Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Könsorgan (Sexualorgan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
Könsorgan
504
Bild 2.
och framför allt i prostata produceras s
ä-desvätskan, i vilken de hanliga
könscellerna, som utvecklats i testikeln, genom
urinröret avlägsnas ur kroppen. Med Sp
betecknas den främre bäckenfogen (sy’mphysis
pubis), med Ur ena urinledaren.
Ovariets könsceller, äggcellerna, avledas
genom särskilda rörbildningar, M ü 1 le r sk a
gångarna (bild
2). O är ovariet.
På sidan om detta
framträda de
obetydliga och
funk-tionslösa resterna
av fosterlivets
urnjure (epo’phoron),
U, och primära
urinledare
(Gart-ners kanal), W.
Müllerska gången
(M) är ett kraftigt
utvecklat rör, som
framåt
trattfor-migt mynnar i
bukhålan. Själva
mynningen är omgiven
av fransar
(fi’m-briae), av vilka
några nå fram till äggstockens yta (för
att uppfånga de ur ovariet lösgjorda
äggcellerna). Inom bäckenet sammansmälta de båda
Müllerska gångarna till ett i sin övre del
utomordentligt tjockväggigt oparigt rör. De
sinsemellan fria delarna av gångarna bilda
äggledarna (tu’bae uterinae el. tu’bae
Fallo’pii), och de sammansmälta delarna
utveckla sig till livmodern (u’terus), LS,
Bild 3. De kvinnliga bäckenorganen, genomskurna
framifrån bakåt, a urinrörets mynning, b slidans
mynning, c slidan, d stolgångsmynningen, e
livmoderkroppen, f korsknölen, g högra äggstocken, h
moderbottnen, i urinblåsan, k blygdbensfogen, m
ändtarmen, n högra äggledaren, cl clitoris, st. bl. stora
blygdläppen, l. bl. lilla blygdläppen.
och slidan (vaglna). Bild 3 visar de
kvinnliga bäckenorganen, genomskurna i
medellinjen framifrån bakåt. Bildandet av ett så
omfångsrikt organ som livmodern har betingats
därav, att Müllerska gångarna hos
däggdjuren ej blott ha till uppgift att fortleda
äggstockarnas äggceller i riktning mot kroppens
yta. De ha därjämte under den historiska
utvecklingen med sin livmoderdel måst anpassa
sig för uppgiften att utgöra en behållare av
och näringsförmedlare för det växande
fost-ret, tills detta nått sådan utveckling, att det
omedelbart kan mottaga intrycken av den
yttre världen och anpassa sig efter denna.
De yttre könsorganen bilda de
apparater, som erfordras vid kopulationen, d.
v. s. sammanförandet av de olika könens
könsceller. Liksom spermatozoerna äro de
avlande cellerna, som intränga i och befrukta
äggcellerna, så äro även de hanliga
kopula-tionsorganen så byggda, att de kunna
intränga i de honliga. Hos den manliga
individen är urinröret (uret hr a), ledaren för
sädes-vätskan, långt utdraget genom utvecklingen
av manslemmen (pènis), som innesluter
en stor del av detta rör. Bild 1 visar ett
längdsnitt ung. genom mitten av urinrör och
manslem. Närmast intill blåsan ligger
urinröret inbäddat i prostata. Vid den främre
ändan av denna körtel passerar urinröret
genom bäckenväggen och blir därefter inbäddat
i en blodrik svällkroppsvävnad (co’rpus
caver-nösum urèthrae), Cu, som fortsätter framåt
mot manslemmens fria ända. Här omges
urinröret av en annan svällkroppsliknande
vävnad, som bildar ollonet (glans), Gl.
Manslemmen innehåller därjämte en tredje
parig svällkropp (co’rpus cavernösum pènis),
Cp, som vid roten av manslemmen är fäst vid
bäckenbenen. Huden över manslemmen är
lätt förskjutbar och bildar ett veck,
förhuden (praepütium; Pr), omkring ollonet.
Genom blodfyllnad av svällkropparna sväller
manslemmen och blir styv, och under
erektionen (se E r e k t i 1) utsprutas sädesvätskan.
De honliga yttre k. utgöras av 2 par
hudveck: de stora blygdläpparna (la’bia
majöra-, bild 3 st. bl.), som
utvecklingshisto-riskt motsvara pungarna (scrota) hos
mannen; de små blygdläpparna (la’bia
minöra), 1. bl., som innehålla en
svällkroppsliknande vävnad och som
utvecklingshisto-riskt motsvara den del av det manliga
urinröret, som ligger inbäddad i
svällkroppsvävnad, bild 1 Cu-, samt av kittlaren
(clitoris), bild 3 Cl, som motsvarar den övriga
delen av manslemmen men som fått endast
rudimentär utveckling.
Till k. böra också hänföras
bröstkörtlarna (ma’mmae), en modifierad form av
hudens svettkörtlar. Hos den hanliga
individen nå dessa organ — såsom otjänliga —
jämförelsevis blott rudimentär utveckling;
hos den honliga däremot utbildas de till ett
förberedelsestadium för aktiv verksamhet,
som hos kvinnan inträder efter skedd
befruktning och särskilt efter barnets födelse.
Vid utvecklingen av k. kunna på
mångfaldigt sätt abnorma bildningar komma till
stånd. Se t. ex. Hermafroditis m.
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
