
skulpturer, bl. a. en vacker hellenistisk
Afro-ditestaty, numera i nationalmuseet i Rom,
viktiga inskrifter m. m. — Litt.: L. Malten,
»Kyrene» (1911; om grundläggningshistorien).
Underrättelserna om utgrävningar och fynd
äro splittrade; se bl. a. Notiziario
Archeolo-gico (I 1915, II 1916, IV 1927; utg. av
Ministero delle colonie). M. Pn N-n.
Kyrenaiska skolan (efter staden Kyrene
i Afrika), grekisk filosofskola. Den stiftades
av Aristippos d. ä. (omkr. 430 f. Kr.—omkr.
360 f. Kr.); till dess,anhängare hörde
Aristippos d. y. och Annikeris. Epikureiska skolan
kan anses vara en fortsättning av den
kyrenaiska, vars njutningslära den pånyttfödde i
förfinad form. S-e.
Kyrene [ky-], C y r è n e, stad, grekisk
koloni i det efter K. benämnda landskapet
Kyrenaika (halvön Barka) på Afrikas
nordkust. Se vidare Kyrenaika.
Kyrie ele’eson [ky’-] el. K y’r i e el e’ison
el. endast K y’r i e, en från den grekiska
översättningen av G. T. samt från N. T. (Matt.
9: 27 m. fl. ställen) hämtad böneformel, som
betyder »Herre, förbarma dig!». I den
österländska kyrkan var den redan på 200-talet
i bruk vid gudstjänsten och infördes på
300-talet i den västerländska kyrkans latinska
ritual. Snart utvidgades den till ett
trefaldigt Kyrie eleison, Christe e 1 e
i-so n, Kyrie eleison och fick vid den
rom.-kat. högmässogudstjänsten sin plats
närmast efter introitus (se d. o.). Småningom
blev ordet »Kyrieleis» i folkets mun det
magiskt mäktiga uttrycket för bön och jubel vid
religiösa folkfester. Till kyrieropen fogades
korta böneverser, s. k. 1 e i s e r, som t. o. m.
sjöngos i kyrkorna (t. ex. sv. psalmen 62: 1).
I »Tyska mässan» av 1526 tog Luther upp
det trefaldiga K. efter introitus, och denna
plats har det ännu i den luterska
gudstjänsten, ehuru numera översatt till landets språk.
I svenska mässboken av 1531 intogs det på
svenska efter introitus; enl. 1894 års
kyrkohandbok sjunges det av församlingen
omedelbart efter syndabekännelsen. Det
förekommer också i litanian. J. P.*
KyriJlos [ky-], grekiskt namn,
motsvarande lat. Cyri’llus och ry. K i r i 11 (se
även d. o.).
Kyri’llos [ky-], grek. (lat. Cyri’llus),
patriark i Jerusalem (omkr. 315—386). K. blev
patriark omkr. 350, tog i de arianska
striderna parti för det homoiousianska
mellan-partiet och medverkade till den nynicænska
ortodoxiens seger vid synoden i
Konstantin-opel 381. Denna synes ha antagit det s. k.
Symbolum Nicaeno-Constantinopolitanum, som
bygger på en av K. redigerad dopbekännelse.
Mest berömmelse vann K. genom sina i
homi-lieform skrivna s. k. katekeser. E. Nwn.
Kyrillos [ky-], grek. (lat. Cyri’llus),
patri
ark i Alexandria 412—444, en av den
ortodoxa kyrkans största lärofäder (av Leo XIII
upphöjd till doctor ecclesiae). K. gjorde sig
känd för en maktlystnad och hänsynslöshet,
som kulminerade vid konsiliet i Efesos 431,
där K. lyckades få sin främste medtävlare,
Konstantinopelpatriarken Nestorius (se d. o.),
dömd och avsatt. Själv räddade sig K. genom
att 433 underskriva en nestorianiserande
formel, som stred mot hans egen monofysitiskt
färgade kristologi. K., vars samlade skrifter
utgåvos i Paris 1737, utövade ett omfattande
exegetiskt, dogmatiskt oeh apologetiskt
författarskap. — Litt.: L. Duchesne, »Églises
séparées» (2:a uppl. 1904); E. Weigl, »Die
Heilslehre des heiligen Cyrill» (1905); A.
Struckmann, »Die Eucharistielehre des
heiligen Cyrill» (1910); A. Eberle, »Die
Mario-logie des heiligen Cyrillus» (1921). E.Nwn.
Kyri’llos [ky-] (eg. Konstantinos; 827—
869) och Methodios (826—885), grekiska
missionärer bland slaverna, härstammande från
Thessalonike. Methodios blev ämbetsman,
sedermera abbot i ett kloster, Konstantinos
studerade under patriarken Fotios (se d. o.)
i Konstantinopel, blev präst och innehade en
lärostol i filosofi. Genom Fotios’
föranstaltande missionerade bröderna en tid bland
kazarerna (se d. o.). 863 erhöllo de uppdrag
att på furst Rastislavs av Mähren anmodan
— denne ville undvika tyskt inflytande —
införa kristendomen i hans rike. Konstantinos
verkställde en övers, av större delen av bibeln
och av liturgien till den för honom tydligen
från barndomen bekanta slaviska dialekt, som
talades kring hans hemstad, en språkform,
som de märiska slaverna kunna förutsättas
ha hjälpligt förstått. Han skall därvid ha
uppfunnit det av honom använda alfabetet —
väl snarast det glagolitiska (se
Kyrkslaviska). De dåv. slitningarna mellan Rom
och Konstantinopel framträdde även på det
märiska missionsområdet. Tack vare
eftergifter åt den slaviska liturgien och
kyrksprå-ket behöll emellertid Rom övertaget.
Bröderna mottogos t. o. m. under
hedersbetygelser i Rom. Där insjuknade Konstantinos,
anlade munkdräkt och antog namnet Kyrillos
samt dog 869. Methodios fortsatte arbetet,
men nu hos fursten Kocel i v. Pannonien (vid
Plattensjön). Han vigdes till biskop och dog
885 efter växlande öden och under ständiga
strider med det tyska prästerskapet. Med
hans död upphörde den slaviska liturgien att
gälla i de trakter, där »slavernas apostlar»
verkat, men fortlevde på Balkan, längst i
Dal-matien. De båda bröderna vördas som helgon
inom såväl den romerska som den ortodoxa
kyrkan. Se K. Goetz, »Geschiehte der
Slavenapostel» (1897), ukrainsk monogr. av P.
Lavrov (1928; med rika litt.-anv.) och
litt.-anv. vid art. Kyrkslaviska. R. E-m.
KyriTIos Lükaris [ky-] (lat. Cyri’Uus
Lüca-ris), grekisk teolog (1572—1638). Född på
Kreta och västerländskt bildad, patriark först
i Alexandria (1602), sedan i Konstantinopel
(1620), blev K. berömd genom sin strävan att
med protestantisk läro- och bibeluppfattning
reformera den ortodoxa kyrkan. Med Axel
Oxenstierna oeh ärkebiskop Laud i England
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
