Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Könsorgan (Sexualorgan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
Könsfortplantning—Könsorgan
502
ringa blodflöde ur slidan, samt aggressivt
lynne hos hanarna. Brunstperioden är hos
olika djur av växlande längd och infaller i
regel endast en gång årl. T. P.
Könsfortplantning, se Fortplantning.
Könsfördelning, bot. Fanerogamernas
blommor äro antingen enkönade, tvåkönade el.
könlösa och kombineras vanl. hos olika arter
enl. följ, översikt.
A. Enkönade blommor (diklini). 1. Moneci,
han- och honblommor på samma individ (t. ex.
björk). — 2. Dieci, han- och honblommor på
olika individ (t. ex. Salix).
B. Tvåkönade blommor (monoklini).
C. Enkönade och tvåkönade blommor hos
samma art (polygami). 1. Alla blomformer
på samma individ, a. Andromoneci,
hanblommor och tvåkönade blommor (t. ex. många
flockväxter), b. Gynomoneci, honblommor och
tvåkönade blommor (t. ex. krysantemum).
c. Cenomoneci, han-, honblommor och
tvåkönade blommor (t. ex. hästkastanje). — 2.
Enkönade och tvåkönade blommor på olika
individ. a. Androdieci, hanblommor och
tvåkönade (t. ex. Vitis-arter), b. Gynodieci,
honblommor och tvåkönade (t. ex. krusbär),
c. Trieci, han- och honblommor och tvåkönade
(t. ex. smultron).
D. Blommor dels enkönade, dels tvåkönade,
dels könlösa. 1. Agamandreci, hanblommor,
tvåkönade och könlösa blommor. — 2.
Aga-mogynomoneci, honblommor, tvåkönade och
könlösa. — 3. Agamoneci, tvåkönade och
könlösa blommor (t. ex. olvon). G. L-m. (E. S-g.)
Könskromosom, se Ärftlighet.
Könskvot, proportionen mellan de båda
könen hos djur el. dioika växter. Ang.
människans k. se D e m o g r a f i, sp. 711.
Könsmognad, Pubertet, fysiol., den
utvecklingsperiod i människans liv, då
könskört-larna (se Könsorgan) börja fungera. Hos
ynglingen börja testiklarna avsöndra
sädes-kroppar, spermatozoer, innehållande
sädes-vätska, hos flickan börja periodvis
befrukt-ningsbara ägg att avstötas från
äggstockarna, samtidigt med att oftast
menstruation (se d. o.) inställer sig. Pubertetsperioden
infaller i vårt klimat för mannen vanl. vid
14—17 och för kvinnan vid 12—15 år.
Könsorganen och kroppen i sin helhet undergå
därunder en snabb utveckling och tillväxt.
De s. k. sekundära könskaraktärerna
framträda allt tydligare. Så t. ex. medför
könsmognaden hos mannen en synnerligen kraftig
utveckling av ben- och muskelsystem, givande
markerade, skarpa ytterkonturer åt kroppen,
tillväxt av struphuvudet med förändring av
rösten (»målbrottet»), uppträdande av
skäggväxt o. s. v. Hos kvinnan tillväxer bäckenet
(se Bäcken), bröstkörtlar med vårtgårdar
och vårtor utvecklas, och kroppen erhåller
mjuka, rundade ytterkonturer. De för båda
könen olikartade omgestaltningar i själslivet,
som pubertetsåren medföra, äro av vår tids
pedagoger väl kända och beaktade. Bvn.
Könsorgan (S e x u a 1 o r g a n), de organ i
djurkroppen, som stå i individförökningens
tjänst. Om den biologiska betingelsen för
deras tillkomst se Kön. De kunna indelas
i inre och yttre. Till de förra höra de organ,
Ord, som saknas under
könskörtlarna (testiklar och äggstockar,
ova-rier), inom vilka de hanliga könscellerna
(spermatozoerna) och de honliga (ä g
g-cellerna) nå sin fulla utbildning, samt
de rörformiga organ, genom vilka dessa celler
kunna fortledas från könskörtlarna i
riktning mot djurkroppens yta. De yttre bilda
kopulationsorganen (se nedan).
Vad beträffar de inre könsorganen,
så anläggas könskörtlarna i bukhålans bakre
vägg på vardera sidan om tarmkäxet, det
veck av bukhinnan, genom vilket
tarmkanalen är upphängd vid nämnda vägg. Under
däggdjurs- och människofostrets fortskridande
tillväxt förskjutas könskörtlarna från sitt
ursprungliga läge vid bakre bukväggen ned
mot bäckenet, och hos den hanliga individen
leder detta till testiklarnas vandring
(desce’n-sus testiculörum) genom främre bukväggen
(genom inguinalkanalerna) ned i
pungarna, som i själva verket innesluta en
säckformig utstjälpning av bukhinnan. Hos
den honliga individen går förskjutningen av
äggstockarna (desce’nsus ovariörum) ej så
Bild 1.
långt.* De stanna kvar i bäckenet. Bild 1,
schematiskt längdsnitt genom bäckentraktens
könsregion, visar vid T testikeln liggande i
pungen (scrötum; ser). Könskörteln
är genomsatt av sädesproducerande kanaler
(SK), vilka uppåt flyta ihop till ett litet
nätverk. Ur detta avgå slingrade kanaler
(motsv. könsdelen av urnjuren), som bilda
huvudet av bitestikeln (epidi’dymis), E.
Dessa i sin tur öppna sig i en enkel men
ävenledes slingrig kanal, kroppen och
svansen av bitestikeln, som vid nedre ändan av
testikeln fortsätter i ett rakt rör, s ä d e
s-1 ed aren (vas déf erens; 81). Denna går
uppåt ur scrotum, genom främre bukväggen
och därifrån ned i bäckenet, där den når
nedre delen av urinblåsans (Bl) bakre vägg.
Här utvecklar den en säckformig
sidoutbukt-ning, en sädesbehållare (veslcula
semi-nälis), VS, varefter den genomlöper den av
körtel- och muskelsubstans sammansatta s
ä-deskörteln (pro’stata; P) för att öppna
sig i urinröret. I bitestikeln, sädesledaren
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
