Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lackalänga - Lackarbeten - Lack-dye - Lackera - Lackfernissa - Lackfärg - Lackläder - Lackmus - Lackmuspapper - Lackträd - Lackviol, Gyllenlack - Laclos, Pierre Choderlos de - La Condamine - La Condamine, Charles Marie de - Lacordaire, Jean Baptiste Henri - La Cour, släkt - La Cour, Janus Andreas Bartholin - La Cour, Jörgen Carl - La Cour, Poul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
553
Lackalänga—La Cour
554
Lackalänga, före 1917 även Lackalänge,
socken i Malmöhus län, Torna härad, på
slätten n. v. om Lund; 10,97 kvkm, 1,653 inv.
(1930). Begränsas i n. av Kävlingeån;
där-invid municipalsamhället Furulund (se d. o.)
och Kävlinge cementgjuteri. 897 har åker,
36 har skogs- och hagmark. Ingår i Stävie
och L. pastorat i Lunds stift, Torna kontrakt.
Lackarbeten kallas i synnerhet de i Kina
och Japan tillverkade föremål, möbler, skrin,
svärdsskidor etc., vilka överdragits med lack,
ett slags svart fernissa, ibland tillsatt med
cinnober. L. ha ofta inläggningar av
elfenben, pärlemor, sköldpadd m. m. Under
1600-oeh 1700-talet exporterades 1. i mängd till
Europa, där man sedan försökt efterbilda
dem, dock utan större framgång.
Lack-dye [-dai], se G u m m i 1 a c k a.
Lackera, förse ett föremål med ett
överdrag av lack (fernissa).
Lackfernissa, se Fernissa och Lack 1.
Lackfärg. 1. Om man till ett lack el. en
fernissa tillsätter ett finfördelat färgstoff av
mineralisk el. organisk art, uppkommer en 1.
i egentlig mening, t. ex. kinalack, ripolin,
rivalin. En sådan färg kallas även
»emaljfärg» och ger ett ytöverdrag med lackets
egenskaper (jfr Lack 1). — 2. Organiska
färgämnen, som på kemisk väg utfällts på
mer el. mindre täckande, oftast i sig själva
färglösa pulver (t. ex. kaolin, tungspat, krita)
och därigenom blivit användbara som
målarfärger, benämnas till skillnad från egentlig
1. stundom »färglack», t. ex. karminlack, som
är äkta konschonellfärg och i olika varianter
kallas florentinskt, venezianskt, pariser- och
wienerlack samt även nacarat. G. H-r.
Lackläder, se Läder.
La’ckmus (lat. la’cca müsica), ett violett
färgämne, som förekommer i en del lavar av
släktena Roccella, Usnea, Lecanora, Ramalina
m. fl. Numera brukas ej 1. i färgindustrien
utan blott för att påvisa syror och baser
(se I n d i k a t o r e r). En neutral lösning av
1. eller ett härmed indränkt olimmat papper
(lackmuspapper) färgas rött av
väte-ioner och blått av hydroxylioner. I. B.
Lackmuspapper, se L a c k m u s.
Lackträd, bot.,
se R h u s.
Lackviol,
Gyllen 1 a c k,
Chéi-ra’nthus chei’ri, en
till de
korsblom-miga växterna
hörande, omkr. 5 dm
hög halvbuske med
tunglika, vanl.
fin-håriga blad och
rödgula,
välluktande blommor.
Vildväxande i s.
Europa, i Sverige
odlad (i kruka) och
då ofta med bruna
el. brokiga, ej
sällan fyllda
blommor. L. innehåller
en giftig glykosid,
cheirantin, som
verkar på hjärtat
likt digitalis.
Lackviol, Cheiranthus cheiri.
Laclos [lak lå’], Pierre C h o d e r 1 o s
de, fransk författare (1741—1803). L., som
var militär och under revolutionskrigen blev
brigadgeneral, är förf, till en av 1700-talets
ryktbaraste kärleksromaner, »Les liaisons
dangereuses» (1782). Den är avfattad i
brevform och anses som ett mästerverk av
psykologisk realism i teckningen av den erotiska
känslans passionella förirringar, medan för
samtiden skandalintresset dominerade. Jfr
monogr. av F. Caussy (1905). Kj. S-g.
La Condamine [la k&damFn], se Monaco.
La Condamine [la kådami’n], Charles
Marie de, fransk matematiker (1701—74).
Deltog 1735—45 i uppmätandet av en
meridiangrad under ekvatorn samt uppgjorde
därunder (1744) den första på astronomiska
bestämningar grundade kartan över
Amason-floden.
Lacordaire [lakårdä’r], Jean Baptiste
Henri, fransk prästman (1802—61). Under
inflytande av Lamennais (se d. o.) drogs L.
in i den »liberala ultramontanismen» men
böjde sig för
Gregorius XVI:s bulla 1832
och ställde sedan sin
eldiga talarkonst i den
bestående
katolicismens tjänst. L., som
dock alltid behöll en
viss tendens till
politisk liberalism,
verkade 1835—45 med
stor framgång som
predikant i
Notre-Dame i Paris. Sedan
han 1840, efter en
tids vistelse i Rom,
inträtt i dominikanorden, lyckades han
återinföra denna i Frankrike, blev 1850 dess
pro-vinsial i detta land och ägnade sig särskilt
åt undervisningsväsendets främjande. 1860
invaldes han i Franska akad. L:s »Oeuvres
complètes» utgåvos i 6 bd 1857 och i 9 bd
1872. Biogr. av O. d’Haussonville (1895), G.
Ledos (1902) och J. Favre (1906). (E. Nwn.)
La Cour [la kö’r], dansk, urspr. fransk
släkt, som från Tyskland kom till Danmark
1732. Till olika grenar av släkten hörde
J. A. B. L. samt bröderna J. C. L. och Poul
L. (se nedan).
La Cour [la kö’r], Janus Andreas
Bartholin, dansk målare (1837—1909),
elev av P. C. Skovgaard i Köpenhamn,
studerade även i Paris och Italien. L. var en
form-säker representant för dansk naturskildring
och gav sina ofta relativt storstilade, alltid
omsorgsfullt utarbetade landskap med
behärskad kraft och träffsäkert uttryckt
stämning. Han är väl representerad i
Köpenhamns konstmuseum och i Hirschsprungs
museum. Ett litet våi landskap äges av
Nationalmuseum i Stockholm. G-g N.
La Cour [la kö’r], Jörgen Carl, dansk
lantbrukslärare (1838—98), bror till Poul L.
Var lantbruksundervisningens främste
målsman vid Danmarks folkhögskolor och
inrättade 1867 en »landboskole» med
lantbruks-undervisning i Lyngby. L. var från 1867 red.
för Tidsskrift for Landökonomi. H. J. Dft.
La Cour [la kö’r], Poul, dansk fysiker
och uppfinnare (1848—1908), bror till J. C. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
